Några helt osannolika foton

Ibland tar man foton som egentligen inte finns därför att det är helt osannolikt att man ska kunna ta såna foton.

Den här vietnamesiska kvinnan, som likt farbror Melker badar med kläderna på, tyckte jag kunde bli ett bra motiv. I samma ögonblick som jag tryckte ner knappen tog vinden tag i hatten. Ögonblicket är alldeles för kort för att man avsiktligt ska kunna ta en sån bild. (Möjligen skulle jag önska att bilden blev tagen en hundradel senare så det blev lite luft mellan hakan och hatten.)

Hur stor är chansen att fånga en kamerblixt?
Blixten lyser en 1/100, eller kanske bara 1/1000 sekund. Sannolikheten att den extremt korta tiden infaller under den 20-dels sekund som slutaren var öppen när jag tog fotot nedan är mycket nära noll.

I starkare ljus blir ju slutartiden kortare sannolikheten ännu mindre, näst intill obefintlig. I fotot nedan lyckades jag få med blixten under 1/180 sekund.

Det här betyder ju att jag har lyckats två gånger. Det är så osannolikt att det har nog egentligen inte hänt, men det motbevisas ju av det faktiskt har hänt.
Jag tror till och med att jag har lyckats en tredje gång, men där är jag inte lika säker. Det kan röra sig om en solreflex, därför tar jag inte med den bilden här.

Sannolikheten ökar från att den inte finns till att den inte finns, fast bara lite, av den anledningen att en av mina böjelser som fotograf är att jag tycker om att fotografera fotografer.

------------------------------------------------------------------------------------
Fotnot 1
Alla eventuella likheter med Tage Danielssons utmärkta monolog om Harrisburg är fullt avsiktliga.

Fotnot 2
Min teori om varför folk använder blixt på långt avstånd i fullt dagsljus finns i mitt blogginlägg Optimistiska blixtrare (Svensson är en dum jävel)

Nu har hästarna kommit

Det är grannens dotter som har hästar. Både dottern och hästarna bor normalt i en annan by, men några veckor varje sommar brukar hästarna få  lite färskt bete i grönområdet bakom mitt hus.

Jag är inte någon större hästfantast, men tycker att det är jättetrevligt när de kommer. Lite liv och rörelse och känsla av lantlig idyll. Det är snälla och trevliga hästar, och nästan lite blyga. Tillhör definitivt inte den aggressiva människoätande sorten.

Här är de bägge två. Stor och liten. Goda kompisar.

Den lilla ser så glad ut att få beta av det gröna gräset så det måste vara en extra god sort.

Fast det än nog ännu godare och grönare på andra sidan...

Den stora ser också ut att vara en glad kuse, men vägrade tvärt att placera sig så att jag kunde ta ett foto utan att få med arslet på den lilla. (Delen närmast ovanför svansen heter nog inte så på fackspråk, men det språket kan jag inte.)

En Opel Kossa

Dock inte en Opel Corsa (som jag brukar uttala Kossa), utan en Opel Astra.

Den ser lite grann vanvårdat ut. Ska man tipsa Bilprovningen eller Djurskyddsföreningen?

Ångbåtar i Leksand på 1880-talet

Troligen 1880-tal, kan vara något tidigare eller senare.

Det är ett handkolorerat vykort från min egen samling.

Ångaren längst till vänster bör vara Österdalarne. Den såldes senare till Mälaren och fick namnet Prins Carl. Där hände hemska saker år 1900. Wikipedia om massmordet på ångaren Prins Carl.

Nästa ångare, den med rök ur skorstenen, är min arbetsplats. S/S Gustaf Wasa. Byggd 1876. Blev M/S Gustaf Wasa 1958 när hon fick dieslar. Eldhärjades under varvsbesök 1982, men renoverades. Hon har faktiskt varit till sjöss på Siljan varje sommar sen 1876. Går nu efter turlista från Leksand, Rättvik och Mora. Mer om M/S Gustaf Wasa på hemsidan.

Hjulångaren med den höga skorstenen är Prins August. Byggd redan 1839.

Den låga byggnaden med rött tegeltak på kajen finns kvar. Den kallas faktoriet och används numera som förråd till M/S Gustaf Wasas verksamhet.

Självklart har jag inte själv tagit fotografiet. Jag vet inte vad som gäller angående rättigheter på ett sånt här gammalt foto, där fotografen är både okänd och död sedan länge.

Jag har åkt vilse bland gamma och grönt

Min gamla bärbara dator, en kolfibermönstrad Ferrari 5000,  har varit en riktig trotjänare som har skött sig utmärkt i många år. (Mer om den datorn här)  Även en så bra dator blir trött med tiden, när nya program ställer allt högre krav.

Nu har jag äntligen hittat en ersättare som jag tror att jag ska kunna bli nöjd med. En Lenovo. Inte direkt det märke jag tittade på först, men de visade sig ha den dator som bäst motsvarade mina önskemål. Snabb processor, stor hybriddisk, massor av ram-minne och hög upplösning och Windows 7. (Windows 8 tycker jag mest liknar ett lekprogram för små barn. Det vill jag inte ha.) Jag har också skaffat Lightroom 5. Jag har länge velat ha Lightroom, men insett att gamla datorn varken hade ork eller plats för det.

Bärbar dator tycker jag kräver en extern skärm när man använder den hemma. Speciellt om man håller på med foton. En sån har jag redan. Ingen superskärm, men jag har varit nöjd med den. Jag har justerat bildskärmsinställningarna lite på känn och fått till det skapligt, tror jag. I alla fall har foton jag har lagt på nätet upplevts som likadana på andra datorer.

Men nu, när jag kopplade skärmen till den nya... Usch så läbbigt det blev! Precis alla fel på en gång. Skärmen är för röd och grön samtidigt, vitt finns inte, allt ser fel och tokigt ut i färgerna. Hur jag än försöker justera så är det lika fel. Annorlunda, men lika fel. Jag har försökt i timmar utan att ens komma i närheten av något som ser vettigt ut. Jag har åkt fullständigt vilse bland gamma, kontrast, ljus, grön, blå, och röd. Nu har jag gett upp! Ett skärmkalibreringsverktyg måste inköpas. Inte för att jag riktigt har råd just nu, men det kan inte hjälpas, jag behöver det verkligen.

Vad har ni för erfarenheter av skärmkalibrering? Tips och råd om både metoder och hårdvara emottages tacksamt.

Detta foto på ångfartyget Engelbrekt är avsiktligt förvanskat i annan dator.