Den lilla hackspetten lär sig fort

Idag äter den jordnötter alldeles själv.

Där! Den ser god ut.

Uh! Tappade taget. Men nu ska med, dumma nöt!

Är det samma sort längre ner, tro?

Strax efter att jag tog fotot ovan blev den lilla sparven lite väl närgången. Spetten nöp tag i fjäderdräkten och ryckte ut en rejäl duntuss. Det så så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Jävla typ! Komma här och sparva sig!

Usch så trött jag blir av sånt där. Jag sover en stund.

Men... Där är ju han, den där fotografen igen. Ska han alltid stå och glo på mig?

Det här var andra dagen i rad som den lilla hackspetten blev huvudperson i en liten fotoberättelse. Den första finns här.

Ett hungrigt hackspettsbarn

Denna familjeidyll fotograferade jag genom köksfönstret i morse.

Ja! Jordnöt. Gott.

Mer. MER! Ge mig!

Det här är en modern hackspettsfamilj. Pappa matar barnet.

Blev lite trött.

Här sover jag nog bättre.

Låter som pappa kommer tillbaka med mer mat...

*
Det var på tiden...

...höll ju på att svälta ihjäl!

Den lilla hackspetten var på plats vid jordnötterna dagen efter igen för att bli med i en ny liten berättelse. Här finns den.

Håller bron?

Den gamla landsvägsbron i Leksand byggdes 1924-25. Det sägs att den var Sveriges näst längsta gjutna bro när den stod färdig.

Vid flera tillfällen under årens gång har man testat brons skick. Den har klarat sig med beröm godkänt varje gång. Nu är man igång med tester igen. På kvällarna stänger man bron för trafik för att kunna jobba i lugn och ro. Bland annat säger man att man ska man mäta brons rörelser under belastning. Jag skulle tro att det mänskliga ögat inte ser någon rörelse alls, men man har nog känsligare mätinstrument än mänskliga ögon.

I går kväll när vi kom nerför älven med M/S Gustaf Wasa och skulle under bron höll de på med sina tester. Några knallgula arbetsfordon och några gubbar på bron bara. Eftersom bron har varit stängd för tung trafik i många år, hållfastheten behöver testas och bron såg vek ut i jämförelse med bilarna så undrade man ju... Man vill ju inte få en traktor i skallen.

Fast det är klart att den håller! Om inte annat så skulle inte fordonsförarna som är inblandade i testningen ha kört ut om det var den minsta tvekan.

Det grönskar. Och blånar och gulnar. Och Nisse övervakar allt.

Så här såg det ut hos mig i förra veckan.

Mina chiliplantor i krukor är Hot Lemon, Chiluacle Negro, Jamaican Bell, vanlig chili som man köper i livsmedelsaffär i Sverige och Thaichili. De två senare sorterna från fröer ur frukter jag har köpt för att äta, de förra från köpta fröer. Nu står de inomhus för att inte frysa ihjäl. Svensk högsommar!

Ölandstokar (växterna alltså) är bland det fulaste man kan ha i en trädgård ungefär 10 månader om året, men när de blommar skarpt gult ser de rätt skapliga ut.

Nisses kattmynta har blivit väldigt stor och fin i år. En härlig blåfärg!

Nisse låg och höll koll på allt så länge det var varmt och skönt. Nu håller han helst till inomhus.

Det luktar väldigt gott, fast bara när det är mörkt.

Jag har ingen aning om vad för slags träd eller buske det här är. Förra husägaren har planterat det i trädgården. Kanske någon slags syren. Det luktar i alla fall mycket gott. Lite sött, en blandning av honung och vanilj. Men märkligt nog känns det bara när det är mörkt.