Alanya del 1: Vilket skitställe det hade blivit

Jag var i Alanya våren 2006 med ett större sällskap och vi hade jättetrevligt i den fina staden. Hösten 2013 var jag där igen. Själva staden och stranden var sig lik, men inställningen och attityden hos folket hade förändrats till det sämre. Mycket sämre!

De försäljare som tidigare var lite jobbiga var nu extremt påstridiga. Att titta på något man var intresserad av i en butik gick nästan inte eftersom försäljaren oftast envisades med att vilja sälja något annat som det antagligen var bättre förtjänst på. De gånger jag köpte något kändes det alltid som om jag hade åkt på en blåsning (vilket jag antagligen hade). Utflykter och evenemang som jag hade fått pris på var plötsligt dyrare när det var dags att betala.

I bazaaren, som förr i alla fall kunde ha något man ville ha, såldes nu i stort sett bara skräp med väldigt liten variation. Hade man sett 5 butiker hade man sett hela bazaarens sortiment.

Den här paraplytäckta bazaargatan var i alla fall lite kul.

Såna här fattigmans-segway var säkert kul att köra men livsfarliga för omgivningen. Nästan ljudlöst for de fram på trottoarerna i fyra gånger fotgängarnas hastighet. Olyckor var nog inte ovanliga.

Mitt hotell låg en kilometer från stranden och turistcentrum. Där var det en helt annan attityd och mycket trevligare stämning.

Utsikten från hotellet var inget att hurra för, men jag hade en fin balkong att sitta på och läsa.

Den lilla butiken precis vid hotellet drevs av ett trevligt par som hälsade mig och inte min plånbok välkommen. Turister och bofasta handlade till samma priser och alla blev lika väl mottagna.

Som alltid när jag är utrikes besökte jag en frisör. Jag valde givetvis en utanför turistområdena.

Alla restaurangerna vid hamnen och stranden hade ungefär samma meny. Pizza, pasta, några kött- och fiskrätter och turistanpassad kebab. Mat som kändes genuint turkisk lyckades jag inte hitta någonstans. Det fanns nog antagligen, men kan man inte turkiska så var det inte lätt att hitta rätt.

De tidigare så mysiga träfartygen hade försetts med jättelika dödskallar och andra pirattillbehör och liknade mest av allt förvuxna leksaksbåtar för små barn. De spelade musik på näst intill outhärdlig nivå ute till sjöss och skrämde bort allt djurliv. Troligen både över och under ytan.

Nej men fy fan!

Har svårt att föreställa mig att man kan fördärva ett fartyg värre än så här. Töntar!

Inte ens de hästdragna vagnarna hade sluppit äcklig discobelysning.

Den glada pippins ägare tog fotot med min kamera. Han hörde till den sällsynta trevliga typen av försäljare, så han fick gärna ta en liten slant för det.

Mimosa Hamam, som var bra 2006, hade nu blivit en opersonlig människotvättfabrik. Jag blev tvättad ungefär som man tvättar en jeep efter en dags körning i lervälling och massagen bestod av vridningar och bankningar som när man försöker få ett par jeans torra. Hela hamambesöket var en riktigt obehaglig upplevelse och det var det i särklass sämsta hamam jag någonsin har besökt. Jag har besökt många, så jag vet vad jag talar om. Läs om hamam i ett av mina tidigare inlägg, Hamam, turkiskt bad, turkisk ångbastu.

Det här var ett ganska bra ställe. Här satt jag ofta och fotograferade folk och drack kaffe.

Goda mackor hade de också.

Det kommer mer om Alanyabesöket, men jag lägger inte upp det dag-för-dag som jag har gjort med andra resor, utan det blir olika temadelar.

Alanya del 2 >

Musikaliska fåglar

För sex år sen fotograferade jag de här fåglarna i Istanbul.
Jag tycker att det ser ut som ett notblad till klassisk musik. Kan det vara Mozarts Rondo alla turca?

Någon som kan spela stycket?

Ao Nang februari 2015. Del 5: En pratande stare och mina första fundives

Måndag 23/2

Över 40 grader varmt. Jag strosade runt med kameran i det sköna vädret. En promenad åt "fel" håll från hotellet, d.v.s. från stranden, gav en del intressanta fotomotiv.

Först frukost och lite läsning på en malaysisk restaurang nära hotellet.

En liten bensinmack.

En ännu mindre bensinmack. När får vi se Happy Oil konkurrera med OKQ8 i Sverige?

