Ao Nang februari 2015. Del 4: Smaragdgrönt vatten, en sjöjungfru och paddling bland apor och ödlor

Lördag 21/2

Jag hängde med på en bussutflykt till Hot Spring Waterfall och Emerald Pool. Efter en dryg timmes bussfärd österut var vi framme vid första stället. Det var exakt vad namnet säger, en naturligt varm källa där vattnet rann via ett litet vattenfall ut i en smal flod. Vattnet i floden kändes iskallt, men ju närmare vattenfallet man kom desto behagligare blev det. I själva vattenfallet var det riktigt varmt, antagligen runt 40 grader. Tyvärr var stället alldeles för välbesökt för att vara någon riktigt bra upplevelse.

Alldeles för mycket folk på det annars ganska mysiga stället.

Genom att leta efter rätt vinkel och med lite kreativ beskärning lyckades jag nästan isolera denna för mig okända sjöjungfru från alla andra badjävlar.

Utflykten gick vidare till Emerald Pool. Där var det också massor av bussar samlade på parkeringen, men det var betydligt större område så det kändes inte lika överbefolkat.
Vi gick en 1,4 km lång gångväg av betong genom djungeln. Alla vilda djur var säkert bortskrämda för länge sen, men det var ändå rätt spännande att försöka se något inne bland träden.

Räckena var också av betong, även om det ser ut som trä. Äkta trä ruttnar väl eller blir uppätet av termiter på nolltid här.

Själva smaragdpoolen var en naturlig bassäng. Ganska skönt med ett dopp.

Den här knallgula fjärilen kom och satte sig vid mina fötter. Något djurliv fick jag ju i alla fall se...

De här extremt sällsynta  fåglarna, Guerneys Pitta, ska visst finnas i området. Troligen är de något mindre än dessa i betong.

Söndag 22/2

Jag var med på en organiserad kajakutflykt till Ao Thalane, ca 30 km från Ao Nang. Jag, en kinesisk familj och ett amerikanskt par åkte pick-upflak dit. Massor av folk var redan på plats, men som väl var paddlade vi i mindre grupper. Vi blev tilldelade en- två- och tremanskajaker. I min grupp var vi 10-12 kajaker plus två ledare.

En av färdledarna fotograferade mig i kajaken.

Vi tog oss in mellan lodräta klippor.

Det är minst 40 år sen jag paddlade senast, men det satt kvar i kroppen. Efter bara några minuter manövrerade jag med centimeterprecision i strömt vatten. En del andra kunde omöjligt förstå sambandet mellan hur man paddlade och hur kajaken rörde sig.
Det blev en riktigt intressant båttur inne bland mangroveskog och höga lodräta klippor. Nyfikna apor på flera ställen. En apa hoppade ner i kajaken framför min och snodde en vattenflaska. Jag såg också en ca 60-70 cm lång simmande ödla. Kanske någon slags varan.

Inne i mangroveskogen. Här var det riktigt trångt på flera ställen, och vattnet var strömt.

Trångt. Den kinesiska familjen fastnade hela tiden bland träden. Till slut kopplade färdledaren en tamp och bogserade dem.

Longtailed Makak, enligt färdledaren.

På eftermiddagen strövade jag efter vägen från hotellet in till Ao Nang. Stannade till och tittade på en massa spännande.

Även thailändarna besöker gärna stranden och har picknick där.

 
Det här hade en liten restaurang vid gatan att erbjuda.

Vid en liten restaurang hade de något som såg ut som små stridsvagnstorn. Absolut inget jag ville äta, men jag blev nyfiken och frågade kvinnan bakom disken på engelska och fick svar på utmärkt svenska.

Dolksvans heter de på svenska, och anses vara en levande fossil. Intressant, men inget jag någonsin kommer att äta.

I Ao Nang gick jag upp för de långa och branta backarna till Restaurang Hilltop. Dyr (med thailändska mått), god mat och mycket fin utsikt över landskapet och bukten utanför.

Utsikt från Restaurang Hilltop. Det är vid öarna lite till höger i bild som jag har letat snäckor vid lågvatten.

