Thailand 2016: 8 In i berget med kajak.

Fredag 12/2

Ingen sovmorgon nu heller! Frukost på hotellet före sju. Tjugo över skulle jag bli hämtad, men som vanligt i Thailand kom minibussen en halvtimme för sent. Sånt får man räkna med. I bussen satt redan flera andra svenskar och danskar. Vi åkte till en liten hamn på nordvästra hörnet av Phuket. Därifrån båtresa med en rätt kufisk båt. Aktra delen var en slags hangar för kajaker. Efter en timmes färd sjösattes kajakerna och vi gick över i dem. Två turister och en guide i varje. Vi blev paddlade genom låga grottor i öarna, så låga att vi fick ligga i kajakerna när vi gled förbi de lägsta ställena. Längsta tunneln var nog 75 meter.

Där borta i det svarta hålet ska vi in i berget.

Nästan igenom. Jag ligger på rygg för att inte slå skallen i klippan ovanför.

När vi var igenom öppnade det upp till en härlig liten minidjungel med lodräta klippväggar. Fåglar, apor och trädklättrande och hoppande fiskar... Tyvärr också alldeles för mycket folk och för många kajaker.

Kunde ha ett paradis, men det var alldeles för mycket folk. (Jo, jag vet. Jag bidrog själv med en person.)

Här sitter gamle farbror Longtailed Makak och förundras över alla tokiga turister som väller in.

En liten del av alla kajaker i området.

Ett riktigt uselt foto, men visst syns det att det är en trädklättrande fisk, en Mudskipper.

På väg ut mot moderfartyget igen.

För att komma till fartygets toalett fick man passera genom maskinrummet. Som gammal maskinist gillar jag det, men att släppa in "vanligt folk" bland snurrande och heta maskindelar känns inte speciellt säkert.

Efter lunch ombord ankrade vi utanför en ö med en fin sandstrand. En del blev paddlade iland, jag och några till simmade. Jag hade mask och snorkel med, men sikten var urusel. Jag såg mina egna händer framför mig, inget mer.
På stranden fanns i alla fall lite snäckor. Inte miljoner som i Ao Nang där jag var förra året, men i alla fall några. Jag hittade en sort jag aldrig hade sett förr.
En av guiderna fångade en ödla som han gick runt och visade. Jag hoppas att han släppte den fri sen, så den inte hamnade i någon gryta.
Jag lånade en av kajakerna och paddlade lite själv ett tag.

En fin liten strand. Här var det inte alls lika överbefolkat.

Mjuk fin sand och lite snäckskal. Härligt!

Längd 4 cm. Den är fortfarande oidentifierad.

Den lilla ödlan.

Det fanns några olika idéer om hur man skulle ta sig torr ut till båten. Den här varianten funkade nog bra i början. Längre ut blev det djupare...

Båt tillbaka till hamnen, sen minibussen till hotellet i Karon Beach.
Fried rice och Red Curry Chicken på Bamboo Kitchen. Flamberad banan och kaffe efter.

Hotellet ser riktigt hemtrevligt ut i mörker.

Någon var uppe och skärmflög i det sista ljuset.

Centrum i Karon Beach. Jag är väldigt imponerad av vad min lilla Canon G7X klarar i dåligt ljus.

Kör på ett säkert kort och käkar här igen.

Brinnande banan och glass. Gott!

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Desarmering av handgranat under vatten

Några dykare i Leksands Dykarklubb hittade en handgranat i närheten av bron i Leksand för några dagar sen. De märkte ut platsen och kontaktade polisen som i sin tur anlitade experthjälp från Marinen. Av en ren händelse råkade jag komma ner till kajen när de höll på med desarmeringen.

Signalflagga A hissad. Betyder att dykare finns i vattnet.

Här kommer killarna som har rekat och fotograferat. Granaten låg på 8 meters djup. Om den var skarp eller inte gick inte att avgöra.

Det var väldigt strömt i älven så killarna på hjälpte till att dra in dem till lejdaren med ett rep. Kameran i UV-huset var en Canon G15.

En laddning med 2 hg sprängmedel och en rejäl vikt gjordes iordning.

Dykarna går i vattnet igen med sprängladdningen.

Uppe igen. Spolen med tråd till utlösningen skymtar bakom ett ben.

Efter att noga ha kontrollerat att inga båtar befann sig för nära utlöstes sprängladdningen. Det blev en rejäl knall, men inte mycket syntes på ytan. Vattnet dämpade sprängkraften.

Dykarna var i en tredje gång och konstaterade att handgranaten var oskadliggjord. Det känns bra eftersom vi passerar stället flera gånger om dagen med M/S Gustaf Wasa under sommaren. Inte för att jag tror att den utgjorde någon allvarlig risk för oss, men det känns ändå inte bra med sprängämnen under fartyget.

Fartygskollision och brand ombord

Det har varit en stor sjöräddningsövning i Siljan. Deltog gjorde Sjöräddningssällskapet, räddningstjänsterna i Leksand, Rättvik och Mora och passagerarfartygen M/S Gustaf Wasa och S/S Engelbrekt.

Scenariot var att Gustaf Wasa och Engelbrekt kolliderade utanför Tällberg. Engelbrekt började brinna och flera personer hoppade i vattnet. På Gustaf Wasa skadades maskinisten och kapten fick hjärtattack och måste fortast möjligt evakueras till väntande ambulans iland. Några passagerare evakuerades med livflotte.

Jag är skeppare på Gustaf Wasa och beskriver händelserna från den positionen.

En utrangerad 25-personersflotte användes som övningsflotte. Det är inte riktigt samma typ som de vi har på Gustaf Wasa. Vi har 50-personerflottar utan tak. För att inte förlora skalen till flotten så blåstes den upp på kajen i Leksand.