Inte långt från hotellet sålde man burfåglar i alla möjliga former och färger. De flesta skygga, men den här pigga beostaren ville komma så nära som möjligt. Den pratade också, men bara på thai så jag vet inte vad den sa.

Det fanns ett par verkstäder där man servade motorer till longtailbåtar.

Promenad in till Ao Nang på kvällen. En riktigt chilistark green curry och sticky rice med färsk mango till dessert.

Den här fina bussen stod parkerad nära stranden.

Vägen som går längs Nopparattara Beach.

Tisdag 24/2

Dykutflykt med Kon-Tiki till Shark Point och Anemone Reef nära Phi Phi Island. Deras ordinarie båt var på varv, så det var en tillfälligt inhyrd båt med lite mera traditionellt utseende som vi hade.
Jag dök tillsammans med en tysk och en kines, och svenska Carolina ledde vårt lilla team. Härlig dykning! Nu började det verkligen funka med balans och bouyancy, och jag började känna mig lite så där svävande som det ser ut när man ser andra dykare på TV.
Vi simmade genom enorma stim med tusentals gula fiskar som rörde sig som en tornado. Bland allt vackert och intressant vi såg fanns Tigertail Seahorse, Fimbriated Moray Eel, nakensnäckor, Sand Lizard Fish, Blue Sea Star, Bearded Scorpionfish, Giant Trevally och Yellowback Fusilier.
Det var egentligen tre dyk på den här utflykten, men ett gick till ett vrak på närmare 30 meters djup, och så djupt får jag inte gå med mitt cert. Nu var jag som djupast till 18 meter.

Vi hade en systerbåt till den här.

Här kommer longtailbåten för att köra in oss till stranden.

Från stranden åkte vi pick-upflak till våra olika hotell.

Papayasallad och Panagcurry på kvällen.

Onsdag 25/2

Hotellägaren skjutsade mig till flygplatsen med sin bil tidigt på morgonen. Jag använde de sista bathen till kaffe, flaskvatten och några presenter på flygplatsen.

Hotellets katt hjälpte som vanligt till med att vakta receptionen.

Det första jag slogs av när jag hade landat i Sverige var inte av kylan utan bristen på färg. Allt bara grådaskigt och murriga mörka färger. Usch!

Sammanfattning

Det här var nog den bästa resa jag har gjort. Jag har besökt mer udda länder och sett intressantare platser, men det var just sett. På den här resan har jag upplevt. Dykning var den självklara höjdpunkten, men att simma, bada, paddla, leta snäckor, gå i djungeln (även om det var på stigar) och gå alla trappstegen upp till tigertemplet var också något jag verkligen tyckte om. Det var faktiskt inte ens första gången jag besökte Ao Nang, men det var den här gången blev en verklig fullträff.

Tyvärr riskerar resan att bli dyr i efterhand. Nu bara måste jag ju ska utrustning för att kunna dyka lite på hemmaplan. Fast det får bli lite i taget... Och en kamera med undervattenshus måste jag ju också ha. Nästa gång vill jag kunna fotografera allt vackert när jag dyker. Den lilla vattentäta kamera jag har duger bra vid snorkling, men mycket djupare än så ska den inte.

Nästa gång hoppas jag komma till Similan Islands. Jag har snorklat där för många år sen, och nu vill jag givetvis dyka där. De ställen jag har dykt på under den här resan var fantastiska, men som jag minns det så är Similan ännu bättre.

<  Del 4

Ao Nang februari 2015. Del 4: Smaragdgrönt vatten, en sjöjungfru och paddling bland apor och ödlor

Lördag 21/2

Jag hängde med på en bussutflykt till Hot Spring Waterfall och Emerald Pool. Efter en dryg timmes bussfärd österut var vi framme vid första stället. Det var exakt vad namnet säger, en naturligt varm källa där vattnet rann via ett litet vattenfall ut i en smal flod. Vattnet i floden kändes iskallt, men ju närmare vattenfallet man kom desto behagligare blev det. I själva vattenfallet var det riktigt varmt, antagligen runt 40 grader. Tyvärr var stället alldeles för välbesökt för att vara någon riktigt bra upplevelse.

Alldeles för mycket folk på det annars ganska mysiga stället.

Genom att leta efter rätt vinkel och med lite kreativ beskärning lyckades jag nästan isolera denna för mig okända sjöjungfru från alla andra badjävlar.

