Rundresa i Vietnam 9: En cykeltur i och utanför Kon Tum

Måndag 23 december

Vi gav oss ut på en cykelutflykt med hyrda cyklar i ganska varierat skick. Vi fick med oss en lokal guide som både var kunnig och pratade mycket bra engelska. Vi började med att cykla ut från Kon Tum rakt ut mot landsbygden utanför för att besöka byar med olika etniska minoriteter.

Branta backar gjorde att vi fick leda cyklarna ibland.

Vi fick till och med bära cyklarna ibland.

I sandslänterna  på sidan av det som föreställde väg fanns hål rakt in på flera ställen. Jag anade att något djur gjort dem, och mycket riktigt berättade guiden att det var "rat snakes". Efter lite googlande vet jag att såna ormar inte är giftiga, men ser ruskigt farliga ut ändå. Dessbättre råkade vi inte på någon under utflykten.

Efter några rätt jobbiga kilometer kom vi fram till en by med ett högt bambuhus av den typ vi såg på museum i Hanoi, fast här var huset "på riktigt". Det användes som ett slags gemensamhetshus, kanske motsvarande en svensk bystuga.

Bambuhuset ser verkligen originellt ut. (Foto: Eva Cedergren)

Inne i bambuhuset fanns givetvis en plats till farbror Hos ära. Ho Chi Minh alltså.

Torr bambu och vass brinner nog fint när det börjar fräsa i den här onödigt spännande elinstallationen.

En rejäl gonggong av en lastbilsfälg väcker nog byn när det behövs.

Bybefolkningen använde lämpligt transportmedel för vägarna i området.

Byborna höll på att tillverka julpynt. Det här var ju dagen före julafton i ett kristet området.

Propellrarna var nog mera leksaker än julpynt.

Byn hade egen kyrka.

Vi cyklade vidare till en liten by vid en flod med brunt vatten, som sakta rann genom landskapet. Vi käkade lunch i en enkel bambuhydda.

Här uppe åt vi lunch.

Efter lunchen cyklade vi tillbaka mot staden Kon Tum.

Äntligen lyckades jag få ett foto på folk som arbetar på fältet. Jag har dock sett massor av bättre fototillfällen genom bussfönstret.

Vi fick dela vägen med boskapen.

Vi cyklade över en miniatyrvariant av Golden Gate Bridge.

Även i utkanten av stan förekom boskapstrafik.

Inne i staden Kon Tum besökte vi träkatedralen och marknaden. Överallt fanns mer eller mindre groteska julkrubbor i magnumformat och annat jättestort julpynt.

Träkatedralen var en imponerande byggnad.

Julpynt vid kyrka.

Markanden var nästan lika kaotisk som den i Hanoi. Här fanns det mesta att köpa. Levande fisk och fjäderfän, otäcka fällor, frukt och grönsaker, kött, plastmattor, väskor och ryggsäckar, kläder, verktyg...

Det här verkar vara avsett att ätas.

Usch! Använder man verkligen sån här otäcka saker?

Om man sitter en bit ut i gatan och hindrar trafiken kanske man får sälja mer torkad fisk?

Symbolen är många tusen år gammal och har inget med nazism att göra här. Men visst hajar man till...

På kvällen var vi några som lyckades hitta en riktigt fräsch restaurang, men språkkunskaperna var inte lika imponerande. "Seven bills" blev på något vis "seven beers".

Julpuntet på kyrkan ovan syntes bra i mörker också.

< Del 8  -0- Del 10  >

Rafting i Turkiet

I månadsskiftet augusti - september var jag en vecka i Alanya och njöt av solen och värmen. Som extremt värmeälskande så lyckades jag verkligen vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det var över 40 grader på dagarna hela tiden, varmaste dagen  47 härliga grader och strålande sol.

En av dagarna testade jag rafting uppe i Taurusbergen. Alltså jag paddlade flotte. Min trogna lilla vattentäta Pentax W-90 var naturligtvis med.

Det hela var ganska välorganiserat med hämtning utanför hotellet. Två timmars färd i minibuss, varav den sista timmen på slingrande bergsvägar. Målet för resan hette White River, Köprülü Kanyon. Totalt var vi flera hundra människor som skulle paddla flotte. Mest tyskar och ryssar. Jag hörde ingen tala något nordiskt språk i närheten.

Jag satt i framsätet i minibussen och hade fin utsikt.

Hjälm, flytväst och paddel var obligatoriskt. Utöver det minsta möjliga. Min lilla Pentax fick tillstånd att följa med.

Jag hamnade i en båt med bara tyskar och naturligtvis en turkisk "skeppare". Alla hjälptes åt att paddla enligt order på engelska från skepparen.

Strax ger vi oss iväg

Tyvärr var några av tyskarna i min flotte mest intresserade av att ha vattenkrig med alla som kom tillräckligt nära.

Vattenkrig förekom på fler håll

Floden var omväxlande lugn och strid. Det var väl inga riktigt ruskiga forsar och fall, men det kändes ändå ganska häftigt. Ett ekipage lyckades faktiskt resa sig med fören rakt upp och sen slå runt baklänges, så lite vilt var det ju.

