Att använda kikaren som teleobjektiv

Jag köpte min första digitalkamera vintern 2001-2002. En Konica Digital Revio KD-200Z. Mest för att få lite bilder i Min Loggbok, som jag skrev när jag jobbade till sjöss. Något egentligt fotointresse hade jag inte då, men det vaknade ganska snabbt.
När jag sen kom hem på våren och en storspov höll till utanför köksfönstret insåg jag snabbt begränsningarna med den lilla kameran. Storspoven blev ju bara en liten prick mitt i bilden!

Spoven med max zoom.

Spoven syntes ju rätt bra i kikaren. Varför inte kombinera kamera och kikare?  Sagt och gjort - kikaren i vänster hand, kameran i högra och armbågarna mot köksbänken. Sen gällde det att lyckas få kamera och kikare i exakt linje, annars fotograferade jag kikarens insida. Efter många misslyckade försök fick jag till ett någorlunda bra foto.

En del skakningsoskärpa, lite dålig fokus och antagligen lite skitiga linser på kikaren, men ändå en bild på min storspov.

Senare blev det köp av superzoomkamera, en Konica Minolta. Sen spegelreflex, en Pentax, och ett riktigt teleobjektiv.

Hur ser en norsk hylsnyckelsats ut?

Det är locket till ett pejlrör på en norskbyggd båt, Tinto.

I resten av den civiliserade  världen använder man sexkantiga nyckelgrepp. Ni kan ju prova att räkna "sexkanter" på detta norska missfoster.
Den svetsade och vitmålade texten betyder Double Bottom 3 Port, Water Ballast.

Nu har det hänt igen...

I går kväll hade vi en väldigt färgrik solnedgång på Siljan. Jag tog kompaktkameran och knäppte några snabba, valde ett foto och ökade konstrasten och färgmättnaden lite med FastStone Image Viewer i tjänstedatorn och la ut fotot på M/S Gustaf Wasas Facebooksida.

Folk gillaklickar och delar som galna!
På ett dygn över 1 000 gillaklick och över 150 delningar. Gustaf Wasa har fått över 40 nya gillare på köpet.

När jag kollade på skärmen hemma tyckte jag nog att jag drog på färgerna lite väl mycket, men folk älskar ju fotot så.... Färger går hem, tydligen.

Smart katt fyller på matskålen själv

Ibland kommer min Nisse stolt in med en nyfångad mus eller fågel. Naturligtvis måste bytet visas upp, så om husse sover jamar han sitt speciella titta-jag-har-fångat-ett fint-villebråd-jamande. Kan inte missförstås och hörs även om man sover djupt.
Problemet är att husse inte gillar nyfångade villebråd. Speciellt inte när de piper, flaxar och springer när Nisse släpper taget. En gång smet en mus och gömde sig i husses klädskåp och dog där en varm sommarvecka. Den var lätthittad efter några dagar... All egenfångad mat verkar smaka godast på fina mattor. Fåglar lämnar rätt mycket matrester i form av dun och fjädrar, av möss blir bara gallblåsan kvar. Lite musblod på fina mattan får man också räkna med.
Efter att ha försökt stå ut med ovanstående ett tag (det är ju ändå kattens naturliga beteende), så började jag kasta ut både katt och fångst när jag hade berömt honom lite för jaktframgången. Det fattade han snart... En natt när han hade väck mig för att visa en mus och jag kom upp tittade han först på mig med bekymrad min, sen på musen och sen på mig igen - och tog sen kvickt musen och la den i matskålen.
Nu har han lärt sig att husse inte slänger ut fångster som ligger i matskålen om man bara äter upp den snällt innan den börjar lukta.

Den danska varianten av B&B

Bed & Breakfast är ju välkänt.
I den enormt vackra och mysiga lilla staden Ærøskøbing hittade jag denna danska tolkning av B&B. Danskar är härliga!

Ærøskøbing ligger på ön Ærø nära tyska gränsen. Hela ön är riktigt vacker och trevlig. Rekommenderas verkligen som ett resmål. Vill man inte bo på B&B så finns i byen Marstal på öns östra sida ett trevligt vandrarhem. I Marstal kan man också hyra cyklar att ta sig runt med. Ön är inte större än att det är ett vettigt transportmedel.

Wikipedia om Ærøskøbing