Thailand 2016: 11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Tisdag 16/2

När jag vaknade strax efter sju och gick ut på terrassen utanför tältet var det redan nästan helt ljust. En lätt morgondimma låg kvar nere i dalen. Fåglar kvittrade överallt. Hundratals, kanske tusentals.

Det är snart helt ljust.

Ljusare.

Det blev dag alldeles för snabbt. Jag hade gärna stått där längre och tittat och lyssnat på fåglarna.

Där borta ligger i alla fall lite dimma kvar.

Här sitter jag bra utanför tältöppningen. Det är bara en rejäl kaffemugg som fattas.

En liten brun groda satt på väggen över tvättstället. Den ville inte vara med på bild utan gav sig iväg när jag hämtade kameran. Istället hittade jag en gecko som försökte vara osynlig, men jag såg den i alla fall. Kanske den var där för att ta myrorna som höll till i själva toastolen.
Mina finska grannar hade haft en råtta i tältet under natten. Den hade käkat på deras skosnören.

Den lilla toahyddan direkt bakom tältet.

Jag ser dig allt!

Efter frukost åkte vi minibuss 20 minuter till receptionen för nationalparken Khao Sok. Därifrån gick vi en turistanpassad djungelstig. Vi gick 3,5 km, sista biten i besvärlig terräng. Där tog vi en paus. Jag och några till tog ett dopp i Khao Sok River. Samma väg tillbaka. Vi såg nästan inga djur. Några små ödlor, apor och en del småfåglar på håll. Inga tigrar, inga vilda elefanter, inte ens en endaste liten kungskobra. Men med så mycket folk och t.o.m. en motorcykel på stigen var det inte förvånande. Djuren fanns nog i djungeln, men inte nära stigen där vi människor fanns.

På den här delen av djungelpromenaden var det lätt att ta sig fram.

Men det var ändå en riktig djungel.

Bambu växte i täta klungor.

Bambu och ... tja... djungel. Växter är inte min specialitet.

Kan det här vara någon släkting till Durian?

Vi gjorde en avstickare från stigen, och där var det besvärligare att ta sig fram.

Vi var längre upp vid Khao Sok River och här var floden betydligt mindre än där vi äkte på kanotfärd.

"No python snakes. Good place for swimming" Och badade gjorde vi, och ingen blev uppäten.

En kort paus under vandringen tillbaka.

En färgglad liten blomma mitt i allt det gröna.

De här små apbarnen busade runt på stigen.

En vuxen apa höll koll.


Den lilla ödlan har bra kamouflage. En Long-tailed Sun Skink.

En dusch, lite skrivande i resedagboken i tältet och sen lunch på djungelcampen, utcheckning och nästan en timmes väntan innan transport tillbaka mot Phuket. Färden till Karon Beach tog över fyra timmar. Tät trafik nästan direkt efter bron (Phuket är en ö), sen krypfart i köer hela vägen till hotellet.

Att skriva resedagbok är en förutsättning för att det ska gå att göra ett sånt här resereportage.

De hade katt på djungelcampen redan när de göt golvet.

Jag hämtade ut mina beställda skräddarsydda skjortor och käkade en god panengcurry hos de trevliga tjejerna på Bamboo Kitchen, sen stod jag ett tag och kollade på en lokal gitarrist som ton för ton spelade "Little Wing" exakt som Hendrix. (Nej, det var inte playback.) Tillbaka på hotellet var det dags att börja packa. Jag brukar alltid ha problem med att klara att hålla bagaget under 20 kg. Det gick inte den här gången heller, men det blev bara några hekto för mycket.

Jag tror att det här var den bästa Hendrixkopia jag har hört (och jag har hört många). Gitarrliret alltså, sången var inte lika bra.

Onsdag 17/2

Det blev inte många timmars sömn. Klockan ringde 04.15. Transfern till flygplatsen hämtade 05. Det gick betydligt fortare genom Chalong och Phuket Town den här gången, men helt tomt på trafik var det inte trots den tidiga timmen.
De vägde inte alls handbagaget där fotoutrustning och annat tungt fanns. Jag hade kunna packa i flera kilo till.
Planet lyfte planenligt(!) 09.10. Jag lyckades sova bort en stor del av den 11 timmar långa tråkiga flygningen. Vi landade på Arlanda vid tretiden svensk tid. Tågresan hem funkade utan haveri. Faktiskt två tågresor i rad utan problem. Måste vara något slags rekord.
Det första jag slogs av var som vanligt inte den hemska kylan (-5º) utan hur färglöst Sverige är. Bara grått, gråt, brunt, mer grått och mörkt och murrigt. Landskap, byggnader, bilar, kläder... Allt. Sverige är ett färglöst land!

