Kapprodd

Tidigare idag var det kapprodd mellan kyrkbåtar i Leksand. En sån tävling har man haft varje år ända sen 1936. Mitt i alltihopa skulle vi avgå med M/S Gustaf Wasa för en lunchkryssning på Siljan.

Här kommer första heatet nerför älven.

Här har de ett par hundra meter kvar till målet. Ett ganska jämnt heat, tydligen.

Även om det inte är lika populärt som förr att titta på kyrkbåtsrodd hade mycket folk samlats i det fina vädret.

En del tittade från bron.

Här var det en lucka i tävlandet så vi skulle kunna lämna kajen med M/S Gustaf Wasa och gå upp för älven.

Vid starten låg de här smäckra båtarna och väntade. Ser inte riktigt ut som kyrkbåtar...

Vem som vann har jag ingen aning om. När vi kom tillbaka från kryssningen var tävlingen över och publiken höll på att skingras.

Kyrkbåtarna var en gång i tiden ett viktigt transportfordon. I mitten av 1800-talet började ångbåtstrafiken komma igång på sjön, och då var kyrkbåtarna inte längre lika viktiga. Sen kom både järnvägar och landsvägar. Numera används kyrkbåtarna i stort sett för två ändamål: Kapprodd och för att ro brudpar nerför älven.

Ao Nang februari 2015. Del 5: En pratande stare och mina första fundives

Måndag 23/2

Över 40 grader varmt. Jag strosade runt med kameran i det sköna vädret. En promenad åt "fel" håll från hotellet, d.v.s. från stranden, gav en del intressanta fotomotiv.

Först frukost och lite läsning på en malaysisk restaurang nära hotellet.

En liten bensinmack.

En ännu mindre bensinmack. När får vi se Happy Oil konkurrera med OKQ8 i Sverige?

Inte långt från hotellet sålde man burfåglar i alla möjliga former och färger. De flesta skygga, men den här pigga beostaren ville komma så nära som möjligt. Den pratade också, men bara på thai så jag vet inte vad den sa.

Det fanns ett par verkstäder där man servade motorer till longtailbåtar.

Promenad in till Ao Nang på kvällen. En riktigt chilistark green curry och sticky rice med färsk mango till dessert.

Den här fina bussen stod parkerad nära stranden.

Vägen som går längs Nopparattara Beach.

Tisdag 24/2

Dykutflykt med Kon-Tiki till Shark Point och Anemone Reef nära Phi Phi Island. Deras ordinarie båt var på varv, så det var en tillfälligt inhyrd båt med lite mera traditionellt utseende som vi hade.
Jag dök tillsammans med en tysk och en kines, och svenska Carolina ledde vårt lilla team. Härlig dykning! Nu började det verkligen funka med balans och bouyancy, och jag började känna mig lite så där svävande som det ser ut när man ser andra dykare på TV.
Vi simmade genom enorma stim med tusentals gula fiskar som rörde sig som en tornado. Bland allt vackert och intressant vi såg fanns Tigertail Seahorse, Fimbriated Moray Eel, nakensnäckor, Sand Lizard Fish, Blue Sea Star, Bearded Scorpionfish, Giant Trevally och Yellowback Fusilier.
Det var egentligen tre dyk på den här utflykten, men ett gick till ett vrak på närmare 30 meters djup, och så djupt får jag inte gå med mitt cert. Nu var jag som djupast till 18 meter.

Vi hade en systerbåt till den här.

Här kommer longtailbåten för att köra in oss till stranden.

Från stranden åkte vi pick-upflak till våra olika hotell.

Papayasallad och Panagcurry på kvällen.

Onsdag 25/2

Hotellägaren skjutsade mig till flygplatsen med sin bil tidigt på morgonen. Jag använde de sista bathen till kaffe, flaskvatten och några presenter på flygplatsen.

Hotellets katt hjälpte som vanligt till med att vakta receptionen.

Det första jag slogs av när jag hade landat i Sverige var inte av kylan utan bristen på färg. Allt bara grådaskigt och murriga mörka färger. Usch!

