En Jessica med en Yashica

Jag får se många fotograferande människor i mitt jobb på M/S Gustaf Wasa. De flesta fotograferar numera med mobiltelefon men jag ser alla varianter av riktiga kameror också, allt från billiga kompakter till fullformatare med jätteobjektiv.

En dag i somras hade vi en kufisk kvinna som fotograferade med en analog kompaktkamera. Med tanke tanke på hennes klädsel och övrig utrusning, bland annat en ryggsäck som såg ut att vara från 60-talet, tror jag hon hörde till typen "det var en bra kamera när jag köpte den 1981, då är det en bra kamera nu också". Troligen äger hon inga digitala prylar alls, inte ens en gammal Nokiatelefon. Hemma har hon en svartvit TV och hon betalar helst sina inköp med en knippe hemodlade morötter.

Tjejen på fotona var en helt annan kategori. Hon har nog fotograferat med moderna kameror i många år men ville gärna prova att ta några bilder med morfars gamla kamera. Hon visste nog exakt vad hon gjorde med den gamla Yashican. Dessutom var hon jättefin med den blommiga klänningen och den gamla kameran. Om hon verkligen heter Jessica har jag ingen aning om, men det blev en bra rubrik.

En sån piga har jag aldrig sett förr.

En slags nyckelpiga som åkte snålskjuts med M/S Gustaf Wasa en stund, tillräckligt länge för att jag skulle hinna ta några foton. Den sitter på en glasruta om någon nu undrar över den märkliga bakgrunden. Fotot är taget med min  Canon G7X i macroläge.

Vet någon något om den. Vad heter sorten? Jag har fått förslag från annat håll att det ska kunna vara en ljusstreckad nyckelpiga. Det kan stämma om mönstret kan variera mellan olika individer inom den arten.
Jag har också fått förslag på att det kan vara en snyltbagge eftersom den åkte snålskjuts. :-)

Thailand 2016: Min resefotoutrustning

En fristående del till mitt resereportage från vinterns Thailandsresa.

Till Thailandsresan hade jag köpt en hel del ny fotoutrustning. Dels därför att nya aktiviteter ställer nya krav på utrustning (jag har blivit dykare), dels därför att jag har märkt att jag gärna lämnar en stor kamera i säkerhetsskåpet på hotellrummet och bara tar med den vid speciella tillfällen. Jag brukar också ha svårt att hålla viktgränsen 20 kg på bagaget.

Canon G7X med Canons undervattenshus
Jag köpte allt på bilden vid samma tillfälle, i första hand för att använda vid dykning. Den lilla Canonkompakten har visat sig funka mycket bra även i dåligt ljus så den är den givna kameran att ha med sig när jag går ut på kvällen. Den fina läderetuiet har livremsfäste på baksidan. Remmen har jag tagit bort och försett med karbinhakar så den använder jag bara vid behov. Extrabatteri finns.

Canongrejorna. Faktiskt samtliga Canonprylar jag äger.

Panasonic GX7 med superzoomobjektiv
Eftersom jag är en typisk telefotare och gärna vill komma åt fåglar, fjärilar och fartyg långt bort insåg jag att jag aldrig skulle bli nöjd bara Canonkompakten som resekamera. Några resor har jag haft min Pentax K-5 med 18-250 som enda objektiv, men den är lite för klumpig för att alltid vara med när jag lämnar hotellet. Alltså behövde jag en mindre och lättare systemkamera eller en superzoomkamera med stor sensor. Efter att klämt och känt på många kameror på Fotomässan bestämde jag mig för att en Panasonic GX7 med Panasonic Lumix G Vario 14-140mm f/3,5-5,6 ASPH Power O.I.S. är vad jag vill ha. Med förlängningsfaktor blir det 28-280 mm, så det är ganska bra räckvidd.
Naturligtvis har jag ett extrabatteri även till denna.

Betydligt smidigare än en spegelreflex med motsvarande objektiv.

Jag har senare kompletterat med en telezoom med ännu längre räckvidd, Panasonic Lumix G Vario 100-300mm f/4,0-5,6 Mega O.I.S, en normalzoom Panasonic Lumix G X Vario PZ 14-42mm f/3,5-5,6 ASPH Power O.I.S och ett fast fisheye Samyang 7,5mm f/3,5 UMC. Vilka av de nya objektiven som får följa med på nästa resa vet jag inte än. Inte allihopa i alla fall.

