Stolpar och trådar - ta bort eller lämna?

Ja, vad tycker ni?
Här nedan lite hur jag tänker just för detta motiv.

Här upplever jag trådarna som störande. Borde klonas bort.

Här har jag en stolpe med. Nu finns en anledning för trådarna att vara där. De passar in i bilden och ska inte tas bort.

Här fick jag med en stolpe till, och den närmaste har hamnat rätt störande mitt i bilden. Här skulle jag nog hellre slippa trådar och stolpar, men de blir nog svåra att klona bort så att det blir bra. Bättre då att komponera om fotot redan under fotograferingen.

Ibland saknar jag faktiskt de gamla trästolparna med stora mängder telefontrådar som förr gick längs med vägarna. De som var aktiva fotografer då upplevde dem säkert som väldigt störande, men nu är de så sällsynta att jag kan tänka mig dem som ett eget motiv.
Fotot nedan är från Istanbul.

Ett blått störande hinder

Dessa broar i Mora Noret är det som hindrar M/S Gustaf Wasa från att lämna Mashavet och ta sig upp i Orsasjön. Närmast kameran är den gamla järnvägsbron. Den var öppningsbar för båttrafik och faktiskt gemensam för biltrafik och järnvägstrafik långt in på 1960-talet. Jag minns när jag ibland fick följa morfar till Mora i hans Amazon och vi fick stå vid en bom och vänta på att tåget skulle åka över bron. Då var det också gatsten i stora delar av Mora och ett jäkla ruskande och skakande i Amazonen.
I mitten av 60-talet byggdes en fast landsvägsbro blev det stopp för större båtar, men biltrafiken flöt (!) smidigare.

Jag älskar gamla nitade stål- och järnkonstruktioner, men de ska ju för f-n inte vara blå! Denna vandalisering har gjorts relativt nyligen. Gamla stål- och järngrejor ska vara grå, gråbruna, grågröna, grågula eller till och med brunröda, men absolut inte blå. Hur har man kunna komma på en så idiotisk idé som att måla bron blå?Att man sen kompletterar med tivoliorange gör saken ännu värre!

Jag är nog varken skogsmulle eller naturfotograf

Trots den i alla fall lite halvdiskreta klädseln lyckas jag nog inte vara osynlig för skygga djur, stående på en spång i öppen terräng. Föga förvånande blev det bara vegetariska foton den dan. Inga djur alls, utom två trägrisar.

Platsen är Musnäset, Fågelsjö Gammelgård.

Publicerade med tillstånd från fotograf E.C.

Sam har fått en smäll - kamerahaveri!

Min trogna vän och alltid-ha-med-kamera Sam har fått en smäll som tog väldigt illa. Så illa att han måste förtidspensioneras.

Jag hade honom i jackfickan, där han har varit så många gånger förr. Något hörn måste ha träffat mitt i linsen med linsskyddet stängt. När jag tog upp honom för att ta en bild var båda linskyddshalvorna buckliga och den ena satt dessutom fast. Med plasttandpetaren i Victorinoxkniven petade jag undan halvan som satt fast och kunde ta fotot, men nu satt den fast i öppet läge.
Sam går fortfarande att fotografera med, men hela glädjen med den lilla kameran är borta. Det känns inte längre bra att fotografera med honom. Dessutom samlar linsen på sig massor av damm och fickludd. Jag vet inte heller om det går att lita på att Sam kan göra sitt jobb i alla lägen längre. Har objektivmekanismen blivit skadad och kommer att fastna en dag? Självklart då när man har ett perfekt fotomotiv framför sig. Nej, Sam får gå i pension.

Jag har redan beställt en ny Sam. Eftersom jag gillade gamle Sam av typen Samsung WB850F så mycket ville jag helst ha samma sort igen. Tyvärr fanns inte den kameran längre att köpa, så det fick bli en nästan lika, en Samsung WB800F. Jag kommer att berätta om ersättaren när jag har fått den.

Lilla Gubben på riktigt

Jag hade sett den några gånger från bilen när jag har åkt förbi. Nu fick jag lite tid till att ta kameran med och åka till platsen där jag såg den. För självklart ville jag fota detta djur som ser så väldigt speciellt ut.
Tyvärr såg jag den inte när jag kom dit.

Men där... Långt där borta. På med telet!

"Hej Häst! Kom och bli fotad." Han lyssnade faktiskt och kom gående.

Ett snabbt byte till 28-70.

Astrid Lingrens "Lilla Gubben" kanske inte var så mycket sagovärld ändå.

Kusen var riktigt sällskaplig och ville gärna bli klappad på nosen eller vad kroppsdelen nu heter på hästar.

"Kolla, jag är prickig på andra sidan också".

Han hade en brun tjej till sällskap, men hon var inte lika sällskaplig.