Ao Nang februari 2015. Del 4: Smaragdgrönt vatten, en sjöjungfru och paddling bland apor och ödlor

Lördag 21/2

Jag hängde med på en bussutflykt till Hot Spring Waterfall och Emerald Pool. Efter en dryg timmes bussfärd österut var vi framme vid första stället. Det var exakt vad namnet säger, en naturligt varm källa där vattnet rann via ett litet vattenfall ut i en smal flod. Vattnet i floden kändes iskallt, men ju närmare vattenfallet man kom desto behagligare blev det. I själva vattenfallet var det riktigt varmt, antagligen runt 40 grader. Tyvärr var stället alldeles för välbesökt för att vara någon riktigt bra upplevelse.

Alldeles för mycket folk på det annars ganska mysiga stället.

Genom att leta efter rätt vinkel och med lite kreativ beskärning lyckades jag nästan isolera denna för mig okända sjöjungfru från alla andra badjävlar.

Utflykten gick vidare till Emerald Pool. Där var det också massor av bussar samlade på parkeringen, men det var betydligt större område så det kändes inte lika överbefolkat.
Vi gick en 1,4 km lång gångväg av betong genom djungeln. Alla vilda djur var säkert bortskrämda för länge sen, men det var ändå rätt spännande att försöka se något inne bland träden.

Räckena var också av betong, även om det ser ut som trä. Äkta trä ruttnar väl eller blir uppätet av termiter på nolltid här.

Själva smaragdpoolen var en naturlig bassäng. Ganska skönt med ett dopp.

Den här knallgula fjärilen kom och satte sig vid mina fötter. Något djurliv fick jag ju i alla fall se...

De här extremt sällsynta  fåglarna, Guerneys Pitta, ska visst finnas i området. Troligen är de något mindre än dessa i betong.

Söndag 22/2

Jag var med på en organiserad kajakutflykt till Ao Thalane, ca 30 km från Ao Nang. Jag, en kinesisk familj och ett amerikanskt par åkte pick-upflak dit. Massor av folk var redan på plats, men som väl var paddlade vi i mindre grupper. Vi blev tilldelade en- två- och tremanskajaker. I min grupp var vi 10-12 kajaker plus två ledare.

En av färdledarna fotograferade mig i kajaken.

Vi tog oss in mellan lodräta klippor.

Det är minst 40 år sen jag paddlade senast, men det satt kvar i kroppen. Efter bara några minuter manövrerade jag med centimeterprecision i strömt vatten. En del andra kunde omöjligt förstå sambandet mellan hur man paddlade och hur kajaken rörde sig.
Det blev en riktigt intressant båttur inne bland mangroveskog och höga lodräta klippor. Nyfikna apor på flera ställen. En apa hoppade ner i kajaken framför min och snodde en vattenflaska. Jag såg också en ca 60-70 cm lång simmande ödla. Kanske någon slags varan.

Inne i mangroveskogen. Här var det riktigt trångt på flera ställen, och vattnet var strömt.

Trångt. Den kinesiska familjen fastnade hela tiden bland träden. Till slut kopplade färdledaren en tamp och bogserade dem.

Longtailed Makak, enligt färdledaren.

På eftermiddagen strövade jag efter vägen från hotellet in till Ao Nang. Stannade till och tittade på en massa spännande.

Även thailändarna besöker gärna stranden och har picknick där.

 
Det här hade en liten restaurang vid gatan att erbjuda.

Vid en liten restaurang hade de något som såg ut som små stridsvagnstorn. Absolut inget jag ville äta, men jag blev nyfiken och frågade kvinnan bakom disken på engelska och fick svar på utmärkt svenska.

Dolksvans heter de på svenska, och anses vara en levande fossil. Intressant, men inget jag någonsin kommer att äta.

I Ao Nang gick jag upp för de långa och branta backarna till Restaurang Hilltop. Dyr (med thailändska mått), god mat och mycket fin utsikt över landskapet och bukten utanför.

Utsikt från Restaurang Hilltop. Det är vid öarna lite till höger i bild som jag har letat snäckor vid lågvatten.

<  Del 3 ooOoo Del 5  >

Ao Nang februari 2015. Del 3: 1.237 trappsteg, apor, skölpaddor och eventuella kobror

Torsdag 19/2

Efter alla tidiga mornar för dykkurser och utflykter var det skönt med en sovmorgon.
Jag promenerade in till Ao Nang och käkade färsk frukt som en sen frukost.

Jag tog bussen (dvs lastbil med bänkar på flaket) in till Krabi Town.

"Bussen" till Krabi Town.

Från Krabi Town taxi till Wat Tham Suea , Tiger Cave Temple. En 280 meter hög klippa med lodräta sidor, 1 237 trappsteg upp till buddhisttemplet på toppen. Efter att ha köpt extra vatten började jag gå de branta trapporna. Efter 250 steg var jag helt slut men fortsatte i etapper, för upp skulle jag!