Pentax W-90
Min gamla vattentäta Pentaxkompakt är fortfarande med på alla resor jag gör till värmen. För strand, bad och andra blöta äventyr utom dykning är den rätt val. Extra batteri finns alltid med.
När kameran var nyinköpt var jag mycket nöjd med den, men mina krav har ökat i takt med att jag har köpt andra bättre kameror. I jämförelse med mina nya resekameror blir fotona rätt trista och tål inte att justeras som jag vill ha dem. Framför allt saknar jag möjligheten till att ta raw-foton, så den kommer nog att bli utbytt mot något modernare till nästa resa.

Min lilla Pentax tar ett bad i sodavatten.

Liten surfplatta för backup
För fotogranskning, backup och lite surfande på hotellrummet, om det finns wifi, brukar jag ha min 8-tums Androidplatta med på resor. Tillräckligt liten för att gå ner i jackfickan vid incheckningen, tillräckligt stor stor för vettigt bildtittande. Med hjälp av en otg-kabel och kortläsare kopierar jag enkelt fotona till plattan för backup. Vidare till USB-minne som jag tar i en annan väska eller låter resesällskapet bära för extra säkerhet. Finns det bra wifi är det smartast att lägga fotona i Dropbox.

8-tumsplattan från Samsung tycker jag har en perfekt storlek.

Andra viktiga tillbehör
Mer grejor behövs på resa. Massor av olika laddare och kablar, extrabatterier och lite prylar för linsrengöring. Alla kablar och laddare passar fint i en liten souvenirväska från Vietnam. Då har jag allt samlat på ett ställe och slipper leta igenom bagaget. Den lilla väskan får självklart åka i handbagaget tillsammans med alla övriga fotoprylar.

Här ligger småprylarna fint.

Det känns viktigt för mig att kunna identifiera alla djur jag fotograferar. Att googla ger inte mycket om man inte har ett namn att söka med, så en riktig bok är en bra början. När jag har hittat något där brukar jag bildgoogla för att bekräfta arten. Korten med fiskar brukar vara med på resa, men pappersböckerna får stanna hemma därför att de är för tunga. Jag har försökt hitta bra appar för att djuridentifiering, men jag har inte hittat någon som jag är nöjd med trots många installerade. Inte heller har jag hittat någon av mina böcker som e-bok.

Allt inköpt i Thailand, men böckerna används mest hemma.

Thailand 2016: 11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Tisdag 16/2

När jag vaknade strax efter sju och gick ut på terrassen utanför tältet var det redan nästan helt ljust. En lätt morgondimma låg kvar nere i dalen. Fåglar kvittrade överallt. Hundratals, kanske tusentals.

Det är snart helt ljust.

Ljusare.

Det blev dag alldeles för snabbt. Jag hade gärna stått där längre och tittat och lyssnat på fåglarna.

Där borta ligger i alla fall lite dimma kvar.

Här sitter jag bra utanför tältöppningen. Det är bara en rejäl kaffemugg som fattas.

En liten brun groda satt på väggen över tvättstället. Den ville inte vara med på bild utan gav sig iväg när jag hämtade kameran. Istället hittade jag en gecko som försökte vara osynlig, men jag såg den i alla fall. Kanske den var där för att ta myrorna som höll till i själva toastolen.
Mina finska grannar hade haft en råtta i tältet under natten. Den hade käkat på deras skosnören.

Den lilla toahyddan direkt bakom tältet.

Jag ser dig allt!

Efter frukost åkte vi minibuss 20 minuter till receptionen för nationalparken Khao Sok. Därifrån gick vi en turistanpassad djungelstig. Vi gick 3,5 km, sista biten i besvärlig terräng. Där tog vi en paus. Jag och några till tog ett dopp i Khao Sok River. Samma väg tillbaka. Vi såg nästan inga djur. Några små ödlor, apor och en del småfåglar på håll. Inga tigrar, inga vilda elefanter, inte ens en endaste liten kungskobra. Men med så mycket folk och t.o.m. en motorcykel på stigen var det inte förvånande. Djuren fanns nog i djungeln, men inte nära stigen där vi människor fanns.

