Larz-Kristerz på Hjortnäs Brygga

...eller hur de nu ztavar.

Man började dansa vid Hjortnäs Brygga redan under 1940-talet, sägs det. På 70- och 80-talet var det stort. Hundratals bilar på parkeringen och massor av båtar vid bryggan. Sen började det dö ut. Det såg tommare och tommare ut för varje sommar, men man envisades med att fortsätta att anordna danser där. Tur det, för det vände för några år sen och började växa igen. Nu är det nog nästan tillbaka vid forna tiders besöksantal.

Så här såg det ut när vi passerade för en stund sen med M/S Gustaf Wasa.

M/S Christina, en vacker träbåt i Siljan

Fina träbåtar är inte vanliga i Mashavet. Här är det mest gamla yrkesfartyg, nitat järn och ånga som gäller, även om några av de gamla ångbåtarna numera går på diesel.
Några få riktigt fina träbåtar finns dock. Det här är en av dem, M/S Christina. En riktig möbel med en helt otrolig finish, säkert en klass över de antika möblerna i kungliga slottet.
Jag fotograferade henne i veckan utanför långbryggan i Rättvik när vi låg där med M/S Gustaf Wasa.

Hon kom sakta glidande.

Men här händer något. Passageraren går ut på fördäcket...

Aha, hon ska iland på långbryggan. Är det kanske Christina som har fått ge namn åt båten?

Sakta och försiktigt.... För nära så riskerar man att skada M/S Christina, för långt ifrån så kan det gå illa för den eventuella Christina.

Det blev helt perfekt! Hon tog ett normalt steg till bryggan, men båten kom aldrig emot.
Lägg märke till det otroligt vackra fördäcket.

Starka färger vid Siljan

Solnedgångarna vid Mashavet kan vara fantastiskt färgsprakande. Här är några av de jag fångat med kameran. Några från olika ställen samma kväll, andra från samma ställe olika kvällar.

Klädd som en magdansös

Den lilla hästens flugskrämma gick sönder i förra veckan så han fick en ny av sin husse. Röd-vit-blå. Är det franska, holländska eller amerikanska färger? Holländska kanske, i tider med VM i sparka-på-en-boll.

Med tanke på modellen på klädesplagget kan man ju undra om det är snott från någon magdansös.

Visst blev han fin?

Hästarna bakom huset har jag tidigare presenterat här.

Det här fotot höll på att kosta mig livet, och inte blev det speciellt bra heller.

I går kväll när jag åkte hem från Leksand mot Insjön fick jag se i backspegeln hur himlen riktigt brann norrut. Jag fortsatte hem, det var bara ett par kilometer, gav katten mat, hämtade stativet och åkte tillbaks. Jag hade siktat in mig på en parkering, och för att komma dit skulle jag svänga vänster i korsningen bortom. Jag stod still och väntade när några mötande bilar passerade och skulle sen korsa vägen. Då kommer en fullblodsidiot med släckta lysen! Fullständigt kolsvart. Inte det minsta lilla positionsljus. Fort gick det också, minst 90-100. Det var så nära att jag hade korsat vägen precis då...!
Vad jag tyckte jag såg under det korta ögonblick han passerade mitt halvlyse var en blå Volvo 740 med sänkt fjädring på ungdomars vis (eller ungjävel i det här fallet).

Jag satte kameran på stativet och tog två foton sen var minneskortet fullt. Jag hade flera tomma minneskort i väskan, men jag packade ihop grejorna och åkte hem. Lusten att fotografera var borta.

Jag borde naturligtvis ha ringt både till radions trafikvarning (020-999 444) och Polis för att få stopp på dåren, men jag blev så paff av händelsen att jag kom på det först långt senare.