Rundresa i Vietnam 8: Lite vilsna på landsbygden

Söndag 22 december

Vi lämnade Hoi An med buss tidigt på morgonen. Vi åkte Ho Chi Minh-leden söderut. Den följer den gamla Ho Cho Minh-leden, känd från vietnamkriget, men är numera en asfalterad, bred fin väg.

Efter några mil, vid My Son, stannade vi och tittade på de över tusen år gamla ruinerna efter ett chamtempel. Byggnaderna blev svårt skadade under kriget, då B-52:or fällde bomber över området. Restaurering pågår.

Ett stort tempelområde.

Här ser det ut som om restaurering pågår. De ljusare stenarna verkar nyare.

Inne i en av byggnaderna.

Färden gick vidare över skogsklädda berg. Rena djungeln bitvis. Massor av floder med brunt vatten, ibland med blått. Nästan överallt bodde folk i enkla skjul intill vägen. Tyvärr blev det bara några få foton med de intressanta motiven.

Undrar hur stor familj som bor här?

Längre bort från turistsevärdheterna blev husen eländigare.

Under en pisspaus i landskapet fick jag få syn på denna fågel. Långt avstånd och inget stativ, men den är ändå identifierbar som en Crimson Sunbird.

Ett lunchuppehåll på ett mycket enkelt ställe med höns, kycklingar och mathundar springande mellan borden. Antagligen årets häftigaste dag för det lilla matstället, då det vällde in en massa hungriga nordbor. Både vår vietnamesiska guide och busschauffören fick rycka in och hjälpa till i köket och vår svenska guide serverade.

Vid matstället.

Undertecknad försöker få ordning på pinnarna. (Foto: Eva Cedergren)

Baksidan av matstället.

Tyvärr såg stora delar av landskapet ut så här. Sophantering enligt systemet "Släng skiten över tomtgränsen" var mycket vanlig.

Chauffören körde fel ett par gånger. Efter att frågat lokalbefolkning om vägen fick vi åka tillbaka flera mil. Ena gången var vi faktiskt på rätt väg, men den var inte färdig. Den bara tog slut. Guiden berättade att bra kartor över Vietnam saknas, eller i varje fall har inte civila tillgång till såna. Kanske inte så konstigt att det blev fel.

Chauffören frågar efter rätt väg.

Högt uppe i bergen var det fuktig djungel.

Landskapet ändrade karaktär med höjd över havet.

Vid 19-tiden var vi i alla fall framme i staden Kon Tum. Då var det kolmörkt. Trots att bussresan blev längre än planerat tyckte jag att det var en intressant dag. Vi fick ju se massor!
Gruppen inkvarterades i två hotell, belägna på var sin sida av gatan. Det jag hamnade på var ett äldre lite pampigt hotell med högt i tak. Men vilka sängar... En träskiva med ett lakan på. Som ett biljardbord. Kuddarna var av den vanliga asiatiska standarden, dvs som cementsäckar.

< Del 7  -0-  Del 9 >

Rundresa i Vietnam 6: Matlagningskurs

Fredag 20/12 (forts.)

Hela eftermiddagen ägnades åt matlagningskurs hos Thuan Tinh Island Cooking School. Inte hela gänget var med, men de flesta. Kursen började redan på marknaden i Hoi An, där vi gemensamt handlade råvaror med hjälp av en av kursledarna.

Vår lärare visade os hur man skiljer på bra och dålig fisk, hur riktigt färska räkor ska se ut och en massa annat nyttigt.

Grönsakerna såldes utomhus.

Vi blev transporterade med båt på Thu Bon River cirka 1 timme, bytte till två kanoter och blev paddlade till en lantlig plats där kursen hölls.  Vi blev varnade för att ge oss ut i växtligheten. "A lot of snakes".

Vi går ombord.

Fiskare på väg till jobbet.

De större fiskebåtarna låg still.

Det är inte bilfärjor man har i Vietnam, verkade det som.