Branta och långa trappor!

På varje avsats fanns antalet steg angivet. Aporna fick man passa sig för. De var tjuvaktiga.

De flesta vuxna aporna vände sig om när man siktade på dem med kameran, men den här ville gärna vara med på bild.

Jag stannade länge på toppen och fotograferade den fantastiska utsikten, den stora buddhan och folk.

En estnisk kille tog det här fotot på mig med den fantastiska utsikten i bakgrunden.

Spännande landskap åt andra hållet.

Den jättestora gyllene Buddhan. (Jämför med fotografen längst ut till höger.) Helgedomen var i alla fall inte heligare än att den gick utmärkt att använda för telecom-master.

Besökarna på toppen var ganska blandade. En del kom för utsikten, andra för att be.

Att gå ner var inte så jobbigt, men det såg ännu brantare ut. Tur att jag inte är höjdrädd.

Jag gick också en djungelstig i närheten, som gick runt bland mindre tempel och helgedomar. Det innebar några hundra trappsteg till innan jag var ute på själva stigen. När jag tog skydd under ett tak för en kraftig regnskur fick jag sällskap av ett par från Sibirien. (De tyckte att det var varmt i Thailand.) Vi gick sen en stor del av den några kilometer långa stigen tillsammans. Stora sköldpaddor fanns i mängder här.

Även om det fanns gott om småtempel och jag gick på en stig kändes det som att vara mitt i djungeln.

Sibirerna hälsar på en av sköldpaddorna.

De tog det här fotot av mig vid foten av ett jätteträd.

Det här templet fanns under en klippa mitt ute i djungeln.

Mot slutet av djungelpromenaden hörde jag ett ljud som lät som om någon slog ihop två stora träblock. Nyfiken som jag är bara måste jag kolla vad det var. Sibirerna gick vidare och jag lämnade stigen och och gick rakt ut i växtligheten. Mycket försiktigt, det finns en hel del otrevliga sorters ormar i Thailand. Kobror och annat, som antagligen är väl dolda bland löven. Kanske skorpioner också.

Mina skor kändes vara av  mycket olämplig typ just där.

Det som lät visade sig vara två stora sköldpaddor som stångades. Givetvis hade jag valt att inte ta med kameran som kan filma. Fan, fan, fan!

Det blev i alla fall några fotografier på slagskämparna.

Taxi tillbaka till Krabi Town, lite shopping, middag och sen buss (d.v.s. lastbil) tillbaka till Ao Nang.

Fredag 20/2

Jag promenerade till stranden. Fruktfrukost och kaffe på ett fik där.

Kan man få bättre frukost än så här?

Eftersom det var högvatten var det inget bra läge för snäckletning.  (Jag är ingen fanatisk samlare som jagar sällsynta arter eller så. Jag kan bara inte låta bli att leta efter vackra skal. Bara några få får följa med hem i slutänden, och de hamnar osorterade i en glasburk i köket.)

Ganska oväntat dök ett gäng med veteranmotorcyklar upp vid stranden. Kul!

Gammal BSA.

En del målar hellre akvarell än fotograferar. Inte fel det heller.

En av mina skor hade börjat gå sönder. Jag åkte till Krabi igen och hittade en skomakare som lagade den. 20 bath, ca 5 kr.

Skomakar'n höll till på utomhus med hela sin verkstad.

Jag käkade stekt ris med grönsaker till lunch innan jag åkte tillbaka till Ao Nang. Nu var det lågvatten och mycket intressant att titta på vid de torrlagda öarna. Jag hittade flera stora fina snäckor, men det var bebodda så de fick stanna där.

Den här stora krabban hade jag ingen lust bråka med, men en thailändsk pojke plockade upp den. Kanske den blev kvällsmat.

Även longtailbåtarna hade lågvatten.

Det var den kinesiska nyårsafton, vilket hade fått ett hotell att sätta upp en flera meter lång drake vid entrén.

< Del 2  ooOoo  Del 4 >

Krakowresan var en besvikelse

Ända sen jag för första gången besökte polsk hamn i jobbet har jag velat åka tillbaka dit privat och gå runt och titta på den för oss svenskar lite speciella bebyggelsen. Szczecin blev en riktig favorit efter flera besök i den hamnen. Jag bara måste dit och se mer! Både själva stan och omgivningarna.

Efter många år verkade det äntligen som om den drömmen skulle bli verklighet i höstas. Min resekamrat ville också till Polen. Men... "Ska man till Polen ska man till Krakow, alla säger att det är så fint där". Jaha. Jag accepterade. Förmodligen ett av de dummaste beslut jag har tagit. Vad ska jag göra i Krakow när det inte intresserar mig ett dugg, och jag har en gammal dröm om att få se Szczecin ordentligt? Jag ångrade mig nästan genast, men då var resan redan beställd. Jag höll god min och följde med. I början av september 2014 flög vi dit. Det är först nu i februari jag har orkat gå igenom bilderna.