Sammanfattning

Det här var nog den bästa resa jag har gjort. Jag har besökt mer udda länder och sett intressantare platser, men det var just sett. På den här resan har jag upplevt. Dykning var den självklara höjdpunkten, men att simma, bada, paddla, leta snäckor, gå i djungeln (även om det var på stigar) och gå alla trappstegen upp till tigertemplet var också något jag verkligen tyckte om. Det var faktiskt inte ens första gången jag besökte Ao Nang, men det var den här gången blev en verklig fullträff.

Tyvärr riskerar resan att bli dyr i efterhand. Nu bara måste jag ju ska utrustning för att kunna dyka lite på hemmaplan. Fast det får bli lite i taget... Och en kamera med undervattenshus måste jag ju också ha. Nästa gång vill jag kunna fotografera allt vackert när jag dyker. Den lilla vattentäta kamera jag har duger bra vid snorkling, men mycket djupare än så ska den inte.

Nästa gång hoppas jag komma till Similan Islands. Jag har snorklat där för många år sen, och nu vill jag givetvis dyka där. De ställen jag har dykt på under den här resan var fantastiska, men som jag minns det så är Similan ännu bättre.

<  Del 4

Det Polen jag ville se mer av.

Det här är Polen för mig, det jag ville se mer av. Samtliga foton tagna i och omkring Szczecin och på floden Odra.

Jag struntar i bildtexter den här gången och låter bilderna tala för sig själva. Det är snabbt framletade foton som jag inte har lagt ner något större jobb på. Det är motiven jag vill visa, inte fotografierna. Fråga gärna via kommentar om ni undrar om något motiv.

Angående ville se mer av så hänvisar jag till bloggdelen om Krakowresan.
Fotona här är tagna andra årstider än september, då vi gjorde resan till Krakow, men jag är övertygad om att ovanstående platser har samma härliga, ska vi säga patina, året runt. Något helt annat än de glättiga turistfotona från Krakow, som jag är övertygad om att det finns tusentals nästan identiska av.

Dagen då Siljan försvann

En julilördag för två år sen var det absolut vindstilla och lite fuktigt väder i Leksand. Vi lämnade kaj med M/S Gustaf Wasa och gick mot Rättvik.

Ute på vattnet var sikten någorlunda, men land såg man inte så mycket av.

Tjugholmen utanför Tällberg tittade fram ur dimman. Bakom finns hela Tällberg med 8 stycken stora hotell, men det såg man inget av.

När vi hade rundat Kärringbroudden utanför Tällberg och satte kurs in mot långbryggan i Rättvik försvann allt. 30-40 meter vatten runt båten var vad jag såg. Då var man glad för att vi har radar och elektroniskt sjökort med GPS! Försiktigt under största koncentration tog vi oss in mot Rättvik. Några hundra meter före långbryggan lättade dimman, så det var problemfritt att lägga till där.
Om möjligt ännu tätare dimma på tillbakavägen. Då skulle vi också in till ångbåtsbryggan i Laknäs för att hämta några passagerare. Sakta, sakta med blicken flaxande mellan radar, GPS och verkligheten smög vi in. Det var inte långt kvar när bryggan äntligen syntes, och vi kom precis rätt. Moderna navigationshjälpmedel är fantastiska.

Sakta glider vi in mot ångbåtsbryggan i Laknäs.

Det här var den enda gången under de 25 år jag har jobbat ombord på M/S Gustaf Wasa som jag har varit med om tät dimma sommartid.

Sjöräddningen på besök

I går hade vi Sjöräddningen på besök i Leksand. Inte skarpt läge, de var här för att informera om sin verksamhet och värva medlemmar för en eventuell etablering i Dalarna.

Man passade på att ta en liten sväng på Österdalälven och Siljan med räddningsfarkosterna.

Information om verksamheten och hur man har tänkt sig att fungera i Dalarna.

Utdelning av tidningen "Trossen" och informationsbroschyrer.

Så här smidigt hämtar man en nödställd med vattenskoter. Hela operationen tog bara några sekunder.

Vattenskotern tar sig fram i grunda vatten dit man inte kommer med båt.

Visning av det lite större flytetyget. En del vet att man ska använda flytväst i småbåtar :-)

Specialbygge för Sjöräddningen. Klarar att göra hög fart i grov sjö och är tillverkad i nästan oförstörbart material. Utrustning för akutsjukvård finns ombord.