Ett favoritfoto. Men varför?

Under rundresan i Vietnam tog jag tusentals foton. En del blev bra, andra mindre bra. Men ett stack ut lite extra när jag gick igenom alla foton hemma. Men jag fattar själv inte varför, det bara känns "rätt".

Jag fotade massor av bättre motiv. Det här kändes inte så. Det var bara ett foto bland många just där och då. Ingen tanke bakom, bara upp med kameran och skjut.

Jag gillar egentligen inte alls stående fotot i det formatet. De blir för höga och smala. Fönstret är klippt. En massa trådar stör. Det mesta är snett och vint. Egentligen ett rätt misslyckat foto. Och ändå favoriten bland flera tusen.
Jag har försökt beskära, räta upp och justera på alla möjliga sätt och vis, men nej - det ska vara som det är.

Jag har även lagt det i fotokritik.

Fler ulliga små fågelbarn

Min favorit, den lilla hackspetten, var på besök idag också.

Liten, pigg och kvick. Han ska nog bli blåmes när han blir stor.

Ser så mjuk och go' ut.

En pilfink kommer nog detta att bli.

Pigg och glad.

Dunboll.

Det kliar på magen!

En välbesökt fågelrestaurang. Utan nätet tömmer kajorna den på två timmar.

Big Lake Run 2014

Jag har för mig att det oftast brukar vara fint väder när Big Lake Run är. Inte denna gång. Iskallt och ihållande regn. Ändå var det många som åkte nercabbat. Inredningen måste ju bli genomsur! Ägarna blir nog lika sura i morgon när de kommer på vad de har gjort.

Dom här har i alla fall cabben uppe.

De här har också cabben uppe. Fast inte visste jag att Honda tillverkade Civic som cabriolet. Jaså, de gjorde inte det? Då är det inte helt original då? :-)

-68 Charger och Ford 1956. Men sätt på originalfälgarna, på bägge bilarna!

Inte lätt att veta vad detta har varit för bil. (Plymouth Belverdere enl. uppgift)

Virgil Exner är min favorit-bildesigner. Denna Chrysler är hans verk.

Ännu en Exner-design, men nu som De Soto.

En Pontiac Lutfisk inklämd mellan två tidiga 60-talschevor.

Men vad är det här? Endast Mopars muskelbilar har tillstånd att vara lila!

Här har vi en sån. En Mopar muskelbil, närmare bestämt en Plymouth Roadrunner eller Satellite. En -69:a tror jag. Fanns att köpa ny i färgen "Plum Crazy" d.v.s. lila.

Mera Moparmuskler, en Super Bee.

Har man en terrängbil ska man naturligtvis ut i terrängen.

Det här ansågs tufft på 80-talet, men snyggt var det inte ens då. Det ser ännu jävligare ut nu.

En bonde förirrade sig in i byn med traktorn.

Den lilla hackspetten lär sig fort

Idag äter den jordnötter alldeles själv.

Där! Den ser god ut.

Uh! Tappade taget. Men nu ska med, dumma nöt!

Är det samma sort längre ner, tro?

Strax efter att jag tog fotot ovan blev den lilla sparven lite väl närgången. Spetten nöp tag i fjäderdräkten och ryckte ut en rejäl duntuss. Det så så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Jävla typ! Komma här och sparva sig!

Usch så trött jag blir av sånt där. Jag sover en stund.

Men... Där är ju han, den där fotografen igen. Ska han alltid stå och glo på mig?

Det här var andra dagen i rad som den lilla hackspetten blev huvudperson i en liten fotoberättelse. Den första finns här.

Ett hungrigt hackspettsbarn

Denna familjeidyll fotograferade jag genom köksfönstret i morse.

Ja! Jordnöt. Gott.

Mer. MER! Ge mig!

Det här är en modern hackspettsfamilj. Pappa matar barnet.

Blev lite trött.

Här sover jag nog bättre.

Låter som pappa kommer tillbaka med mer mat...

*
Det var på tiden...

...höll ju på att svälta ihjäl!

Den lilla hackspetten var på plats vid jordnötterna dagen efter igen för att bli med i en ny liten berättelse. Här finns den.