Rundresa i Vietnam 8: Lite vilsna på landsbygden

Söndag 22 december

Vi lämnade Hoi An med buss tidigt på morgonen. Vi åkte Ho Chi Minh-leden söderut. Den följer den gamla Ho Cho Minh-leden, känd från vietnamkriget, men är numera en asfalterad, bred fin väg.

Efter några mil, vid My Son, stannade vi och tittade på de över tusen år gamla ruinerna efter ett chamtempel. Byggnaderna blev svårt skadade under kriget, då B-52:or fällde bomber över området. Restaurering pågår.

Ett stort tempelområde.

Här ser det ut som om restaurering pågår. De ljusare stenarna verkar nyare.

Inne i en av byggnaderna.

Färden gick vidare över skogsklädda berg. Rena djungeln bitvis. Massor av floder med brunt vatten, ibland med blått. Nästan överallt bodde folk i enkla skjul intill vägen. Tyvärr blev det bara några få foton med de intressanta motiven.

Undrar hur stor familj som bor här?

Längre bort från turistsevärdheterna blev husen eländigare.

Under en pisspaus i landskapet fick jag få syn på denna fågel. Långt avstånd och inget stativ, men den är ändå identifierbar som en Crimson Sunbird.

Ett lunchuppehåll på ett mycket enkelt ställe med höns, kycklingar och mathundar springande mellan borden. Antagligen årets häftigaste dag för det lilla matstället, då det vällde in en massa hungriga nordbor. Både vår vietnamesiska guide och busschauffören fick rycka in och hjälpa till i köket och vår svenska guide serverade.

Vid matstället.

Undertecknad försöker få ordning på pinnarna. (Foto: Eva Cedergren)

Baksidan av matstället.

Tyvärr såg stora delar av landskapet ut så här. Sophantering enligt systemet "Släng skiten över tomtgränsen" var mycket vanlig.

Chauffören körde fel ett par gånger. Efter att frågat lokalbefolkning om vägen fick vi åka tillbaka flera mil. Ena gången var vi faktiskt på rätt väg, men den var inte färdig. Den bara tog slut. Guiden berättade att bra kartor över Vietnam saknas, eller i varje fall har inte civila tillgång till såna. Kanske inte så konstigt att det blev fel.

Chauffören frågar efter rätt väg.

Högt uppe i bergen var det fuktig djungel.

Landskapet ändrade karaktär med höjd över havet.

Vid 19-tiden var vi i alla fall framme i staden Kon Tum. Då var det kolmörkt. Trots att bussresan blev längre än planerat tyckte jag att det var en intressant dag. Vi fick ju se massor!
Gruppen inkvarterades i två hotell, belägna på var sin sida av gatan. Det jag hamnade på var ett äldre lite pampigt hotell med högt i tak. Men vilka sängar... En träskiva med ett lakan på. Som ett biljardbord. Kuddarna var av den vanliga asiatiska standarden, dvs som cementsäckar.

< Del 7  -0-  Del 9 >

Rundresa i Vietnam 6: Matlagningskurs

Fredag 20/12 (forts.)

Hela eftermiddagen ägnades åt matlagningskurs hos Thuan Tinh Island Cooking School. Inte hela gänget var med, men de flesta. Kursen började redan på marknaden i Hoi An, där vi gemensamt handlade råvaror med hjälp av en av kursledarna.

Vår lärare visade os hur man skiljer på bra och dålig fisk, hur riktigt färska räkor ska se ut och en massa annat nyttigt.

Grönsakerna såldes utomhus.

Vi blev transporterade med båt på Thu Bon River cirka 1 timme, bytte till två kanoter och blev paddlade till en lantlig plats där kursen hölls.  Vi blev varnade för att ge oss ut i växtligheten. "A lot of snakes".

Vi går ombord.

Fiskare på väg till jobbet.

De större fiskebåtarna låg still.

Det är inte bilfärjor man har i Vietnam, verkade det som.

Här har vi kommit in i ett biflöde. Den flätade korgen är faktiskt en båt!

Ena halvan av gänget i kanot. Växtligheten är "Water Coconut". Vietnamesisk hatt var obligatorisk under kanotfärden.

Vi fick prova att tröska ris, skilja agnarna från riset (!) och göra rismjölk med ålderdomliga redskap innan den egentliga matlagningen började.

Här har undertecknad fått upp farten på riströskan. (Foto: Eva Cedergren)

Vår lärarinna visar hur man får skalen att blåsa iväg från riset.

Lektion.

Den äldre lärarinnan kunde inte ett ord engelska, men hon kunde ändå skoja och spexa med oss.

Resultatet av vår matlagning blev fina vårrullar, rispannkakor med räkor och kött, biffsallad och biffnudlar och lite annat smått och gott. Krispiga örter och grönsaker, biff, räkor, bläckfisk, rispapper, rispannkakor och nudlar i olika kombinationer.

Vårrulle under tillverkning. Den innehåller både biff och räkor. Den här sorten ska inte friteras. (Foto: Eva Cedergren)

Rispannkaka med fyllning. Det var bara några dagar kvar till jul, men jultallriken var nog mest en slump.

