Sam har fått en smäll - kamerahaveri!

Min trogna vän och alltid-ha-med-kamera Sam har fått en smäll som tog väldigt illa. Så illa att han måste förtidspensioneras.

Jag hade honom i jackfickan, där han har varit så många gånger förr. Något hörn måste ha träffat mitt i linsen med linsskyddet stängt. När jag tog upp honom för att ta en bild var båda linskyddshalvorna buckliga och den ena satt dessutom fast. Med plasttandpetaren i Victorinoxkniven petade jag undan halvan som satt fast och kunde ta fotot, men nu satt den fast i öppet läge.
Sam går fortfarande att fotografera med, men hela glädjen med den lilla kameran är borta. Det känns inte längre bra att fotografera med honom. Dessutom samlar linsen på sig massor av damm och fickludd. Jag vet inte heller om det går att lita på att Sam kan göra sitt jobb i alla lägen längre. Har objektivmekanismen blivit skadad och kommer att fastna en dag? Självklart då när man har ett perfekt fotomotiv framför sig. Nej, Sam får gå i pension.

Jag har redan beställt en ny Sam. Eftersom jag gillade gamle Sam av typen Samsung WB850F så mycket ville jag helst ha samma sort igen. Tyvärr fanns inte den kameran längre att köpa, så det fick bli en nästan lika, en Samsung WB800F. Jag kommer att berätta om ersättaren när jag har fått den.

Sam, min nya AHM-kamera

Ordet AHM-kamera uppfann jag alldeles nyss. Det står för alltid-ha-med-kamera. Eller kanske man ska kalla den AIF-kamera, alltid-i-fickan-kamera.

Jag har tidigare haft min  trogna lilla Pentax W90 som AHM-kamera. Den har gjort mycket bra tjänst och är fortfarande inte borträknad. Den är robust och vattentät så den är given vid bad, snorkling, fisketurer och i busväder till sjöss.

Med tiden har jag allt mer börjat önska att kunna ha tillgång till lite mer tele utan att släpa med mig systemkameran. Självklart började med att kolla vad Pentax hade att erbjuda vad det gäller kompaktkameror med mycket zoom. Finns, men de få tester jag hittade var rejäla sågningar. Nytt märke alltså. Efter att ha läst några tester i färska fototidningar beställde jag en Samsung WB850F från Scandinavian Photo.

Upplösning 16,2 miljoner pixlar
21 x optisk zoom (motsvarar 23-483 mm)
f/2,8-f/5,9
GPS
Wi-fi

Nu har jag haft den några dagar.
En ganska trevlig kamera. Vi kommer nog att trivas tillsammans. Bildkvaliteten tycker jag är tillräckligt bra för de krav jag ställer på en AHM-kamera.

21 X zoom ger verkligen möjlighet att komma nära, och bilderna blir faktiskt förvånansvärt skarpa även med max tele.

Wi-fi har jag inte provat än. Den var inget jag prioriterade när jag valde kamera, men det kan nog vara vettigt med möjlighet att direkt köra en backup till "molnet".
GPS är också otestat. Det är en funktion jag ser fram emot att använda under resor, att få bilderna geografiskt placerade. Efter att ha läst pdf-filen som utgör handbok konstaterar jag att det tyvärr inte verkar vara fullt så smidigt som jag hade hoppats på. Kartdata måste först installeras till SD-kortet, och då är man ju utan GPS-taggning efter kortbyte om man inte i förväg har installerat till fler kort.

Några fler negativa synpunkter:
Den känns lite klumpigare än jag hade hoppats på. Den är lite för tjock för byxfickan, men jackfickan är inget problem.
Den är lite hal och svår att få bra grepp om. Verkar vara lätt att tappa i backen.
Zoomreglaget känns lite felplacerat, men det är nog bara en vanesak.
Lägesväljaren är för lätt att ställa om av misstag när man har kameran i fickan eller väskan.
Alltså inga allvarliga brister. Sammantaget är jag nöjd med mitt kameraköp.

Namnet Sam då?
Jag kallar min Pentax K-5 för K-5:an eller bara "systemkameran", min Pentax 200D för K-200:an eller "gamla systemkameran" och min Pentax W90 för W-90:an, "vattentäta" eller "buskameran". Men jag vägrar att kalla min nya kamera för WB-850-F:en! Det fick bli Sam efter Samsung.

Angående ett besvärligt kameraköp

Jag redogjorde för ungefär ett år sen om min dams försök till kameraköp, med de lite speciella krav hon hade, i blogginlägget "Teknisk utveckling finns inte! (eller Shit never happens)". Kopierat och inklistrat nedan. Så här efteråt tycker jag  att det är kul att läsa det. Riktigt bra skrivet, om jag får säga det själv.

Nu har historien om kameraköpet i alla fall äntligen fått ett avslut. En dag bestämde hon sig för att det var dags, gick in i en butik på egen hand och tittade kände på några kameror. Den hon bestämde sig för var en Olympus kompaktkamera med 24x zoom. Jag tror att det kan vara en utmärkt kamera för henne.
Bara den nu inte lägger horisonten snett...

