Ett förbjudet foto

I ryska hamnar brukar råda totalt fotoförbud. Det gör det nog i andra hamnar också, men där tar man inte så hårt på sånt.
Självklart kunde inte jag låta bli att fotografera när vi lastade i Kaliningrad. Nästan ingen annan hamn bjuder på så många fina motiv. Härliga gamla lagerbyggnader av tegel, gamla båtar, hamnkranar av nitat stål... Men man tar ju inte med dyraste kameran ut på däck. Den kan ju bli beslagtagen av någon nitisk vakt. Eller en vakt som tycker sig behöva en fin kamera.

Vakterna i hamnen är ofta kvinnliga. Några verkar vara mycket vackra och brukar se glada och trevliga ut. Jag tänkte nog några gånger att försöka prata lite engelska med dem, men tyvärr brukar de alltid gå i sällskap med någon som ser riktigt bister och elak ut.

En enda gång vågade jag mig på att sikta på en vakt med kameran.

Busväder till sjöss

Det spelar ingen roll om det rullar 45 grader åt var håll och fastskruvade grejor lossnar och flyger omkring, eller om det är bottenslag så så hela fartyget skakar. Det syns ändå inte på bild. Visst kan man se att det lutar lite och att det stänker vatten, men våldsamheten och de enorma krafter man utsätts för syns inte.
Här är i alla fall några försök att fånga busväder på bild.

Ett rejält bottenslag fotat från bryggan på Nordersand. I det här läget gäller det att  hålla i sig. En rejäl smäll, några efterskalv och sen lyfter aktern som expresshiss.

Nordersand igen, fotat akterut från poopen (akterdäck). Här pekar fören rätt upp och aktern ligger som djupast. Strax lyfter aktern igen, och vattnet ligger långt, långt under.

--- oOo ---

Här är detombord på Vina. En rymlig och riktigt trevlig båt att jobba på, med en härlig Deutz-åtta i maskinrummet.  Hon var dock en riktig skitbåt så fort vädret blev dåligt. Rullade för minsta lilla...

Fören lyfter...

...sen ner...

...och PANG! Sen upp igen....

...och så rullar vi lite... Det är inga lugna rörelser heller. Allt det där på bara någon sekund.

En liten film från Vina som säger mycket mer än foton. (Quicktime-format ca 14 MB. Din webläsare kan troligen öppna den)

Fortfarande ombord på Vina. Sjöberg tar sig in akterifrån. Strax efter att jag tog fotot såg det ut att bli en lite mindre sjö, så jag rusade ner för lejdaren, räddade trossen från att spolas överbord, rusade upp igen och hann halvvägs innan det istället kom en ovanligt hög sjö och jag stod i vatten till midjan nästan där jag tog fotot. Tur man har vattentät kamera.

---  oOo ---

Här är det en båt som heter Tinto. En ganska bra båt i sjön (men med ett hemskt ballastsystem, men det är en annan historia). Är vädret tillräckligt busigt kan även en bra båt rulla en del.

Kajfilter

Jag har tillverkat ett kajfilter. Det är inget man gängar på objektivet. Trots mitt yrke och stora intresse för sjöfart har det heller inget hamnanläggningar att göra. Det är istället ett tillbehör till min lilla fågelrestaurang som har visat sig nödvändigt.

Under somrarna serverar jag bara jordnötter. Det är härligt att se när småfåglarna kommer med sina små och matar dem 2 dm utanför mitt köksfönster.
Tyvärr har även kajorna hittat jordnötterna. De ska ju också leva och mata sina barn, men de skrämmer undan småfåglarna och tömmer röret på två dagar. Det blir för dyrt. Dessutom för de ett jävla liv.

Av ett spaljénät av plast gjorde jag ett rör med 25 cm diameter. Jag fäste ihop det med buntband.

Det är kanske inte den perfekta lösningen, men jag hängde bara upp kajfiltret i samma gren som fågelmaten. Jag kapade det så det går lite nedanför jordnötsröret.

Det tog bara några minuter för småfåglarna att komma hur man kommer åt nötterna.
Jag var rädd att jag hade stängt ute en av mina favoriter, hackspetten, men han kom också på tricket rätt snabbt.

Kajorna kommer inte genom maskorna i nätet (tror jag), och jag tror inte att de kan ta sig upp underifrån. Möjligen kan de sätta sig på nätet och gunga in mot jordnötterna. Vi får se hur länge det dröjer innan de kommer på det tricket. Då får jag väl göra någon slags infästning i botten.

När jag ser ett kajbarn så här tycker jag nästan det är synd att stänga ute dem, men de blir för dyra i drift.

Fransyskor och riskor

I går kväll när jag kom in med M/S Gustaf Wasa till långbryggan i Rättvik 22:30 var det några som fick sig en riktig överraskning. Tre tjejer hade picknick längst ut på långbryggan. Troligen hade de tänkt sig att få sitta i lugn och ro där ute.
De hade gasolkök och hade dukat upp salami, ost, bröd och svamp som de tänkte steka. Om det var riskor har jag ingen aning om, men det såg bra ut i rubriken. Jag är inte säker på att de var fransyskor heller, men Opinelkniven* fick mig att tro det. Fast å andra sidan drack de öl, inte vin...

Fotot är taget från bryggvingen på Gustaf Wasa. Lite av vår landgång skymtar nere i högra hörnet. Där gick 44 av våra passagerare iland, sen var den lugna picknickmiljön förstörd, i varje fall några minuter.

*) Opinel. Frankrikes svar på morakniven. Fällkniv med ljust träskaft. finns i många olika storlekar. En utmärkt brukskniv till alla slags göromål, tyvärr väldigt svår att hitta i Sverige

Om konsten att vara med på sina egna foton. Del 6 - Stativ!

Jävlar vilken bra uppfinning! Att jag inte tänkte på det tidigare...
Jo, det gjorde jag nog, men prioriterade andra tillbehör högre. När jag väl hade skaffat mitt första stativ av tvingmodell blev det raskt fler av olika typer.  När jag hittar någon ny typ som inte är allt för dyr och verkar vettig köper jag genast. En del visar sig snabbt vara ganska kass, andra superbra.

Ett enkelt stativ av tvingmodell till kompaktkameran gav helt nya möjligheter att medverka på mina egna foton. Timern på 10 sek, sen kvickt på plats för att fejka jobbet jag nyss gjorde eller snart ska göra.

Jag smörjer startluftsventiler på en Deutz rak-8:a

En Gorillapod med magnetfötter är nog det ultimata stativet i ett maskinrum. Går att placera nästan var som helst.

Rengöring av smörjoljeseparator

En Gorillapod även till systemkameran medger användning av extrem vidvinkel (Sigma 10-20). Tyvärr saknar den magentfötter.

Jag startar Polar 6:an i maskinrummet på Tinto.

Hemma funkar en vanlig tripod bra.

Jag och min NV JB 1950