<  Del 3 ooOoo Del 5  >

Ao Nang februari 2015. Del 3: 1.237 trappsteg, apor, skölpaddor och eventuella kobror

Torsdag 19/2

Efter alla tidiga mornar för dykkurser och utflykter var det skönt med en sovmorgon.
Jag promenerade in till Ao Nang och käkade färsk frukt som en sen frukost.

Jag tog bussen (dvs lastbil med bänkar på flaket) in till Krabi Town.

"Bussen" till Krabi Town.

Från Krabi Town taxi till Wat Tham Suea , Tiger Cave Temple. En 280 meter hög klippa med lodräta sidor, 1 237 trappsteg upp till buddhisttemplet på toppen. Efter att ha köpt extra vatten började jag gå de branta trapporna. Efter 250 steg var jag helt slut men fortsatte i etapper, för upp skulle jag!

Branta och långa trappor!

På varje avsats fanns antalet steg angivet. Aporna fick man passa sig för. De var tjuvaktiga.

De flesta vuxna aporna vände sig om när man siktade på dem med kameran, men den här ville gärna vara med på bild.

Jag stannade länge på toppen och fotograferade den fantastiska utsikten, den stora buddhan och folk.

En estnisk kille tog det här fotot på mig med den fantastiska utsikten i bakgrunden.

Spännande landskap åt andra hållet.

Den jättestora gyllene Buddhan. (Jämför med fotografen längst ut till höger.) Helgedomen var i alla fall inte heligare än att den gick utmärkt att använda för telecom-master.

Besökarna på toppen var ganska blandade. En del kom för utsikten, andra för att be.

Att gå ner var inte så jobbigt, men det såg ännu brantare ut. Tur att jag inte är höjdrädd.

Jag gick också en djungelstig i närheten, som gick runt bland mindre tempel och helgedomar. Det innebar några hundra trappsteg till innan jag var ute på själva stigen. När jag tog skydd under ett tak för en kraftig regnskur fick jag sällskap av ett par från Sibirien. (De tyckte att det var varmt i Thailand.) Vi gick sen en stor del av den några kilometer långa stigen tillsammans. Stora sköldpaddor fanns i mängder här.

Även om det fanns gott om småtempel och jag gick på en stig kändes det som att vara mitt i djungeln.

Sibirerna hälsar på en av sköldpaddorna.

De tog det här fotot av mig vid foten av ett jätteträd.

Det här templet fanns under en klippa mitt ute i djungeln.

Mot slutet av djungelpromenaden hörde jag ett ljud som lät som om någon slog ihop två stora träblock. Nyfiken som jag är bara måste jag kolla vad det var. Sibirerna gick vidare och jag lämnade stigen och och gick rakt ut i växtligheten. Mycket försiktigt, det finns en hel del otrevliga sorters ormar i Thailand. Kobror och annat, som antagligen är väl dolda bland löven. Kanske skorpioner också.

Mina skor kändes vara av  mycket olämplig typ just där.

Det som lät visade sig vara två stora sköldpaddor som stångades. Givetvis hade jag valt att inte ta med kameran som kan filma. Fan, fan, fan!

Det blev i alla fall några fotografier på slagskämparna.

Taxi tillbaka till Krabi Town, lite shopping, middag och sen buss (d.v.s. lastbil) tillbaka till Ao Nang.

Fredag 20/2

Jag promenerade till stranden. Fruktfrukost och kaffe på ett fik där.

Kan man få bättre frukost än så här?

Eftersom det var högvatten var det inget bra läge för snäckletning.  (Jag är ingen fanatisk samlare som jagar sällsynta arter eller så. Jag kan bara inte låta bli att leta efter vackra skal. Bara några få får följa med hem i slutänden, och de hamnar osorterade i en glasburk i köket.)

Ganska oväntat dök ett gäng med veteranmotorcyklar upp vid stranden. Kul!

Gammal BSA.

En del målar hellre akvarell än fotograferar. Inte fel det heller.

En av mina skor hade börjat gå sönder. Jag åkte till Krabi igen och hittade en skomakare som lagade den. 20 bath, ca 5 kr.

Skomakar'n höll till på utomhus med hela sin verkstad.

