Ångbåten S/S Flottisten

Ett av den världsunika samling gamla fartyg som vi har i Siljan är nu till salu. S/S Flottisten.
Jämfört med en modern plastbåt är detta enormt mycket mer båt för pengarna, och på köpet ett fantastiskt stycke teknikhistoria som egentligen inte går att köpa för pengar, fast just nu går det.
Mer info om S/S Flottisten och kontaktuppgifter längre ner.

Jag blev lurad och fick som jag ville

Om idiotiska semestersouvenirer. Se också Mitt härliga lilla bi

Egentligen vet jag inte om jag ska räkna denna mugg som idiotisk souvenir. Jag behövde den, så det blir ju faktiskt en nyttopryl.

Jag bodde  Tropic Hotel i Turkiska Side, ett sånt hotell där man har ett litet pentry på rummet. De kaffekoppar som fanns var av små fjuttar av den larviga svenska modellen. Alltså behövdes en rejäl kaffemugg. Runt hotellet fanns souvenirförsäljare i mängder. Nästan alla hade muggar i olika färger med det typiska turkiska ögat på och texten Side. Alla var lite olika, tydligen handmålade. Texten var inte snygg. Svart och ful och passade inte alls in. Jag valde en med så diskret text som möjligt, men önskade att jag hade hittat en helt utan.

Muggen stod utomhus hos försäljaren och var rätt dammig. Jag började med att diska den. Den fula texten Side försvann så fort jag doppade muggen i diskvattnet! De hade kladdat dit den med vattenlöslig penna. Resten av mönstret sitter dock bra och har ännu efter många års nästan dagligt användande inte blekts.
Ibland känns det bra att ha blivit blåst!

Mitt härliga lilla bi

Jag hör nog till dem som köper för många korkade souvenirer på mina resor. Inte riktigt vad som helst, det ska helst ha lite mer lokal anknytning än en ortsnamnstext. Det skulle aldrig falla mig in att köpa en tropisk snäcka med texten "Kiruna" eller en plasttomte med "Bejing" på.

I höstas när jag var i Kroatien höll jag igen på souvenirköpandet mer än vanligt och kände mig nästan lite mallig för det. Jag hade köpt en handgjord fin liten silverglänsande fisk, en blå katt av keramik och några mycket vackra handgjorda stearinljus. (Ljusen har jag gett bort som present.) Men en av de sista dagarna i Dubrovnik fick jag syn på en massa roliga djur som hängde i fjädrar och guppade. Antagligen något som är avsett att hänga över sängen åt riktigt små barn så att de ska glo på prylen istället för att yla. Jag som med god marginal är fullvuxen och inte ens tycker om små barn blev så förtjust i de små gungande djuren att jag köpte ett bi till mig själv och en uggla till resesällskapet.

En idiotisk semestersouvenir som jag faktiskt gillar bättre och bättre. Hon hänger på min farstukvist hemma och gör mig glad när jag äter frukost. Dessutom är hon lite av en nyttopryl. Hon börjar dansa av minsta vindpust och dansar allt vildare ju mer det blåser. Tyvärr finns ingen gradering av vindstyrkan, men lite uppfattning får man i alla fall.
Hon är härlig, mitt lilla bi.

Brukar kallas pussy utomlands...

Den här lilla stackaren höll till i hamnen i gamla stan i Dubrovnik.

Big Lake Run 2013

Mellan kryssningarna med Gustaf Wasa passade jag på att gå runt lite på Leksand och kolla de många hundra finbilar som cruisade Mashavet runt.

Hönan och brandsoldaten. (Fan, det verkar ju vara titeln på ett barnprogram från 70-talet.)

Den här Ford -34 mullrade riktigt gôtt.

En fin Challenger. Ser ut att vara original så när som på fälgarna.

Varför blanda in sportfåneri i den ädla motorhobbyn?

Jag vet inte riktigt vad detta är. Amerikanskt och femtiotal i alla fall. Gillar!

Bilen som är upphov till uttrycket "Dollargrin". Buick från första halvan av 50-talet.

Har man inget tak får man leta rätt på en bro.