Hemma i gråa, trista, kalla Sverige. Oftast är det lite varmare och några fler färger sommartid, men det är inget man kan ta för givet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Thailand 2016: 6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.

Onsdag 10/2

Under natten hade vi förflyttat oss till Koh Tachai, Pinacle. Väckning 06.30. Ett par snabba koppar kaffe, sen i våtdräkten och på med utrustningen och ner i vattnet igen. Som djupast var vi ner på 25 m. 40 minuter. Muränor, nakensnäckor och travellies plus massor av annat kul.

Giant Moray Eel. Den ser nästan lite förnärmad ut över vårt besök.

Ett par små Durban Dancing Shrimp.

Frukost och några timmars vila medan vi tog oss till Richelieu Rock. Vi var nere under ytan nästan innan båten hade stannat. 23 m, 52 minuter. Här var det lite sämre sikt men desto mer djurliv. Fiskar överallt! Longfinned Batfish blev min favorit här. Vi såg också Tomato Anemone Fish, Frogfish, flera sorters räkor, sjöhästar plus miljoner andra fiskar.

Här var det mycket fisk! Den stora tror jag är en Rabbitfish.

En riktigt ful fan, en Frogfish.

Dom här gillade jag. Longfinned Batfish. Ganska stora fiskar, dryga halvmetern.

Shaded Batfish. Inte fullt lika stor som den långfenade kusinen.

Vi skulle ha gjort fler dyk vid Rechelieu Rock enligt planen, men det blåste upp så vi gick tillbaka till Koh Tachai och gjorde dagens tredje dyk där. En Foursaddle Grouper på 25 meters djup blev min favorit i det dyket.

En koreansk katt (eller nåt).

Dykare och fisk.

Lionfish. Vacker, men försedd med gifttaggar.

Clownfish. Håller alltid till i anemoner.

En Hexagon Grouper.

Tillbaka till Koh Bon och ett dyk där strax innan det mörknade. Vi gick inte djupare än 18 m den här gången. 54 minuter.
En av de koreanska tjejerna förlorade sin kamera. Den sjönk ner och gömde sig bland korallerna på djupt vatten. Tråkigt! Jag hoppas att hon hade tagit backup på fotona eller i varje fall bytt minneskort nyligen så hon inte förlorade alla foton med kameran.

Det här lilla djuret tycker jag liknar nåt slags märkligt gosedjur. Velvet-blue Sponge Snail, Coriocella hibyae.

Rena folksamlingen!

Min finske hyttkamrat hade egna grejor. Allt utom bly och flaska. Han verkade alltid ha fantastiskt fin balans i vattnet med vingen.

Kinesen hade horn och svans.

Våra gamla vänner mantorna fanns kvar.

Med modern teknik kan man uppleva dyket en gång till strax efter.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Katt på hett plåttak

Foton från turkiska Alanya. Det är nog inte lätt att vara katt mitt inne i stan där.
Jag satt på ett fik och fotade, med ryggen mot huvudgatan.

Ser ni katten? Han tröttnade visst på utsikten från taket.

Exakt hur han gjorde det cirkusnumret förstår jag inte, men genom att sträcka ner framtassarna till en smal list minskade han höjden att hoppa med 3 dm.

Här är Misse nere och redo för att gå på musjakt. Eller leta ett annat ställe att ligga bekvämt på medan man tittar på alla dumma turister.

Ao Nang februari 2015. Del 5: En pratande stare och mina första fundives

Måndag 23/2

Över 40 grader varmt. Jag strosade runt med kameran i det sköna vädret. En promenad åt "fel" håll från hotellet, d.v.s. från stranden, gav en del intressanta fotomotiv.

Först frukost och lite läsning på en malaysisk restaurang nära hotellet.

En liten bensinmack.

En ännu mindre bensinmack. När får vi se Happy Oil konkurrera med OKQ8 i Sverige?