Jag käkade stekt ris med grönsaker till lunch innan jag åkte tillbaka till Ao Nang. Nu var det lågvatten och mycket intressant att titta på vid de torrlagda öarna. Jag hittade flera stora fina snäckor, men det var bebodda så de fick stanna där.

Den här stora krabban hade jag ingen lust bråka med, men en thailändsk pojke plockade upp den. Kanske den blev kvällsmat.

Även longtailbåtarna hade lågvatten.

Det var den kinesiska nyårsafton, vilket hade fått ett hotell att sätta upp en flera meter lång drake vid entrén.

< Del 2  ooOoo  Del 4 >

Ao Nang februari 2015. Del 2: Matlagningskurs, mina första dyk och dykcert

Lördag 14/2

Nu hade jag bestämt mig. Jag skulle testa att dyka!
Hotellägaren körde in mig till stan i sin tuk-tuk. 50 bath mot normala 100. Jag gick in i Kon-Tikis butik och bokade in mig på "Discover Scuba Diving".

Färsk frukt till lunch, sen gick jag till Starbucks och drack en halv liter riktigt gott kaffe.

En jättekopp kaffe. Bea Uusmas bok om Andrées polarexpedition passade fint i den sköna thailändska värmen.

På väg tillbaka till hotellet strövade jag i sanden längs den 3 km långa Nopparattara Beach.

Nog har jag sett intressantare baddräkter, men tjejerna gjorde sig ändå bra på bild.

Eftersom det var lågvatten gick jag också ut till de närmaste små öarna och kikade på snäckor och krabbor.

Torrlagd ö

En till som letade skaldjur. Common Sandpiper, tror jag.

Härligt åkdon som skjutsade folk till stranden. Tyvärr verkade det mesta bestå av murket trä.

Matlagningskurs hos Ao Nang Cookery School på kvällen. Vi gjorde fem rätter; Papaya sallad, Tom kha kai, Phad thai, Chicken with cashew nuts och min favorit Panang curry. Inte första gången jag går matlagningskurs utomlands. Jag har gjort det tidigare i Thailand och i Vietnam. Rekommenderas!

Jag beställde ett par skjortor hos en skräddare.

Söndag 15/2

Till Phi Phi med Kon-Tiki. Testade att dyka tillsammans med handledare efter en kort genomgång av de mest grundläggande säkerhetsrutinerna. Vi började vid ett rev som heter Maya Corner. Det var bokstavligt talat "hålla handen" i början. Efter ett tag fick jag slippa lös, men handledaren var nog aldrig mer än två meter ifrån mig. En fantastisk upplevelse samtidigt som som jag kände mig klumpig och otymplig. Jag är van simmare och har dykt mycket utan utrustning som ung, men nu satt det fenor på fötterna som hindrade mig från att simma normalt. Att andas med utrustningen gick däremot bra. Som djupast var vi på 8,5 meter. Bland allt spännande jag såg fanns Giant Trigger Fish, Giant Puffer Fish och Crown of Thorns Starfish.

Här är jag tillsammans med handledare Charlie. Foto: Cathy Ridsdale.

Efter första provdyket hade jag bestämt mig för att gå vidare och skaffa "Open Water Diver"-certifikat så till andra dyket, vid Hin Klai, fick jag byta handledare till en mer erfaren instruktör för att kunna genomföra några "skills". Tömma masken under vatten, låna luft av annan dykare och liknande övningar. Nu gick vi också lite djupare, ca 12 m. Fenorna kändes inte lika hindrande den här gången. Jag hade den stora lyckan att i mitt andra dyk få se en leopardhaj (som jag senare har fått veta att det egentligen var en zebrahaj). Tydligen är det inte så vanligt, även de erfarna instruktörerna som dyker i de här vattnen nästan dagligen blev jätteglada av att få se den. Jag såg också Pacific Lion Fish, Clown Fish och en massa annat spännande.

Den låg stilla på botten och lät sig inte störas av dykarna. Ca 2 m lång har jag för mig. Foto: Cathy Ridsdale.

De här thailändarna la långrev ute vid Hin Klai. Vad de förväntade sig att få för fisk vet jag inte.

På kvällen besökte jag Kon-Tikis butik, betalade för Open Water Diver-kursen och fick ut kurslitteratur på svenska. Pluggade sen på hotellet flera timmar.