Här bodde vi. Hotel David i de judiska kvarteren. Inget lyx, men klart godkänt.

Boställen med roligare namn fanns, men de kanske inte var lika roliga att bo i.

Jag tyckte inte att bebyggelsen i Krakow skiljde sig så mycket från många andra ställen. Det kändes som om jag hade sett det förut.

Kyrkor fanns överallt, minst en i varje gathörn kändes det som. Inget som intresserar mig speciellt...

Den stora saluhallen på torget gillade jag dock. Såna brukar ofta vara härliga byggnader.

Insidan av saluhallen var också vacker. I "butikerna" fanns bara krimskrams. Sånt kan vara roligt att kika på, men jag hade hellre sett att det var en riktig saluhall med spännande fiskar och grönsaker i stånden.

Torget såg nog mest spännande ut på kvällen.

Musiker syntes på gator och torg. Dessutom....

...fan också. Varken musiker eller själva fan lät sig gärna bli fotograferade gratis.

Duvorna var rätt kul att fotografera med kameran på deras nivå.

Duvorna gillade glass.

Det här tror jag var självaste Kung Duva i sin fontän.

En eftermiddag var det veteran-rallybilsträff på torget. Wartburg rallybil var nog knappast någon vinnare.

Såna här ekipage fanns nästan hur många som helst.

Både hästar...

...och kuskar var fint uppklädda.

Att åka häst och vagn i den moderna trafiken kändes lite märkligt.

Det här var kul! En hel marknad med bara biprodukter.

Honung, vaxljus och mängder av annat som hade med bin att göra. Bina på disken var nog dock inte till salu.

Hmm..? Undrar hur det här gick till.

Jag försökte inte ens räkna hänglåsen.

Den här f.d. flodbåten var ett rätt trevligt fik. Troligen kajfast, med tanke på att vevaxeln ligger på luckan.

Den "fantastiska staden" tyckte jag att jag hade sett förr, fast jag aldrig hade varit där. Om den nu hette Malmö, Aalborg, Wolgast eller Dubrovnik förra gången jag såg den. Lite av varje kanske.

Vi följde med på en heldagsutflykt till Auschwitz och Birkenau. Efter alla filmer jag har sett och alla böcker jag har läst så kändes det som om jag hade sett det också förut, nästan varenda detalj. Det enda som var en överraskning var storleken på anläggningen. Den var ju enorm!
Det var jättefint väder den dagen. Solsken och riktigt varmt, men det hade man ju inte så mycket glädje av så långt från hav och strand.

Är det här världen mest kända skylt? Den mest ökända är det nog i alla fall.

Auschwitz I.

Varje guide hade mikrofon och alla besökare hörlurar på skallen. Varje grupp hade egen frekvens, så man hörde bara rätt guide. Fungerade utmärkt! Tjejen här var vår guide och hon pratade riktigt bra svenska.

Här ska ingen slippa ut!

Auschwitz II - Birkenau.

Här åkte många tåg in. Troligen inte en enda ut.

En av de ökända vagnarna finns kvar. Hela fältet bakom har varit fullt av byggnader.

Den här flitigt fotograferande nunnan hörde till en annan grupp i närheten.

Krakowresan som helhet tyckte jag var en stor besvikelse. Krakow var inte alls speciellt på något vis. Inte speciellt vackert, inte speciellt intressant. När jag kom hem ville jag helst av allt få tillbaka första veckan i september och pengarna för att kunna göra min riktiga Polenresa, den som jag har drömt om att göra så länge, men jag insåg snart att den drömmen är död. En ganska enkel dröm som var så nära att uppfyllas. Rent teoretiskt kan jag göra den resan nästa höst, men nej. Drömmen är förstörd.  

Hur jag än försöker tänka på de positiva upplevelser vi ändå hade där, så hamnar de i skuggan av att det stället tog död på min dröm. Skitkrakow!
Aldrig mer tänker jag låta någon ändra i mina drömmar.

Kan det här verkligen funka?

Har svårt att tro det. Men när inte grejorna levereras med kopplingsschema kan det bli så här.

Eftersom två svarta prickar förekommer i fotot passar etiketten ".." även här.

En smygfotograferad fotografering (igen)

Av någon anledning som jag själv inte förstår så gillar jag att fotografera fotografer. Jag har hundratals foton på folk som står och fotar. Ska väl göra något av dem "nån gång".

Den här fotosessionen på kajen i Leksand råkade jag bara får syn på i förra veckan. Vilka dom är eller vad det går ut på har jag ingen aning om.