---------------------------------------------------------------------------

Teknisk utveckling finns inte! (eller Shit never happens)

Min sambo ägde faktisk en digitalkamera när jag träffade henne. En ganska klumpig kompakt från Canon eller Nikon, minns inte vilket, från ca 2004. I kameran satt ett med tanke på årsmodellen ganska stort minneskort med massor av semesterminnen. Jag försökte få henne att kopiera fotona till datorn och sen helst dessutom bränna en CD eller DVD som extra backup ifall något skulle hända med kameran eller minneskortet.
"Vad ska jag göra det för? Det är en BRA kamera! Riktig kvalitet."

Någon månad senare blev hon bestulen på handväskan och med den plånbok, körkort, dörrnycklar, glasögon och kameran med alla semesterminnen.
Ganska snart var dörrlåset utbytt, nytt körkort och nya kontokort införskaffade, nya glasögon likaså, men alla foton var naturligtvis borta för alltid.

Hon började fundera på att skaffa en ny kamera, så vi tittade in i en butik. Och se, NU var det skillnad på kamera och kamera! (Se blogginlägg " Oförstående närstående") Alla kameror vi tittade, klämde och kände på var,oberoende av märke, för fula, för obekväma att hålla i, för stora eller små, för svarta eller för röda, eller helt enkelt bara billigt skräp. Även Canon och Nikon. Ingen var ens i närheten av så bra som den stulna.
"Den var både dyr och bra, riktig kvalitet!"
Jag mumlade något om "kanske finns på nåt loppis för 50 spänn" vilket resulterade i en blick som fick mig att backa en meter.
Det blev ingen ny kamera.

När hon skulle iväg på en resa på egen hand erbjöd jag henne att låna en av mina kameror. Valet föll på min gamla superzoom. Hon använde den flitigt och fotade mycket.
Väl hemkommen kopierade hon faktiskt fotona till sin dator. En bärbar av ungefär samma årgång som den stulna kameran.
Nu konstaterade hon att min superzoom inte alls var någon bra kamera. Den var så dumt konstruerad att horisonten lutade på nästan alla bilder. Så gjorde inte den gamla kameran. (Mest beroende på att det inte förkom horisont eller andra raka linjer på de bilderna. De var mest från djungel- och bergsmiljö.)
Hon fick lite hjälp med att komma igång att räta upp och justera bilderna. När hon hade kommit en bra bit på väg med det jobbet förslog jag en backup till CD, DVD eller en extern hårddisk så att inte allt arbete går förlorat om något händer med datorn.
"Vad ska jag göra det för? Det är en BRA dator! Riktig kvalitet"
Jaha.

Om konsten att vara med på sina egna foton. Del 6 - Stativ!

Jävlar vilken bra uppfinning! Att jag inte tänkte på det tidigare...
Jo, det gjorde jag nog, men prioriterade andra tillbehör högre. När jag väl hade skaffat mitt första stativ av tvingmodell blev det raskt fler av olika typer.  När jag hittar någon ny typ som inte är allt för dyr och verkar vettig köper jag genast. En del visar sig snabbt vara ganska kass, andra superbra.

Ett enkelt stativ av tvingmodell till kompaktkameran gav helt nya möjligheter att medverka på mina egna foton. Timern på 10 sek, sen kvickt på plats för att fejka jobbet jag nyss gjorde eller snart ska göra.

Jag smörjer startluftsventiler på en Deutz rak-8:a

En Gorillapod med magnetfötter är nog det ultimata stativet i ett maskinrum. Går att placera nästan var som helst.

Rengöring av smörjoljeseparator

En Gorillapod även till systemkameran medger användning av extrem vidvinkel (Sigma 10-20). Tyvärr saknar den magentfötter.

Jag startar Polar 6:an i maskinrummet på Tinto.

Hemma funkar en vanlig tripod bra.

Jag och min NV JB 1950

Min praktiska fotoväska

Jag är riktigt förjust i min National Geographics väska. Den är snygg, och den ser inte ut som alla andra fotoväskor. (Jag vägrar ha likadant som "alla andra". Jag har ingen Canon eller Nikon och ingen Volvo eller SAAB.)

Den är förvånansvärt rymlig. Se bara på fotot nedan vad jag packade upp ur den. Dessutom finns det fack så man har koll på grejorna. Jag hittar allt utan att leta. Gluggarna ligger inte lösa utan i de objektivväskor som följde med objektiven.
Normalt går jag inte omkring med två kamerahus. Det blev så ett tag när jag köpte en ny kamera. Men jag brukar istället ha lite kläder, batteriladdare, ibland en ur-eee (den med Xandros Linux), handbok till kameran, någon tidning, nåt brev som ska postas...

Ibland har jag velat ha en väska där varje objektiv har ett eget litet fack. Köpte faktiskt en sån ryggsäck, men tröttnade rätt fort på den. Gluggarna låg jättefint och överskådligt, men i övrigt tyckte jag att den var rätt opraktisk.