Måndag 16/2

Jag blev hämtad tidigt utanför hotellet, sen teorilektioner hela förmiddagen. Praktiska övningar i 2 m djup bassäng hela eftermiddagen. Jag gick kursen tillsammans med ett ungt par från Polen, så allt var på engelska. Vår lärare/instruktör Matilda var dock svensk, så det gick bra att ställa frågor på svenska lite vid sidan om.

Flera timmars pluggande under kvällen.

Nopparattara Beach var rätt fin på kvällen också.

Tisdag 17/2

Open Water-kurs hela dagen. Övningar i bassäng under förmiddagen. Jag kände mig fortfarande otymplig och hade dålig balans under vattnet.
En riktigt fin färggrann fågel, någon slags sunbird, höll till vid bassängen men det var inte läge för fotografering.
Teori med några prov efter lunch.

På kvällen när jag var på väg in till stan såg jag en ägretthäger nära hotellet. Jag hämtade de skräddarsydda skjortor jag hade beställt tidigare och käkade sen en härligt chilistark green curry. Det kom en kraftig regnskur medan jag åt.

Flera timmars pluggande på hotellrummet.

Onsdag 18/8

Med Kon-Tikis lilla båt ut till Ao Nang-öarna. 3 dyk med "skills". Jag lyckades äntligen få skaplig balans och lite känsla av viktlöshet tack vare några extravikter längst ner på flaskan. Tyvärr inte lika fin sikt i vattnet som ute vid Phi Phi.

Mina polska kurskamrater närmast kameran, vår instruktör och lärare Matilda längst bort.

En av Ao Nang-öarna.

Sista teoriprovet ombord på väg tillbaka mot Ao Nang Beach. Godkänd! Dykcert! Open Water Diver innebär att jag får dyka till ett maxdjup av 18 meter.

Jag tog det lugnt under kvällen och njöt av att slippa sitta och plugga. Käkade på en enkel restaurang nära hotellet. De hade inte thaimat, men en enda gång fick man väl stå ut med det.

< Del 1  -oOo-  Del 3 >

Ao Nang februari 2015. Del 1: Snäckor, fiskar, fåglar och massage.

Jag reste ensam. En riktig spontanresa, jag bokade en torsdag och reste på tisdagen veckan efter. Jag fick sista platsen i planet och hade två enkla hotell att välja mellan, ett i Krabi Town och ett nära Ao Nang. Jag valde Ao Nang. Mitt i en stad vill jag inte bo.

Tisdag 10/2

Avresa från Insjöns järnvägsstation 09.21. Byte i Borlänge.
Eftersom alla former av rälsbundna färdmedel har den fula ovanan att haverera när jag finns ombord hade jag valt avgång med god marginal. Nu blev det dock inget haveri denna gång, bara lite obligatorisk försening, så det blev många timmars väntan på Arlanda.

Jag hade plats i planet i mittraden allra längst akterut. Skönt, tänkte jag, inga ungar bakom som sparkar på ryggstödet. Sant, men istället gick det inte att luta ryggstödet. Lite jobbigt på en långflygning. Ingen utsikt heller från mittraden. Men bokar man sent får man ta det som finns... Grannar i stolsraden var ett trevligt par från Frösön.

Onsdag 11/2

Landade på Krabi flygplats kl. 10 lokal tid. Lång och långsam kö till passkontrollen.
Jag tog taxi till mitt hotell, Baanthara Guest House en bit utanför Ao Nang. Hotellet visade sig vara väldigt enkelt och lite småruffigt, saknade pool, balkong, trädgård och restaurang. Det var dock skapligt rent och sköttes av en thailändsk familj som verkligen gjorde sitt bästa för att man skulle trivas. Deras engelska var inte den bästa så det blev en del pekande i broschyrer och kartor och  skissritande, men viljan att förstå var det inget fel på.

Baanthara Guest House. Rummet längst upp till höger var mitt.

Jag konstaterade glatt att jag hade en liten gecko inne på toa. Såna är vackra, kul att titta på när de jagar, och de käkar irriterande flygfän.
Jag sov en stund och gick sen de tre kilometrarna in till Ao Nang. Käkade en god curry och bokade en snorkelutflykt med det svenska företaget Kon-Tiki.