Här har vi kommit in i ett biflöde. Den flätade korgen är faktiskt en båt!

Ena halvan av gänget i kanot. Växtligheten är "Water Coconut". Vietnamesisk hatt var obligatorisk under kanotfärden.

Vi fick prova att tröska ris, skilja agnarna från riset (!) och göra rismjölk med ålderdomliga redskap innan den egentliga matlagningen började.

Här har undertecknad fått upp farten på riströskan. (Foto: Eva Cedergren)

Vår lärarinna visar hur man får skalen att blåsa iväg från riset.

Lektion.

Den äldre lärarinnan kunde inte ett ord engelska, men hon kunde ändå skoja och spexa med oss.

Resultatet av vår matlagning blev fina vårrullar, rispannkakor med räkor och kött, biffsallad och biffnudlar och lite annat smått och gott. Krispiga örter och grönsaker, biff, räkor, bläckfisk, rispapper, rispannkakor och nudlar i olika kombinationer.

Vårrulle under tillverkning. Den innehåller både biff och räkor. Den här sorten ska inte friteras. (Foto: Eva Cedergren)

Rispannkaka med fyllning. Det var bara några dagar kvar till jul, men jultallriken var nog mest en slump.

Biffsallad. Biffen ligger under nudlarna.

Biffnudlar.

Nudlar med grönsaker och bläckfisk. (Foto: Eva Cedergren)

Vi blev skjutsade tillbaka till hotellet med taxi. Biltaxi alltså. Det tog inte många minuter.
Sammantaget var matlagningskursen en av resans höjdpunkter.

Jag klippte mig på hotellet under kvällen. Jag brukar göra det utomlands. Visserligen är det alltid billigare än i Sverige, men det är inte därför. Det brukar vara ett intressant litet äventyr, se t.ex. mitt frisörbesök i Kroatien. Det blev lite äventyrligt den här gången också, men inte i den storleksordningen som i Kroatien. Äventyret bestod i att tjejen som klippte mig var så kort. Jag halvlåg i en vanlig stol, med nacken mot ryggstödets överkant, och hon nådde precis upp! Tyvärr saknas foto.

Vi åt kvällsmat på en restaurang inne i Hoi An. Nu visste man ju vad man beställde! Intressantast på stället var nog ändå drinklistan, som hade en del intressanta formuleringar. Vi nöjde oss dock med flaskvatten resp. öl.

< Del 5  -0-  Del 7 >

Rundresa i Vietnam 3: Hué

Onsdag 18/12

Tågresan mellan Hanoi och Hué tog hela natten. Farten var nog inte mer än 50-60km/h som mest, men rälsen var långt ifrån rakt och det skumpade, ruskade och slingrade hela tiden. Vi reste i 6-bäddskupéer. 3 kojer på höjden. Stenhårda. I gengäld hade de Asiens dittills mjukaste kuddar istället för de vanliga cementsäckarna.

Utsikt genom tågfönstret nära Hué. Regn på utsidan, äkta plastblommor på insidan. När ska SJ börja med blommor i tågen?

Väl framme i Hué blev det nudelfrukost och incheckning på Duy Tan Hotel, sen gav sig hela gruppen ut på cykel i regnvädret. Som väl var så var det betydligt lugnare trafik än i Hanoi, men man fick ändå snabbt lära sig att bete sig väldigt osvenskt och strunta i alla trafikregler som eventuellt kunde finnas. Då funkade det utmärkt. Första stopp blev ett nunnekloster där vi käkade en god vegetarisk lunch.

Utanför klostret. Alla former av regnskydd användes. (Foto: Eva Cedergren)

Lunch hos nunnorna. Vi som sitter och försöker se heliga ut är... Äh, det kan göra detsamma...

Vi cyklade vidare till en känd pagoda och en mindre variant av den förbjudna staden i Bejing. Totalt cyklade vi ca 15 km.

Heliga byggnader i regn.

Pagodan.

Hué har varit Vietnamns huvudstad, och något år när amerikanarna hade flygbas där var det världens mest trafikerade flygplats. Lite svårt att tänka sig idag om denna lugna stad.