På den här delen av djungelpromenaden var det lätt att ta sig fram.

Men det var ändå en riktig djungel.

Bambu växte i täta klungor.

Bambu och ... tja... djungel. Växter är inte min specialitet.

Kan det här vara någon släkting till Durian?

Vi gjorde en avstickare från stigen, och där var det besvärligare att ta sig fram.

Vi var längre upp vid Khao Sok River och här var floden betydligt mindre än där vi äkte på kanotfärd.

"No python snakes. Good place for swimming" Och badade gjorde vi, och ingen blev uppäten.

En kort paus under vandringen tillbaka.

En färgglad liten blomma mitt i allt det gröna.

De här små apbarnen busade runt på stigen.

En vuxen apa höll koll.


Den lilla ödlan har bra kamouflage. En Long-tailed Sun Skink.

En dusch, lite skrivande i resedagboken i tältet och sen lunch på djungelcampen, utcheckning och nästan en timmes väntan innan transport tillbaka mot Phuket. Färden till Karon Beach tog över fyra timmar. Tät trafik nästan direkt efter bron (Phuket är en ö), sen krypfart i köer hela vägen till hotellet.

Att skriva resedagbok är en förutsättning för att det ska gå att göra ett sånt här resereportage.

De hade katt på djungelcampen redan när de göt golvet.

Jag hämtade ut mina beställda skräddarsydda skjortor och käkade en god panengcurry hos de trevliga tjejerna på Bamboo Kitchen, sen stod jag ett tag och kollade på en lokal gitarrist som ton för ton spelade "Little Wing" exakt som Hendrix. (Nej, det var inte playback.) Tillbaka på hotellet var det dags att börja packa. Jag brukar alltid ha problem med att klara att hålla bagaget under 20 kg. Det gick inte den här gången heller, men det blev bara några hekto för mycket.

Jag tror att det här var den bästa Hendrixkopia jag har hört (och jag har hört många). Gitarrliret alltså, sången var inte lika bra.

Onsdag 17/2

Det blev inte många timmars sömn. Klockan ringde 04.15. Transfern till flygplatsen hämtade 05. Det gick betydligt fortare genom Chalong och Phuket Town den här gången, men helt tomt på trafik var det inte trots den tidiga timmen.
De vägde inte alls handbagaget där fotoutrustning och annat tungt fanns. Jag hade kunna packa i flera kilo till.
Planet lyfte planenligt(!) 09.10. Jag lyckades sova bort en stor del av den 11 timmar långa tråkiga flygningen. Vi landade på Arlanda vid tretiden svensk tid. Tågresan hem funkade utan haveri. Faktiskt två tågresor i rad utan problem. Måste vara något slags rekord.
Det första jag slogs av var som vanligt inte den hemska kylan (-5º) utan hur färglöst Sverige är. Bara grått, gråt, brunt, mer grått och mörkt och murrigt. Landskap, byggnader, bilar, kläder... Allt. Sverige är ett färglöst land!

Hemma i gråa, trista, kalla Sverige. Oftast är det lite varmare och några fler färger sommartid, men det är inget man kan ta för givet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Thailand 2016: 10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.

Måndag 15/2

En snabb och tidig hotellfrukost. 07.15 blev jag hämtad. Faktiskt exakt på den tid som sagts. Minibuss norrut igen. I utkanten av Khao Lak blev det en kort kaffepaus på ett fik med fin utsikt. Nästa stopp bara några kilometer senare, vid den berömda polisbåten i Khao Lak, där vi fick information om tsunamin och hur den drabbade området.

Den här utsikten skulle jag gärna se oftare.

Den ligger fortfarande exakt där den hamnade när tsunamivågorna drog in på annandagen 2004. 1800 meter från havet.

Vi hade gott om tid så det blev ett extrastopp vid ett tempel en bit norr om Khao Lak.