Inte långt från hotellet sålde man burfåglar i alla möjliga former och färger. De flesta skygga, men den här pigga beostaren ville komma så nära som möjligt. Den pratade också, men bara på thai så jag vet inte vad den sa.

Det fanns ett par verkstäder där man servade motorer till longtailbåtar.

Promenad in till Ao Nang på kvällen. En riktigt chilistark green curry och sticky rice med färsk mango till dessert.

Den här fina bussen stod parkerad nära stranden.

Vägen som går längs Nopparattara Beach.

Tisdag 24/2

Dykutflykt med Kon-Tiki till Shark Point och Anemone Reef nära Phi Phi Island. Deras ordinarie båt var på varv, så det var en tillfälligt inhyrd båt med lite mera traditionellt utseende som vi hade.
Jag dök tillsammans med en tysk och en kines, och svenska Carolina ledde vårt lilla team. Härlig dykning! Nu började det verkligen funka med balans och bouyancy, och jag började känna mig lite så där svävande som det ser ut när man ser andra dykare på TV.
Vi simmade genom enorma stim med tusentals gula fiskar som rörde sig som en tornado. Bland allt vackert och intressant vi såg fanns Tigertail Seahorse, Fimbriated Moray Eel, nakensnäckor, Sand Lizard Fish, Blue Sea Star, Bearded Scorpionfish, Giant Trevally och Yellowback Fusilier.
Det var egentligen tre dyk på den här utflykten, men ett gick till ett vrak på närmare 30 meters djup, och så djupt får jag inte gå med mitt cert. Nu var jag som djupast till 18 meter.

Vi hade en systerbåt till den här.

Här kommer longtailbåten för att köra in oss till stranden.

Från stranden åkte vi pick-upflak till våra olika hotell.

Papayasallad och Panagcurry på kvällen.

Onsdag 25/2

Hotellägaren skjutsade mig till flygplatsen med sin bil tidigt på morgonen. Jag använde de sista bathen till kaffe, flaskvatten och några presenter på flygplatsen.

Hotellets katt hjälpte som vanligt till med att vakta receptionen.

Det första jag slogs av när jag hade landat i Sverige var inte av kylan utan bristen på färg. Allt bara grådaskigt och murriga mörka färger. Usch!

Sammanfattning

Det här var nog den bästa resa jag har gjort. Jag har besökt mer udda länder och sett intressantare platser, men det var just sett. På den här resan har jag upplevt. Dykning var den självklara höjdpunkten, men att simma, bada, paddla, leta snäckor, gå i djungeln (även om det var på stigar) och gå alla trappstegen upp till tigertemplet var också något jag verkligen tyckte om. Det var faktiskt inte ens första gången jag besökte Ao Nang, men det var den här gången blev en verklig fullträff.

Tyvärr riskerar resan att bli dyr i efterhand. Nu bara måste jag ju ska utrustning för att kunna dyka lite på hemmaplan. Fast det får bli lite i taget... Och en kamera med undervattenshus måste jag ju också ha. Nästa gång vill jag kunna fotografera allt vackert när jag dyker. Den lilla vattentäta kamera jag har duger bra vid snorkling, men mycket djupare än så ska den inte.

Nästa gång hoppas jag komma till Similan Islands. Jag har snorklat där för många år sen, och nu vill jag givetvis dyka där. De ställen jag har dykt på under den här resan var fantastiska, men som jag minns det så är Similan ännu bättre.

<  Del 4

Det grönskar. Och blånar och gulnar. Och Nisse övervakar allt.

Så här såg det ut hos mig i förra veckan.

Mina chiliplantor i krukor är Hot Lemon, Chiluacle Negro, Jamaican Bell, vanlig chili som man köper i livsmedelsaffär i Sverige och Thaichili. De två senare sorterna från fröer ur frukter jag har köpt för att äta, de förra från köpta fröer. Nu står de inomhus för att inte frysa ihjäl. Svensk högsommar!

Ölandstokar (växterna alltså) är bland det fulaste man kan ha i en trädgård ungefär 10 månader om året, men när de blommar skarpt gult ser de rätt skapliga ut.

Nisses kattmynta har blivit väldigt stor och fin i år. En härlig blåfärg!

Nisse låg och höll koll på allt så länge det var varmt och skönt. Nu håller han helst till inomhus.