Utsikt från hotellet.

Gammalt och nytt i blandning.

Har det varit en kanonplattform här? Sandsäckar och stenar på taken var ganska vanliga. Kanske istället för spik och skruv.

Kiosk/butik/restaurang mittemot hotellet får besök av mobil fruktbutik. Lite förvånande med stolar, 20 cm höga pallar var det vanliga.

< Del 2  -0-  Del 4 >

Rundresa i Vietnam 2: Hanoi

Måndag 16 december 2013

En tidig frukost på Hotel Lucky3, sen ut för att se den kaotiska stan Hanoi i dagsljus.

Lucky 3 Hotel, 81 Hàng Bông, Hanoi, Vietnam. Smalt och högt.

Frukostmatsalen högst upp. Här syns hotellets hela bredd.

Den första blicken över vår del av Hanoi från hotellets översta våning. Härifrån såg det rätt lugnt ut.

Trafiken var rätt intressant. De flesta kör högertrafik, men det verkar mest vara en rekommendation och inte en regel. Man får räkna med att det kommer en motorcykel med 3-4 passagerare på fel sida ibland. Trots den för oss väldresserade svenskar planlösa galenskapen i trafiken fungerar det faktiskt alldeles utmärkt med en helt otrolig respekt för medtrafikanterna. Ska man över gatan är det bara att se till att man har blivit sedd och sen gå. Inga elaka tutningar, inga sura miner. Man får plats. Bara ett par decimeter, men de decimeterna respekterar man! Skulle man försöka sig på att styra upp det hela enligt svensk modell skulle det garanterat gå illa.

Gatan utanför hotellet.

Det verkar vara kul att bli fotograferad.

Färgglatt ekipage.

Vi tittade på den kända röda träbron i Hoan Kiem Lake, käkade lunch och tog sen en cykeltaxi till inomhusmarknaden. Där inne var det bara halvmeterbreda gångar mellan stånden och där sprang både handlare med stora säckar på ryggen och vietnamesiska kunder. Som stor och klumpig västerlänning var det bara att kasta sig undan så gott det gick.

Bron. Ute på den lilla ön fanns nån helgedom och, självklart, en souvenirbutik.

Lunch. (Foto: Eva Cedergren)

Undertecknad i cykeltaxi. Regnskydden behövdes! (Foto: Eva Cedergren)

Under eftermiddagen samlades hela gruppen för fika på ett café som den vietnamesiska guiden tipsade om. Det låg väl dolt bakom en krimskramsaffär. Vi hade aldrig hittat det utan guidens hjälp.

En annan krimskramsaffär.

Man behöver ingen lokal för att bedriva mc-verkstad. Trottoaren duger bra.

Lunch på jobbet.

På kvällen såg vi... ja vad kan det heta på svenska? Water Puppet Theatre. Vattendockteater?

Tisdag 17/12

Frukost på hotellet, sen gemensam vandring genom stan för att titta på Ho Chi Minh-mausoleet, huset han bodde i, hans bilar och krigsmuseum.

Rätt skaplig gravsten.

Utanför mausoleet pågick "trädgårdsarbete".

Gemensam lunch på en enkel men bra restaurang, sen tog vi 3 st 7-personerstaxi till etnografiska museet. Dräkter, redskap och annat smågrejs inne, men det var utomhusdelen som var riktigt intressant. Där fanns olika minoritetsfolks byggnader och bostäder, byggda av vass, bambu, sten, lera och riktigt trä.

Phở bò, Nudelsoppa med biff. Som de lokala gästerna satt vi på 20 cm höga plastpallar.

Högt i tak.

Visst ser det hemtrevligt ut? Inte samma byggnad som på fotot ovan.

Denna etniska minoritet verkar ha roligare än de andra.

På kvällen bordade vi nattåget till Hué.

< Del 1  -0-  Del 3 >

Mat för fotografer

En del av er fattar nog...