Utflykten gick vidare till Emerald Pool. Där var det också massor av bussar samlade på parkeringen, men det var betydligt större område så det kändes inte lika överbefolkat.
Vi gick en 1,4 km lång gångväg av betong genom djungeln. Alla vilda djur var säkert bortskrämda för länge sen, men det var ändå rätt spännande att försöka se något inne bland träden.

Räckena var också av betong, även om det ser ut som trä. Äkta trä ruttnar väl eller blir uppätet av termiter på nolltid här.

Själva smaragdpoolen var en naturlig bassäng. Ganska skönt med ett dopp.

Den här knallgula fjärilen kom och satte sig vid mina fötter. Något djurliv fick jag ju i alla fall se...

De här extremt sällsynta  fåglarna, Guerneys Pitta, ska visst finnas i området. Troligen är de något mindre än dessa i betong.

Söndag 22/2

Jag var med på en organiserad kajakutflykt till Ao Thalane, ca 30 km från Ao Nang. Jag, en kinesisk familj och ett amerikanskt par åkte pick-upflak dit. Massor av folk var redan på plats, men som väl var paddlade vi i mindre grupper. Vi blev tilldelade en- två- och tremanskajaker. I min grupp var vi 10-12 kajaker plus två ledare.

En av färdledarna fotograferade mig i kajaken.

Vi tog oss in mellan lodräta klippor.

Det är minst 40 år sen jag paddlade senast, men det satt kvar i kroppen. Efter bara några minuter manövrerade jag med centimeterprecision i strömt vatten. En del andra kunde omöjligt förstå sambandet mellan hur man paddlade och hur kajaken rörde sig.
Det blev en riktigt intressant båttur inne bland mangroveskog och höga lodräta klippor. Nyfikna apor på flera ställen. En apa hoppade ner i kajaken framför min och snodde en vattenflaska. Jag såg också en ca 60-70 cm lång simmande ödla. Kanske någon slags varan.

Inne i mangroveskogen. Här var det riktigt trångt på flera ställen, och vattnet var strömt.

Trångt. Den kinesiska familjen fastnade hela tiden bland träden. Till slut kopplade färdledaren en tamp och bogserade dem.

Longtailed Makak, enligt färdledaren.

På eftermiddagen strövade jag efter vägen från hotellet in till Ao Nang. Stannade till och tittade på en massa spännande.

Även thailändarna besöker gärna stranden och har picknick där.

 
Det här hade en liten restaurang vid gatan att erbjuda.

Vid en liten restaurang hade de något som såg ut som små stridsvagnstorn. Absolut inget jag ville äta, men jag blev nyfiken och frågade kvinnan bakom disken på engelska och fick svar på utmärkt svenska.

Dolksvans heter de på svenska, och anses vara en levande fossil. Intressant, men inget jag någonsin kommer att äta.

I Ao Nang gick jag upp för de långa och branta backarna till Restaurang Hilltop. Dyr (med thailändska mått), god mat och mycket fin utsikt över landskapet och bukten utanför.

Utsikt från Restaurang Hilltop. Det är vid öarna lite till höger i bild som jag har letat snäckor vid lågvatten.

<  Del 3 ooOoo Del 5  >

Ao Nang februari 2015. Del 2: Matlagningskurs, mina första dyk och dykcert

Lördag 14/2

Nu hade jag bestämt mig. Jag skulle testa att dyka!
Hotellägaren körde in mig till stan i sin tuk-tuk. 50 bath mot normala 100. Jag gick in i Kon-Tikis butik och bokade in mig på "Discover Scuba Diving".

Färsk frukt till lunch, sen gick jag till Starbucks och drack en halv liter riktigt gott kaffe.

En jättekopp kaffe. Bea Uusmas bok om Andrées polarexpedition passade fint i den sköna thailändska värmen.

På väg tillbaka till hotellet strövade jag i sanden längs den 3 km långa Nopparattara Beach.

Nog har jag sett intressantare baddräkter, men tjejerna gjorde sig ändå bra på bild.

Eftersom det var lågvatten gick jag också ut till de närmaste små öarna och kikade på snäckor och krabbor.

Torrlagd ö

En till som letade skaldjur. Common Sandpiper, tror jag.

Härligt åkdon som skjutsade folk till stranden. Tyvärr verkade det mesta bestå av murket trä.