Biffsallad. Biffen ligger under nudlarna.

Biffnudlar.

Nudlar med grönsaker och bläckfisk. (Foto: Eva Cedergren)

Vi blev skjutsade tillbaka till hotellet med taxi. Biltaxi alltså. Det tog inte många minuter.
Sammantaget var matlagningskursen en av resans höjdpunkter.

Jag klippte mig på hotellet under kvällen. Jag brukar göra det utomlands. Visserligen är det alltid billigare än i Sverige, men det är inte därför. Det brukar vara ett intressant litet äventyr, se t.ex. mitt frisörbesök i Kroatien. Det blev lite äventyrligt den här gången också, men inte i den storleksordningen som i Kroatien. Äventyret bestod i att tjejen som klippte mig var så kort. Jag halvlåg i en vanlig stol, med nacken mot ryggstödets överkant, och hon nådde precis upp! Tyvärr saknas foto.

Vi åt kvällsmat på en restaurang inne i Hoi An. Nu visste man ju vad man beställde! Intressantast på stället var nog ändå drinklistan, som hade en del intressanta formuleringar. Vi nöjde oss dock med flaskvatten resp. öl.

< Del 5  -0-  Del 7 >

Rundresa i Vietnam 4: Över bergen till Hoi An

Torsdag 19/12

Buss från Hué direkt efter frukost. Färden gick genom risfält och över höga berg på slingrande vägar.

Ett stopp vid en sjö för lite fika. Fiske pågick.

I diset i bakgrunden finns bergen vi ska över.

Arbete vid vägen med traditionella metoder.

Fin utsikt över djungel och fina sandstränder. Massor av fina fotomotiv svischade förbi utan att vilja fastna på bild. (Jag försökte verkligen. De flesta försöken raderade jag redan i kameran. Några får duga av den enda anledningen att det var intressanta motiv.) Vi stannade en stund på en fin utsiktsplats som hette Hai Van Pass. Många stånd med krimskrams, men också många krigsminnen i form av betongbunkrar.

Krimskramsförsäljare, ruiner och bunkrar i Hai Van Pass.

"Butiken" byggd direkt mot bunkern. Fransk bunker, tror jag. Sandsäckarna på taket behövdes, det blåste friskt på toppen.

Den här vägen kom vi. Bröllopsfotografering pågick. Ser nu brudparet?

Här ska vi ner.

Nästa stopp var för lunch i Da Nang, sen vid ett stenhuggeri alldeles i närheten.

En kul bro i Da Nang. Fotad genom bussfönstret.

Det här är bara en bråkdel av statyerna.

En del var rätt stora... Passar en sån i trädgården hemma?

Tillverkningen Vinkelslip såg ut att vara det enda som användes. Gummistövlar verkade vara den viktigaste skyddsutrustningen. Några använde också munskydd.

Framme i Hoi An tidig eftermiddag. Incheckning på Green Field Villas & Spa. Lite lugnt strosande i den vackra staden under eftermiddagen. En helt annan typ av stad än de tidigare. Lugnare, mindre, mera bykänsla.

Äkta blomblad och handdukssvanar välkomnade på rummet. Fast kuddarna var samma cementsäckar som alltid...

Hoi An var en textilstad. Överallt fanns små skrädderier, öppna mot gatan.

Det kostade inte mycket att få ett plagg med perfekt passform uppsytt.

Friterade frukter som mellanmål fixades på en minut.

På kvällen samlades vi hela gänget för middag på en väl gömd restaurang som vår vietnamesiske guide hade fått tips om.

De dukade långbord i gränden för oss.

Gaffel är fusk!

< Del 3  -0-  Del 5 >

Rundresa i Vietnam 1: Halongbukten

Under tre veckor i december 2013 och januari 2014 var jag och min flickvän på rundresa i Vietnam med Världens Resor. Totalt var vi 17 svenska och norska deltagare. Dessutom en svensk och en vietnamesisk guide.

Vi flög från Arlanda. Bytte plan i Frankfurt. En jätteflygplats som det var ganska svårt att hitta på. Vi hade då börjat hitta några andra i gruppen, så tillsammans lyckades vi hitta vägen till rätt terminal, dit vi fick åka med förarlöst tåg.

Lördag 14 december 2013

Vi landade på flygplatsen i Hanoi tidigt på morgonen lokal tid. Guiderna hittade hela gänget och vi blev transporterade med buss mot Ha Long. Ett för oss nordbor spännande landskap med utspridda hus, som var små till ytan men flera våningar höga. De såg mer ut som torn än bostadshus. Ett riktigt trist väder med ihållande duggregn och dåligt ljus omöjliggjorde fotografering genom bussfönstret.
I Ha Long bytte vi färdmedel. Med liten båt transporterades vi och allt bagage ut till en stor samling träfartyg, alla vita och ganska lika varandra. "Vårt" fartyg hette Helios Junks. Kanske inte det mest väl valda namn man kan tänka sig.*) Livväst krävdes i lillbåten. Myndighetskrav. Innan den lite vådliga manövern att ta sig över till Helios Junks skulle de dock tas av och lämnas i lilla båten(!)