Jag såg och hörde de härliga fåglarna Common Myna och såg en Pied Fantail på mycket nära håll. Den hade sitt bo på utsidan av en restaurang där det passerade folk hela tiden på två meters avstånd.

Common Myna. En av mina absoluta favoritfåglar.

Pied Fantail (tror jag). Kul liten pippi. Lättfotograferad.

Torsdag 12/2

Med Kon-Tiki på dyk- och snorkelutflykt till några rev utanför Phi Phi Island. På vägen ut serverades vi färsk frukt. Vattenmelon, ananas och bananer. Speciellt ananasen är mycket, mycket godare här än den är när man äter den i Sverige.

Kon-Tikis största båt.

På väg ut mot Phi Phi Island.

Jag och en av dykinstruktörerna var de enda svenskarna, och jag var den ende som inte dök utan bara snorklade. Redan här började det dyka upp några tankar på att "tänk om, kanske man skulle prova på att gå lite djupare..?." Jag fick i alla fall se Moorish Idol, Emperior Anglefish, Neon Damsel, Parrot fish och många andra färggranna, vackra fiskar och koraller. Min vattentäta lilla Pentax var givetvis med.

Moorish Idol heter den gulsvarta. I överkant tror jag det är en Puffer Fish.

Papegojfisk. De käkar koraller och det hörs i vattnet hur de knaprar.

Massor av fisk. De är inte speciellt skygga heller, man får se dem på nära håll. Man kan nästan hamna mitt i ett sånt här stim.

Här har några av dykarna kommit upp. Den röda korven är en markeringsboj som de blåser upp med luft från tuben.

Fredag 13/2

Jag gick omkring på stranden närmast hotellet, Nopparattara Beach, och plockade vackra snäckskal. Många arter som jag aldrig hade sett förr. Tänk vad jag hade längtat efter just det! Gå på en sandstrand i sol och värme och titta på miljoner snäckskal och små krabbor. Helt underbart! Fast lite knäppt är det ju också.

Nopparattara Beach. Eller i alla fall en liten del av den 3 km långa stranden.

Massor av snäckskal!

De små krabborna skapar såna här mönster.

Här bor en lite större krabba.

Strandpromenaden blev inte sämre av att det fanns många mynafåglar där. Som bonus satt jag och tittade på en jättestor svart fjäril medan jag drack kaffe på ett strandfik.

Fjärilen ville inte vara still för att bli bra på bild. Jag har inte lyckats identifiera den.

På eftermiddagen gick jag in till stan. Strövade runt bland souvenirbutiker, fotograferade mycket och käkade gott. Som alltid när jag besöker något spännande land besökte jag en frisör. Det är inte i första hand priset som gör att jag gärna klipper mig utomlands. Det kan vara en intressant upplevelse också, fast just den här gången gick det ganska normalt till. Jag unnade mig också en hel timmes skön fotmassage.

Det här är riktigt skönt!

Den här skylten fotade jag utanför ett annat ställe. Matmassage är inget jag vill prova.

Tuk-tuk tillbaka till hotellet.
Tyvärr hade min lilla gecko försvunnit.  :-(

Del 2 >

Common Myna - Min absoluta favoritfågel

Så vitt jag vet har den inte ens ett namn på svenska, denna härliga pippi. Common myna är det enda namn jag har kunnat hitta. Jag har bra råkat på den i Thailand. men där verkar den vara desto vanligare.

Det första man lägger märke till är nog det knallgula fältet vid ögat som gör att den ser rätt komisk ut.

De rör sig också ganska komiskt när de springer med långa kliv.

De verkar kunna låta nästan hur som helst. De kvittrar, tutar piper och sjunger. De "pratar" med varandra på lite håll. Jag blev inte ett dugg förvånad när jag såg på YouTube att mynor både kan bli tama och kan härma människospråk som papegojor.

Jag har sett mynor samarbeta för att fånga en gecko (som ändå kom undan). Riktigt underhållande att titta på. Om de äter ödlor eller bara var på lekhumör vet jag inte.

Sök på YouTube på "common myna" så hittar ni mycket kul att titta på.