Matlagningskurs hos Ao Nang Cookery School på kvällen. Vi gjorde fem rätter; Papaya sallad, Tom kha kai, Phad thai, Chicken with cashew nuts och min favorit Panang curry. Inte första gången jag går matlagningskurs utomlands. Jag har gjort det tidigare i Thailand och i Vietnam. Rekommenderas!

Jag beställde ett par skjortor hos en skräddare.

Söndag 15/2

Till Phi Phi med Kon-Tiki. Testade att dyka tillsammans med handledare efter en kort genomgång av de mest grundläggande säkerhetsrutinerna. Vi började vid ett rev som heter Maya Corner. Det var bokstavligt talat "hålla handen" i början. Efter ett tag fick jag slippa lös, men handledaren var nog aldrig mer än två meter ifrån mig. En fantastisk upplevelse samtidigt som som jag kände mig klumpig och otymplig. Jag är van simmare och har dykt mycket utan utrustning som ung, men nu satt det fenor på fötterna som hindrade mig från att simma normalt. Att andas med utrustningen gick däremot bra. Som djupast var vi på 8,5 meter. Bland allt spännande jag såg fanns Giant Trigger Fish, Giant Puffer Fish och Crown of Thorns Starfish.

Här är jag tillsammans med handledare Charlie. Foto: Cathy Ridsdale.

Efter första provdyket hade jag bestämt mig för att gå vidare och skaffa "Open Water Diver"-certifikat så till andra dyket, vid Hin Klai, fick jag byta handledare till en mer erfaren instruktör för att kunna genomföra några "skills". Tömma masken under vatten, låna luft av annan dykare och liknande övningar. Nu gick vi också lite djupare, ca 12 m. Fenorna kändes inte lika hindrande den här gången. Jag hade den stora lyckan att i mitt andra dyk få se en leopardhaj (som jag senare har fått veta att det egentligen var en zebrahaj). Tydligen är det inte så vanligt, även de erfarna instruktörerna som dyker i de här vattnen nästan dagligen blev jätteglada av att få se den. Jag såg också Pacific Lion Fish, Clown Fish och en massa annat spännande.

Den låg stilla på botten och lät sig inte störas av dykarna. Ca 2 m lång har jag för mig. Foto: Cathy Ridsdale.

De här thailändarna la långrev ute vid Hin Klai. Vad de förväntade sig att få för fisk vet jag inte.

På kvällen besökte jag Kon-Tikis butik, betalade för Open Water Diver-kursen och fick ut kurslitteratur på svenska. Pluggade sen på hotellet flera timmar.

Måndag 16/2

Jag blev hämtad tidigt utanför hotellet, sen teorilektioner hela förmiddagen. Praktiska övningar i 2 m djup bassäng hela eftermiddagen. Jag gick kursen tillsammans med ett ungt par från Polen, så allt var på engelska. Vår lärare/instruktör Matilda var dock svensk, så det gick bra att ställa frågor på svenska lite vid sidan om.

Flera timmars pluggande under kvällen.

Nopparattara Beach var rätt fin på kvällen också.

Tisdag 17/2

Open Water-kurs hela dagen. Övningar i bassäng under förmiddagen. Jag kände mig fortfarande otymplig och hade dålig balans under vattnet.
En riktigt fin färggrann fågel, någon slags sunbird, höll till vid bassängen men det var inte läge för fotografering.
Teori med några prov efter lunch.

På kvällen när jag var på väg in till stan såg jag en ägretthäger nära hotellet. Jag hämtade de skräddarsydda skjortor jag hade beställt tidigare och käkade sen en härligt chilistark green curry. Det kom en kraftig regnskur medan jag åt.

Flera timmars pluggande på hotellrummet.

Onsdag 18/8

Med Kon-Tikis lilla båt ut till Ao Nang-öarna. 3 dyk med "skills". Jag lyckades äntligen få skaplig balans och lite känsla av viktlöshet tack vare några extravikter längst ner på flaskan. Tyvärr inte lika fin sikt i vattnet som ute vid Phi Phi.

Mina polska kurskamrater närmast kameran, vår instruktör och lärare Matilda längst bort.

En av Ao Nang-öarna.

Sista teoriprovet ombord på väg tillbaka mot Ao Nang Beach. Godkänd! Dykcert! Open Water Diver innebär att jag får dyka till ett maxdjup av 18 meter.

Jag tog det lugnt under kvällen och njöt av att slippa sitta och plugga. Käkade på en enkel restaurang nära hotellet. De hade inte thaimat, men en enda gång fick man väl stå ut med det.

< Del 1  -oOo-  Del 3 >