I lillbåten.

Helios Junk. Lite flagnande färg här och där och någon murken träbit, men inte så det kändes oroväckande.

En julgran måste naturligtvis finnas ombord även i denna del av världen.

Väl ombord installerade vi oss i våra hytter. Medan vi färdades ut på Halongbukten åt vi vår första vietnamesiska måltid, fisk, skaldjur och bläckfisk, och försökte bekanta oss med varandra. Efter att ha ankrat mellan några av de märkligt formade öarna klev vi över i lillbåten igen och blev transporterade till en ö med en jättegrotta.

Halongbukten.

Ingången till grottan. Lägg märke till människorna där uppe.

Det var verkligen en stor grotta. Hela ön verkade vara ihålig.

Med hjälp av improviserat stativ i form av en stor sten och kamerans timer blev det någorlunda bra foton.

En varmare och soligare dag skulle Halongbukten ha varit helt fantastisk. Nu hade vi disigt, duggregn och 10 grader varmt, så det blev "bara" rätt intressant.

Middag och tidigt ner i kojen. Vi var alla trötta efter den långa resan.

Söndag 15 december 2013

Efter frukost tog vi lillbåten till en hög ö med ett litet tempel på toppen. 450 trappsteg upp. Utsikten var trots det trista vädret väldigt intressant med alla de speciella öarna.

Ön med templet.

Utsikt från toppen.

"Vår" Helios Junks och lillbåten var väl synliga från toppen.

På väg ner för de 450 trappstegen igen.

Som sjöman kunde jag naturligtvis inte låta bli att utforska flytetyget med kameran i hand. Här är byssan, d.v.s. köket.

Maskinrummet var förvånansvärt rent och välordnat.

Efter lunch ombord återvände vi till fastlandet och bussen. Vi gjorde ett stopp vid en pärlindustri med butik, där vi fick en lektion i hur man skiljer på äkta och falska pärlor.

Köp av äkta pärlor.

Efter 4 timmars bussresa checkade vi in på Hotel Lucky 3 i Hanoi.
Gemensam vandring genom stan till en restaurang där vår vietnamesiska guide hade ordnat bord. Han skötte också matbeställningarna eftersom ingen i personalen kunde engelska.

*) Junk på engelska kan betyda skräp, skrot, lump, smörja, knark, heroin - och djonk.

Del 2 >

Rafting i Turkiet

I månadsskiftet augusti - september var jag en vecka i Alanya och njöt av solen och värmen. Som extremt värmeälskande så lyckades jag verkligen vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det var över 40 grader på dagarna hela tiden, varmaste dagen  47 härliga grader och strålande sol.

En av dagarna testade jag rafting uppe i Taurusbergen. Alltså jag paddlade flotte. Min trogna lilla vattentäta Pentax W-90 var naturligtvis med.

Det hela var ganska välorganiserat med hämtning utanför hotellet. Två timmars färd i minibuss, varav den sista timmen på slingrande bergsvägar. Målet för resan hette White River, Köprülü Kanyon. Totalt var vi flera hundra människor som skulle paddla flotte. Mest tyskar och ryssar. Jag hörde ingen tala något nordiskt språk i närheten.

Jag satt i framsätet i minibussen och hade fin utsikt.

Hjälm, flytväst och paddel var obligatoriskt. Utöver det minsta möjliga. Min lilla Pentax fick tillstånd att följa med.

Jag hamnade i en båt med bara tyskar och naturligtvis en turkisk "skeppare". Alla hjälptes åt att paddla enligt order på engelska från skepparen.

Strax ger vi oss iväg

Tyvärr var några av tyskarna i min flotte mest intresserade av att ha vattenkrig med alla som kom tillräckligt nära.

Vattenkrig förekom på fler håll

Floden var omväxlande lugn och strid. Det var väl inga riktigt ruskiga forsar och fall, men det kändes ändå ganska häftigt. Ett ekipage lyckades faktiskt resa sig med fören rakt upp och sen slå runt baklänges, så lite vilt var det ju.

Nu går det undan ett tag...

Ungefär halvvägs stannade vi för lunch. Riktigt gott käk som satt riktigt fint. Tyskar tände cigg vid matborden utan att bry sig om bordsgrannarna det minsta.

Den enkla "restaurangen" låg högt över floden

Jag han rigga kameran med timer och bli med själv medan vi väntade på käket

Det var ca 45 grader varmt och ganska blåsigt. Riktigt varm blåst, det kändes som att stå framför en enorm kupévärmare. Vattnet var dock iskallt, eller i varje fall kallt.

Nästa fors

På ett ställe hade det samlats en massa getter för att kolla på de tokiga turisterna

Jag har för mig att någon nämnde att sträckan vi paddlade var 14 km, men efter att ha tittat lite på Google maps, tror jag inte att det var mer än 6-7 km.

På något sätt ska flottarna uppströms igen. Undrar om killen sitter kvar där uppe under färd. Kan tänka mig att det är svajigt...