Nu har hästarna kommit

Det är grannens dotter som har hästar. Både dottern och hästarna bor normalt i en annan by, men några veckor varje sommar brukar hästarna få  lite färskt bete i grönområdet bakom mitt hus.

Jag är inte någon större hästfantast, men tycker att det är jättetrevligt när de kommer. Lite liv och rörelse och känsla av lantlig idyll. Det är snälla och trevliga hästar, och nästan lite blyga. Tillhör definitivt inte den aggressiva människoätande sorten.

Här är de bägge två. Stor och liten. Goda kompisar.

Den lilla ser så glad ut att få beta av det gröna gräset så det måste vara en extra god sort.

Fast det än nog ännu godare och grönare på andra sidan...

Den stora ser också ut att vara en glad kuse, men vägrade tvärt att placera sig så att jag kunde ta ett foto utan att få med arslet på den lilla. (Delen närmast ovanför svansen heter nog inte så på fackspråk, men det språket kan jag inte.)

Ångbåtar i Leksand på 1880-talet

Troligen 1880-tal, kan vara något tidigare eller senare.

Det är ett handkolorerat vykort från min egen samling.

Ångaren längst till vänster bör vara Österdalarne. Den såldes senare till Mälaren och fick namnet Prins Carl. Där hände hemska saker år 1900. Wikipedia om massmordet på ångaren Prins Carl.

Nästa ångare, den med rök ur skorstenen, är min arbetsplats. S/S Gustaf Wasa. Byggd 1876. Blev M/S Gustaf Wasa 1958 när hon fick dieslar. Eldhärjades under varvsbesök 1982, men renoverades. Hon har faktiskt varit till sjöss på Siljan varje sommar sen 1876. Går nu efter turlista från Leksand, Rättvik och Mora. Mer om M/S Gustaf Wasa på hemsidan.

Hjulångaren med den höga skorstenen är Prins August. Byggd redan 1839.

Den låga byggnaden med rött tegeltak på kajen finns kvar. Den kallas faktoriet och används numera som förråd till M/S Gustaf Wasas verksamhet.

Självklart har jag inte själv tagit fotografiet. Jag vet inte vad som gäller angående rättigheter på ett sånt här gammalt foto, där fotografen är både okänd och död sedan länge.

Asiatiska röda ögon

Från USA dessutom.
GM:s design 1959 bjöd på rätt speciella "liggande" fenor. De levde i viss mån kvar även 1960, men i lite nedtonad form.
Allra mest speciell var designen på GM:s billigaste märke, Chevrolet. Det var bara där man hade de här härliga bakljusen.

Fotot taget på kajen i Leksand under Big Lake Run 2014.

Fler ulliga små fågelbarn

Min favorit, den lilla hackspetten, var på besök idag också.

Liten, pigg och kvick. Han ska nog bli blåmes när han blir stor.

Ser så mjuk och go' ut.

En pilfink kommer nog detta att bli.

Pigg och glad.

Dunboll.

Det kliar på magen!

En välbesökt fågelrestaurang. Utan nätet tömmer kajorna den på två timmar.

Big Lake Run 2014

Jag har för mig att det oftast brukar vara fint väder när Big Lake Run är. Inte denna gång. Iskallt och ihållande regn. Ändå var det många som åkte nercabbat. Inredningen måste ju bli genomsur! Ägarna blir nog lika sura i morgon när de kommer på vad de har gjort.

Dom här har i alla fall cabben uppe.

De här har också cabben uppe. Fast inte visste jag att Honda tillverkade Civic som cabriolet. Jaså, de gjorde inte det? Då är det inte helt original då? :-)

-68 Charger och Ford 1956. Men sätt på originalfälgarna, på bägge bilarna!

Inte lätt att veta vad detta har varit för bil. (Plymouth Belverdere enl. uppgift)

Virgil Exner är min favorit-bildesigner. Denna Chrysler är hans verk.

Ännu en Exner-design, men nu som De Soto.

En Pontiac Lutfisk inklämd mellan två tidiga 60-talschevor.

Men vad är det här? Endast Mopars muskelbilar har tillstånd att vara lila!

Här har vi en sån. En Mopar muskelbil, närmare bestämt en Plymouth Roadrunner eller Satellite. En -69:a tror jag. Fanns att köpa ny i färgen "Plum Crazy" d.v.s. lila.

Mera Moparmuskler, en Super Bee.

Har man en terrängbil ska man naturligtvis ut i terrängen.

Det här ansågs tufft på 80-talet, men snyggt var det inte ens då. Det ser ännu jävligare ut nu.

En bonde förirrade sig in i byn med traktorn.