Nu går det undan ett tag...

Ungefär halvvägs stannade vi för lunch. Riktigt gott käk som satt riktigt fint. Tyskar tände cigg vid matborden utan att bry sig om bordsgrannarna det minsta.

Den enkla "restaurangen" låg högt över floden

Jag han rigga kameran med timer och bli med själv medan vi väntade på käket

Det var ca 45 grader varmt och ganska blåsigt. Riktigt varm blåst, det kändes som att stå framför en enorm kupévärmare. Vattnet var dock iskallt, eller i varje fall kallt.

Nästa fors

På ett ställe hade det samlats en massa getter för att kolla på de tokiga turisterna

Jag har för mig att någon nämnde att sträckan vi paddlade var 14 km, men efter att ha tittat lite på Google maps, tror jag inte att det var mer än 6-7 km.

På något sätt ska flottarna uppströms igen. Undrar om killen sitter kvar där uppe under färd. Kan tänka mig att det är svajigt...

Härliga Ærø del 4: Resan hem

Vi anlände med färjan från Marstal  till Svendborg på Fyn. Efter att ha tittat runt där lite drog vi vidare norrut.

Vi rullade på rätt bra efter motorvägen ett tag...

....men tröttnade snart på det och svängde in på mindre vägar Här tog vi en liten rast med medhavt kaffe och mörkt bröd med Gølsalami och rostad lök.

Vi åkte Stora Bältbron över till Sjælland. Där fick vi verkligen känna på stormen. Vinden ställde husvagnen närmast framför helt på tvären under färd, och den var ytterst nära att välta. Det var första gången jag åkte över bron, men jag har åkte under många gånger med lastbåt, dock aldrig i sån blåst.

Vi kom in i utkanterna av København. Vi hade tidigare plockat på oss lite turistinfo och utsett ett vandrarhem vi tänkte prova. Adressen var inknappad på GPS:en. Vi tog oss fram bland stora hus och intensiv trafik i flera filer, svängde av i en korsning och helt oväntat befann vi oss i en lummig bokskog!

Vilken oas, alldeles intill storstan!

Vandrarhemmet heter Lyngby Vandrehjem och ligger i Jægersborg Hegn. Själva byggnaden var en gammal skola.

En gammal skola duger utmärkt som vandrarhem. Inte lyxigt, men helt OK. En vacker byggnad är det också.

Skolan var avsedd för barnen till arbetarna på Raadvad Knivfabrik. Man tog hand om arbetarna på den lilla orten.

Vi tog en promenad i området. Kameraväskan var givetvis med.

En byggnad där man har använt vattenkraft. En kvarn kanske.

Vattnet bakom kvarnen.

Riktig naturskog.

Raadvad kvivfabrik. Tyvärr ej i bruk.

Morgonen efter åkte vi efter den vackra strandvägen norrut från København, stannade några timmar vid konstmuseet Lousiana, sen färja Helsingør - Helsingborg. 

Härliga Ærø del 3: Ærøskøbing

Världens puttinuttigaste lilla by!

Vi hyrde cyklar i Marstal och tog oss fram på små vägar mellan bondgårdar och betesmarker.

En liten paus i trampandet vid en bäck.

Smala gator med små gulliga hus i  Ærøskøbing.

Hela byen är sån, jättegullig.

Ett fordon som verkligen passade in.

Som ett sagohus. Den krokiga gumman gör motivet nästan perfekt!

Sagohuset från sjösidan. Härifrån har det en helt annan karaktär.

Vi cyklade en annan väg tillbaka mot Marstal och bjöds på denna utsikt.

Dagen efter åkte vi bil tillbaka till  Ærøskøbing, bl.a. för att besöka ett flaskskeppsmuseum. Väl värt ett besök!

Min bil utanför kokhuset i hamnen. På den tiden när segelfartygen av trä låg tätt i hamnen var det eldningsförbud ombord. Då fick skeppskockarna laga käket här.

Vi lämnade Ærø med färjan Marstal - Svendborg. Det blåste full storm den dagen, men sträckan går i ganska skyddat vatten så vi hade inget stort obehag av det.

Här kommer Svendborgfärjan för att hämta oss.

Hejdå Marstal. Hoppas vi syns snart igen!

Nu har det hänt igen...

I går kväll hade vi en väldigt färgrik solnedgång på Siljan. Jag tog kompaktkameran och knäppte några snabba, valde ett foto och ökade konstrasten och färgmättnaden lite med FastStone Image Viewer i tjänstedatorn och la ut fotot på M/S Gustaf Wasas Facebooksida.

Folk gillaklickar och delar som galna!
På ett dygn över 1 000 gillaklick och över 150 delningar. Gustaf Wasa har fått över 40 nya gillare på köpet.

När jag kollade på skärmen hemma tyckte jag nog att jag drog på färgerna lite väl mycket, men folk älskar ju fotot så.... Färger går hem, tydligen.