Vi åkte vidare till en elefantpark där vi fick åka elefantrygg och mata dem med bananer.
Jag är rätt kluven till det här med elefanttrekking för turister. Elefanterna måste ju dresseras till det, vilket troligen inte sker på något snällt vis, men när de väl är färdigutbildade har de nog ändå ett rätt behagligt liv. Ungefär som hästar i vår del av världen. Och vad skulle hända om turisterna slutade komma? Jag är rätt säker på att dessa elefanter bara skulle "försvinna", troligen i någon gryta. Det bästa vore nog om intresset sakta avtog så de fanns jobb för de elefanter som bär turister nu, men det skulle inte vara lönt att dressera nya. Elefanttrekking är heller ingen speciellt intressant upplevelse. Jag hade nog hellre stått bredvid och fotograferat. (Jag såg en väldigt färggrann Kingfisher på nära håll, men en skumpig elefantrygg är nog den sämsta fotoplats man kan tänka sig. Det blev inget foto på den fina fågeln.) Däremot tyckte jag att det var väldigt intressant att mata dem med bananer. Det är helt otroligt med vilken precision de kan hantera alla musklerna i snabeln!

Det här är vad man ser av elefanten från sadeln eller vad den nu kallas, bänken som man sitter på. Väldigt skumpigt är det också.

Det blev en halvtimmes traskande vid den här lilla floden.

Skötarna passade på att blaska lite vatten på sina djur.

Nästa stopp blev vid ett tempel till apornas ära."Don't feed the monkeys" sa vår guide, men några valde att inte förstå engelska just då.

Long Tailed Makak. Dom ser snälla ut och är det oftast också, men de är inga tämjda husdjur och kan bitas ordentligt. Bett som lätt blir infekterade, så det är direkt till doktorn som gäller om man blir biten.

En fransman i gruppen delade med sig av sitt vatten.

Kex är gott, men just nu är det mer spännande att titta i rumpan.

Det blev också ett kort fotograferingsstopp på en parkeringsplats med fantastisk utsikt över djungeln i Khao Soks nationalpark.

Vår guide tog det här fotot på mig.

Så var vi äntligen framme vid målet för resan, nationalparken Khao Sok. Vi började med att bli paddlade i kanot på Khao Sok River. Vacker natur, lugnt och skönt utom vid något tillfälle då floden gick nära en trafikerad väg. Jag halvlåg bekvämt i kanoten med kameran redo. Tyvärr var det inte mycket djurliv. Det mest spännande var nog en Mangrove Snake som låg hopringlad i ett träd rakt över där vi paddlade fram. Enligt guiden ligger de så och lurar på fisk. De kan bli upp till 2,5 m, men det var svårt att avgöra längden på just den här. Mot slutet fick jag syn på en stor ödla. Annars mest fjärilar och fåglar, dock ingen färggrann Kingfisher som jag hade hoppats på att få se igen.

För att komma till startplatsen för flodfärden fick vi gå genom en lång grotta.

Varmt och skönt, solen skiner, jag sitter skönt tillbakalutad i en kanot och blir sakta paddlad fram på en flod genom djungeln. Livet är allt bra skönt!

Ett mäktigt landskap!

Efter ett tag smalnade floden av och djungeln kom tätare inpå.

En Mangrove Snake låg i ett träd ovanför floden och lurade. Bara lite giftig, enligt guiden.

Det franska paret fotograferar ormen.

En James-Bond-ö fast på land.

Möjligen en Monitor Lizard.

Totalt varade flodfärden över en timme. Vi blev hämtade av minibussen och fortsatte till en liten bergstopp. Vägen upp var extremt brant trots att den slingrade sig runt berget. Där flyttade vi in i våra djungelhyddor, som egentligen var stora tält på plattformar. Full ståhöjd i hela tältet, och det var möblerat med riktiga möbler. Dusch och riktig toalett i en liten hydda bakom varje tält. Till och med AC fanns. Allt mycket rent och snyggt. Jag hade ett helt sånt tält för mig själv.
Gemensam middag i "receptionen" medan det mörknade.

Mitt tält. Brant, som synes.

Dubbelsäng, AC, sminkbord, fläkt, barskåp, handdukar vikta som elefanter och en dusch/toa på baksidan. Vad kan man mer behöva i ett tält?

Utsikten var det inget fel på.

En gecko satte sig på utsidan av fönstret medan vi åt. Intressant att se lite av greppmönstret på fötterna.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.