Lidwallsbåtar

Lidwall och Söner AB hette ett båtvarv i Leksand. Det startades 1943 och det tillverkades båtar till 1987. De senare åren med andra ägare. Huvudprodukten var varpbåtar som användes i timmerflottningen. Totalt byggdes 802 båtar. Dessutom ekor och mycket annan utrustning för timmerflottning. I takt med att flottningen minskade övergick man till andra arbetsbåtar, stora och små, samt i slutet av 60-talet en betydande produktion av fritidsbåtar.

Anders Winter och Mats Lidwall är två eldsjälar som verkligen har intresserat sig för dessa båtar. De försöker spåra och identifiera så många av dem som möjligt. Hittills har man lyckats identifiera 522 stycken. Förutom att åka land och rike runt och dokumentera och fotografera båtar driver de hemsidan Lidwallsbåtar. De äger också själva några båtar.

I lördags ordnades Lidwallsbåtens dag i Leksand, där man hade lyckats samla ihop en hel del av de gamla båtarna.

Den rätta vägen

Här är det ingen tvekan. Tätt mellan de röda och gröna prickarna och dessutom en enslinje.

Just den här farleden går in mot småbåtshamnen i byn Västanvik vid Mashavet.

Jag har sett liknande mycket tydliga farleder i öststaterna, fast då i större skala. Där har det varit lotsplikt även för de små lastbåtar jag jobbade på. Lotsen, ibland så berusad att han behövde ledas upp till bryggan, kom ombord strax utanför hamnen. Han anlade alltid en viktig min innan han pekade förut och sa: "This way."

Efter kvällskryssningen

Ett foto som någon hade tagit från den gamla landsvägsbron i Leksand var ett tag synligt på Facebook. Det föreställde M/S Gustaf Wasa när hon precis hade lagt till vid kaj i Leksand efter kvällskryssningen. Vi tänkte fråga om tillstånd att använda fotot på Gustaf Wasas Facebooksida, men då kunde vi inte hitta det igen och vi visste inte vem som hade tagit det.
Inspirerad av det fotot bestämde jag mig för att ta ett eget med samma motiv. Efter att ha lagt till i onsdags kväll lämnade jag alla lampor och lanternorna på och tog kameraväskan och gick upp på bron.

Jag hade inget stativ, men fick ganska bra stöd på broräcket.
1/30 sek, F 2.8, ISO 3200. Lite justerat i Lightroom. Ljusskylten blev totalt utbränd. Inget går att justera fram i den. Jag inser efteråt att jag borde ha haft stativ och tagit flera exponeringar för att göra ett försök med HDR. Jag har inte testat förr, kanske dags nu.

Fotot la jag ut på Gustaf Wasas facebooksida, som ju var tanken från början. Det blev snabbt lite av vad Aftonbladet skulle ha kallat klickmonster med nästan 600 gilla och 22 delningar på två dygn.

Alanya del 5: Små båtar utan dödskallar

Hamnen med alla fåniga dödskallefartyg låg mitt i stan där turisterna rörde sig, men det var bara ett par minuters extra promenad efter samma kaj för att få se de färgrika små fiskebåtarna.

Sida vid sida låg dom, de små fiskebåtarna i mjuka, milda kulörer.

Fina speglingar i denna lilla del av Medelhavet.

Deniz betyder hav har jag fått lära mig, så det här är nog sjöpolisen. Att texten sitter på en båt är ju ytterligare en bra ledtråd.

En ljust lila båt skulle se hemsk ut hemma i Siljan. Här passar den perfekt.

Fin liten båt.

Lite jobb med näten efter morgonens fiske.

Storfiskarna höll till vid piren längre ut.

< Alanya del 4 *** Alanya del 6 >

Alanya del 4: Snorkling och parasailing

En snorkelutflykt är ett måste när man besöker varmare vatten. Jag följde med en av de mindre träfartygen (utan dödskallar) som organiserade snorkel- och dykturer. Magic Dive hette företaget. Låter stort...

Vi lämnade hamnen samtidigt som en av dödskalletöntarna. Det skulle vara spöstraff för sånt där!

Den lilla fina fyren på hamnpiren har de i alla fall inte förstört (än så länge).

Vi var rätt många ombord.

Min trogna lilla vattentäta Pentax var givetvis med, så jag kunde ta en selfie som inte liknar alla andra selfies. Vår båt i bakgrunden.

Några fiskar fanns det ju...

... till och med några med lite färg på.

Annars såg det mesta ut så här. Grått och brunt.

Det var roligare att titta på när dykarna matade fiskar. Då hade jag inte en tanke på att själv bli  dykare, men nu har jag blivit det.

Jag har pippi på att fotografera fotografer. Här fick jag en fotografbild av lite ovanligare sort.

Här nerifrån ser man hur svårintaglig borgen måste ha varit.

Parasailing har jag testat en gång tidigare och jag ville gärna upp i luften igen. Jag snackade med killen som sålde flygturerna, fick ett pris och gick till hotellet och bytte om till lämpligare klädsel. När jag kom tillbaka hade priset stigit en hel del, men då var jag så inställd på en flygtur så jag betalade i alla fall. Det hade naturligtvis den jäveln räknat ut. Hoppas han blev nedslagen och rånad på hemvägen!

Jag är på tur för nästa flygtur. Killen som ska sköta grejorna och borde hålla koll på skärmen verkar inte vara speciellt intresserad.

Här är jag på väg upp.

Nu börjar det likna nåt.

Folk på luftmadrasser är egentligen rätt små.

Utsikten över stranden och staden var rätt fin där uppifrån.

Någonstans mitt i bild ligger mitt hotell.

Här är jag på väg in till land i gummibåt. Nästa flygare är redan högt uppe.

< Alanya del 3 *** Alanya del 5 >