Den lilla hackspetten lär sig fort

Idag äter den jordnötter alldeles själv.

Där! Den ser god ut.

Uh! Tappade taget. Men nu ska med, dumma nöt!

Är det samma sort längre ner, tro?

Strax efter att jag tog fotot ovan blev den lilla sparven lite väl närgången. Spetten nöp tag i fjäderdräkten och ryckte ut en rejäl duntuss. Det så så roligt ut så jag kunde inte hålla mig för skratt.

Jävla typ! Komma här och sparva sig!

Usch så trött jag blir av sånt där. Jag sover en stund.

Men... Där är ju han, den där fotografen igen. Ska han alltid stå och glo på mig?

Det här var andra dagen i rad som den lilla hackspetten blev huvudperson i en liten fotoberättelse. Den första finns här.

Ett hungrigt hackspettsbarn

Denna familjeidyll fotograferade jag genom köksfönstret i morse.

Ja! Jordnöt. Gott.

Mer. MER! Ge mig!

Det här är en modern hackspettsfamilj. Pappa matar barnet.

Blev lite trött.

Här sover jag nog bättre.

Låter som pappa kommer tillbaka med mer mat...

*
Det var på tiden...

...höll ju på att svälta ihjäl!

Den lilla hackspetten var på plats vid jordnötterna dagen efter igen för att bli med i en ny liten berättelse. Här finns den.

Mina närmaste grannar, familjen Stare

Deras bostad byggde jag i vintras och monterade på en lyktstolpe precis utanför tomten i våras. Det unga paret Stare gillade tydligen både läget och holken, för de bestämde sig ganska omgående för att flytta in.
De jobbade hårt med att inreda som de ville ha det, sen var det ganska lugnt en period. För någon vecka sen började det låta lite från holken, och det var hårt jobb med att hämta mat och leverera vid ingången. Nu har barnen Stare börjat titta ut ibland.

Tyvärr är de rätt osällskapliga av sig och berättar inte så mycket. Inte ens hur många barn de har. Men hur många de än är så verkar de rätt krävande. De tigger hela tiden mat. Mask verkar vara favoriträtten.

Förresten är de inga djurvänner heller! De gillar inte alls min katt Nisse.

Långväga besökare, ända från Kanada. Rätt otrevliga typer...

...som kan skita full en badstrand över en natt. Ibland kan dock kanadagäss göra sig bra på bild. Fotot är från en äng i Hjortnäs nära Mashavet.

Common Myna - Min absoluta favoritfågel

Så vitt jag vet har den inte ens ett namn på svenska, denna härliga pippi. Common myna är det enda namn jag har kunnat hitta. Jag har bra råkat på den i Thailand. men där verkar den vara desto vanligare.

Det första man lägger märke till är nog det knallgula fältet vid ögat som gör att den ser rätt komisk ut.

De rör sig också ganska komiskt när de springer med långa kliv.

De verkar kunna låta nästan hur som helst. De kvittrar, tutar piper och sjunger. De "pratar" med varandra på lite håll. Jag blev inte ett dugg förvånad när jag såg på YouTube att mynor både kan bli tama och kan härma människospråk som papegojor.

Jag har sett mynor samarbeta för att fånga en gecko (som ändå kom undan). Riktigt underhållande att titta på. Om de äter ödlor eller bara var på lekhumör vet jag inte.

Sök på YouTube på "common myna" så hittar ni mycket kul att titta på.