Nakterhus

Nakterhus heter en sån här vacker sak av mässing. Just det här sitter på M/S Gustaf Wasa i Siljan. Liknande har funnits på de flesta gamla ångbåtar.
Inne i nakterhuset satt förr fartygets viktigaste navigationsinstrument, magnetkompassen. Mässing är omagnetiskt och påverkar inte vart visaren pekar. Originalkompassen här var indelad i streck och inte i grader som nyare kompasser. På sidorna sitter fotogenlampor som belyste kompassen i mörker.
Egentligen ska nakterhuset sitta på ett trästativ, och på sidorna ska det vara stor järnklot som kan flyttas för att kompensera för fartygets egen magnetism.

Undertecknad vid nakterhuset.

Kapprodd

Tidigare idag var det kapprodd mellan kyrkbåtar i Leksand. En sån tävling har man haft varje år ända sen 1936. Mitt i alltihopa skulle vi avgå med M/S Gustaf Wasa för en lunchkryssning på Siljan.

Här kommer första heatet nerför älven.

Här har de ett par hundra meter kvar till målet. Ett ganska jämnt heat, tydligen.

Även om det inte är lika populärt som förr att titta på kyrkbåtsrodd hade mycket folk samlats i det fina vädret.

En del tittade från bron.

Här var det en lucka i tävlandet så vi skulle kunna lämna kajen med M/S Gustaf Wasa och gå upp för älven.

Vid starten låg de här smäckra båtarna och väntade. Ser inte riktigt ut som kyrkbåtar...

Vem som vann har jag ingen aning om. När vi kom tillbaka från kryssningen var tävlingen över och publiken höll på att skingras.

Kyrkbåtarna var en gång i tiden ett viktigt transportfordon. I mitten av 1800-talet började ångbåtstrafiken komma igång på sjön, och då var kyrkbåtarna inte längre lika viktiga. Sen kom både järnvägar och landsvägar. Numera används kyrkbåtarna i stort sett för två ändamål: Kapprodd och för att ro brudpar nerför älven.

Dagen då Siljan försvann

En julilördag för två år sen var det absolut vindstilla och lite fuktigt väder i Leksand. Vi lämnade kaj med M/S Gustaf Wasa och gick mot Rättvik.

Ute på vattnet var sikten någorlunda, men land såg man inte så mycket av.

Tjugholmen utanför Tällberg tittade fram ur dimman. Bakom finns hela Tällberg med 8 stycken stora hotell, men det såg man inget av.

När vi hade rundat Kärringbroudden utanför Tällberg och satte kurs in mot långbryggan i Rättvik försvann allt. 30-40 meter vatten runt båten var vad jag såg. Då var man glad för att vi har radar och elektroniskt sjökort med GPS! Försiktigt under största koncentration tog vi oss in mot Rättvik. Några hundra meter före långbryggan lättade dimman, så det var problemfritt att lägga till där.
Om möjligt ännu tätare dimma på tillbakavägen. Då skulle vi också in till ångbåtsbryggan i Laknäs för att hämta några passagerare. Sakta, sakta med blicken flaxande mellan radar, GPS och verkligheten smög vi in. Det var inte långt kvar när bryggan äntligen syntes, och vi kom precis rätt. Moderna navigationshjälpmedel är fantastiska.

Sakta glider vi in mot ångbåtsbryggan i Laknäs.

Det här var den enda gången under de 25 år jag har jobbat ombord på M/S Gustaf Wasa som jag har varit med om tät dimma sommartid.

Fotodrönare (heter det nog inte)

Strax innan vi lämnade långbryggan i Rättvik för att gå ut på lunchkryssning med M/S Gustaf Wasa kom en man med en märklig manick.

Det verkade vara lite mickel med att få iordning grejen.

Nåt slags UFO-liknande helikopter...

...med kamera under.

Den tog inte många sekunder innan den var högt upp.

Här blir jag nog med på bild.

Jag hade gärna fotograferat den mer, men när vi lämnar kaj behöver jag bägge händerna (minst) och hela min uppmärksamhet till att köra båt.

Jag hoppas att han på bilderna läser det här och lägger en länk till resultatet.

Skogsbrand 15 mil bort

...utanför Sala märktes även ute på Siljan. Tydlig röklukt och lite försämrad sikt.

Gesundaberget (t.v.) är nästan förvunnet i röken.

Jag tog fotot i går från M/S Gustaf Wasa.