Utlösningslinan är lång.

Det börjar synas vad det ska bli.

Sjösatt och klar.

Vi bogserade flotten till "olycksplatsen" med Gustaf Wasa.

Här kommer S/S Engelbrekt för att kollidera med oss, de sjöbusarna. För säkerhets skull skedde kollisionen med mer än 100 meters avstånd mellan båtarna.

Här kommer första båten från Sjöräddningen i full fart.

Fler anlände i rask takt.

Tre av våra passagerare har tagit sig ner i flotten och blir bogserade av Sjöräddningen.

Vi passade på att tända några nödbloss med utgånget datum. Ett mycket intensivt ljus som syns bra även i fullt dagsljus.

En bit bort ligger Engelbrekt och "brinner". Lite rök kommer från ångpannan, men det mesta är teaterrök.

Här blir "jag" (som har fått en hjärtattack) utburen av räddningstjänstens personal. "Jag" fick hjärt/lungräddning hela vägen till en väntande ambulans på land.

Ytterligare en av räddningstjänstens båtar kommer i full fart.

Livflottarna togs på släp in mot land. Betydligt säkrare än att låta folk ta sig mellan flotte och båt ute på sjön.

Del 2 av övningen vid kajen i Leksand, då Sjöräddningens personal och frivilliga (bl.a. jag) provade överlevnadsdräkter i det kalla vattnet. 

Vi fick öva på att ta sig upp i livflotte och räddningsbåt utan hjälp. Inte så enkelt.

En av sjöräddningens killar hoppade från relingen på Gustaf Wasa. Dräkten klarade det också utan att kläderna under blev blöta.

Efter övningen tömdes flotten på luft...

...och rullades ihop.

Hur i helv... den en gång har fått plats i en sån "tunna" som ligger på släpet är en olöst gåta. Sånt vet bara de som jobbar med flotteservice.

Alanya del 4: Snorkling och parasailing

En snorkelutflykt är ett måste när man besöker varmare vatten. Jag följde med en av de mindre träfartygen (utan dödskallar) som organiserade snorkel- och dykturer. Magic Dive hette företaget. Låter stort...

Vi lämnade hamnen samtidigt som en av dödskalletöntarna. Det skulle vara spöstraff för sånt där!

Den lilla fina fyren på hamnpiren har de i alla fall inte förstört (än så länge).

Vi var rätt många ombord.

Min trogna lilla vattentäta Pentax var givetvis med, så jag kunde ta en selfie som inte liknar alla andra selfies. Vår båt i bakgrunden.

Några fiskar fanns det ju...

... till och med några med lite färg på.

Annars såg det mesta ut så här. Grått och brunt.

Det var roligare att titta på när dykarna matade fiskar. Då hade jag inte en tanke på att själv bli  dykare, men nu har jag blivit det.

Jag har pippi på att fotografera fotografer. Här fick jag en fotografbild av lite ovanligare sort.

Här nerifrån ser man hur svårintaglig borgen måste ha varit.

Parasailing har jag testat en gång tidigare och jag ville gärna upp i luften igen. Jag snackade med killen som sålde flygturerna, fick ett pris och gick till hotellet och bytte om till lämpligare klädsel. När jag kom tillbaka hade priset stigit en hel del, men då var jag så inställd på en flygtur så jag betalade i alla fall. Det hade naturligtvis den jäveln räknat ut. Hoppas han blev nedslagen och rånad på hemvägen!

Jag är på tur för nästa flygtur. Killen som ska sköta grejorna och borde hålla koll på skärmen verkar inte vara speciellt intresserad.

Här är jag på väg upp.

Nu börjar det likna nåt.

Folk på luftmadrasser är egentligen rätt små.

Utsikten över stranden och staden var rätt fin där uppifrån.

Någonstans mitt i bild ligger mitt hotell.

Här är jag på väg in till land i gummibåt. Nästa flygare är redan högt uppe.

< Alanya del 3 *** Alanya del 5 >

Alanya del 3: Borgen och Röda Tornet

Borgen på klippan byggdes redan under 1200-talet. Den ligger 250 meter över havet och muren är 7 km lång. Det ska ha varit hela 150 vakttorn, men jag vet inte hur många som finns kvar. Vägen upp slingrar sig 5 km. Taxi rekommenderas, i alla fall ena vägen.

Från toppen ser man delar av muren, nästan hela Alanya och Taurusbergen i bakgrunden.

Rester av ett av de många vakttornen.

Alanyas västra strand och några av de många träfartygen. Härifrån syntes inte så mycket av den vanprydande dödskalleutsmyckningen.

En liten egenhet jag har som fotograf är att jag har mani på att fotografera fotografer. Här fanns mängder av såna motiv!

Taxin stannade till halvvägs ner för fotografering. Röda Tornet till höger.

Röda Tornet måste givetvis också besökas. Det stod färdigt 1226, men jag tycker att man kan se att det har byggts på eller reparerats i flera omgångar.

Här tycker jag att det ser ut som tre olika generationers bygge.

Inne i Röda Tornet. Här fanns det fängelsehålor förr.

Det här tycker jag blev ett fint foto.

Man kunde gå långa sträckor i såna här gamla gångar. Troligen ända upp på klippan, men jag gick bara en bit.

Det var fin utsikt mot hamnen med alla träfartygen från Röda Tornet.

Lite äldre bebyggelse.

Några obebodda ruckel fanns också.

Det här rucklet ser lite bebott ut.

Här pågår nog skvaller om grannarna.

Uppifrån tornet syntes den här smala lilla stranden. Här var det nog bara ortsborna själva som badade.

Nere vid den lilla stranden tog jag det här härliga fotot på en badande kvinna och hennes barn (eller barnbarn).

< Alanya del 2 *** Alanya del 4 >