Gult är... inte alls så fult

Just nu är det fantastiskt färgglatt mellan Leksand och Insjön. På ena sidan stora vägen alldeles blått av lupiner. Dom har jag fotograferat mycket förr, och dessutom fått lära mig att de är ett hot mot svenska sommarängar, så de får stå där ofotograferade den här gången. Desto mer fotograferat blev det på andra sidan vägen där det odlas raps.

Thailand 2016: 11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

Tisdag 16/2

När jag vaknade strax efter sju och gick ut på terrassen utanför tältet var det redan nästan helt ljust. En lätt morgondimma låg kvar nere i dalen. Fåglar kvittrade överallt. Hundratals, kanske tusentals.

Det är snart helt ljust.

Ljusare.

Det blev dag alldeles för snabbt. Jag hade gärna stått där längre och tittat och lyssnat på fåglarna.

Där borta ligger i alla fall lite dimma kvar.

Här sitter jag bra utanför tältöppningen. Det är bara en rejäl kaffemugg som fattas.

En liten brun groda satt på väggen över tvättstället. Den ville inte vara med på bild utan gav sig iväg när jag hämtade kameran. Istället hittade jag en gecko som försökte vara osynlig, men jag såg den i alla fall. Kanske den var där för att ta myrorna som höll till i själva toastolen.
Mina finska grannar hade haft en råtta i tältet under natten. Den hade käkat på deras skosnören.

Den lilla toahyddan direkt bakom tältet.

Jag ser dig allt!

Efter frukost åkte vi minibuss 20 minuter till receptionen för nationalparken Khao Sok. Därifrån gick vi en turistanpassad djungelstig. Vi gick 3,5 km, sista biten i besvärlig terräng. Där tog vi en paus. Jag och några till tog ett dopp i Khao Sok River. Samma väg tillbaka. Vi såg nästan inga djur. Några små ödlor, apor och en del småfåglar på håll. Inga tigrar, inga vilda elefanter, inte ens en endaste liten kungskobra. Men med så mycket folk och t.o.m. en motorcykel på stigen var det inte förvånande. Djuren fanns nog i djungeln, men inte nära stigen där vi människor fanns.

På den här delen av djungelpromenaden var det lätt att ta sig fram.

Men det var ändå en riktig djungel.

Bambu växte i täta klungor.

Bambu och ... tja... djungel. Växter är inte min specialitet.

Kan det här vara någon släkting till Durian?

Vi gjorde en avstickare från stigen, och där var det besvärligare att ta sig fram.

Vi var längre upp vid Khao Sok River och här var floden betydligt mindre än där vi äkte på kanotfärd.

"No python snakes. Good place for swimming" Och badade gjorde vi, och ingen blev uppäten.

En kort paus under vandringen tillbaka.

En färgglad liten blomma mitt i allt det gröna.

De här små apbarnen busade runt på stigen.

En vuxen apa höll koll.


Den lilla ödlan har bra kamouflage. En Long-tailed Sun Skink.

En dusch, lite skrivande i resedagboken i tältet och sen lunch på djungelcampen, utcheckning och nästan en timmes väntan innan transport tillbaka mot Phuket. Färden till Karon Beach tog över fyra timmar. Tät trafik nästan direkt efter bron (Phuket är en ö), sen krypfart i köer hela vägen till hotellet.

Att skriva resedagbok är en förutsättning för att det ska gå att göra ett sånt här resereportage.

De hade katt på djungelcampen redan när de göt golvet.

Jag hämtade ut mina beställda skräddarsydda skjortor och käkade en god panengcurry hos de trevliga tjejerna på Bamboo Kitchen, sen stod jag ett tag och kollade på en lokal gitarrist som ton för ton spelade "Little Wing" exakt som Hendrix. (Nej, det var inte playback.) Tillbaka på hotellet var det dags att börja packa. Jag brukar alltid ha problem med att klara att hålla bagaget under 20 kg. Det gick inte den här gången heller, men det blev bara några hekto för mycket.

Jag tror att det här var den bästa Hendrixkopia jag har hört (och jag har hört många). Gitarrliret alltså, sången var inte lika bra.

Onsdag 17/2

Det blev inte många timmars sömn. Klockan ringde 04.15. Transfern till flygplatsen hämtade 05. Det gick betydligt fortare genom Chalong och Phuket Town den här gången, men helt tomt på trafik var det inte trots den tidiga timmen.
De vägde inte alls handbagaget där fotoutrustning och annat tungt fanns. Jag hade kunna packa i flera kilo till.
Planet lyfte planenligt(!) 09.10. Jag lyckades sova bort en stor del av den 11 timmar långa tråkiga flygningen. Vi landade på Arlanda vid tretiden svensk tid. Tågresan hem funkade utan haveri. Faktiskt två tågresor i rad utan problem. Måste vara något slags rekord.
Det första jag slogs av var som vanligt inte den hemska kylan (-5º) utan hur färglöst Sverige är. Bara grått, gråt, brunt, mer grått och mörkt och murrigt. Landskap, byggnader, bilar, kläder... Allt. Sverige är ett färglöst land!

Hemma i gråa, trista, kalla Sverige. Oftast är det lite varmare och några fler färger sommartid, men det är inget man kan ta för givet.

Innehållsförteckning

1 Resan, hotellet och trist fisk.
2 En bulbul, en djonk och äkta och falska damer.
3 Utanpå bussen till Phuket Town, bläckfisk på pinne och M/V Camic.
4 Äntligen! Under ytan vid Similand Islands.
5 En barracuda och mantor, mantor, mantor!
6 Dansräkor, en katt, en djävul och en förnärmad muräna.
7 Bläckfisk, julgransmaskar och mer fisk än vatten.
8 In i berget med kajak.
9 En knubbig kropp på bergets topp.
10 Elefanter, apor, en orm och kanotfärd på Khao Sok River.
11 Att få vakna i ett lyxtält med utsikt över djungeln.

I vildmarken 100 meter från Leksand

Fotograferat från M/S Gustaf Wasa på väg ner för Österdalälven mot Leksand.

Visst ser det ut som riktig vildmark?

Siktar man lite annorlunda med kameran får man med en liten av Leksands centrum.

Ett riktigt lyckat foto. En liten detalj bara....

Ett av mina gamla foton som jag har hittat när jag gått igenom samlingen med lite mer erfarna ögon. Det är åtta år sen jag tog fotot. På den tiden hade fotointresset precis börjat vakna och jag hade nog inte blick för att se vad som kan bli bra på bild, förmågan att titta efter bättre bildvinklar, placera huvudmotiven i rätt position och invänta rätt ögonblick. Märkliga saker som skärpedjup och exponeringskompensation hade jag aldrig hört talas om. Ibland blev det rätt bra ändå, mest tack vare automatiken i kameran och ren tur.

Fotot är taget i turkiska Pamukkale. Klipporna ser ut som bomull. Det turkiska ordet för bomull är pamuk, så jag är inte den första som gör den kopplingen.
Fotot är ju riktigt bra. Exponeringen är bra, skärpedjupet bra, kvinnan rätt placerad. Men varför, varför kunde jag inte ha väntat tills den för mig okända kvinna vände sig om och tittade ut över dalen? Nu ser hon bara jättefel ut i ett i övrigt bra foto.

Ao Nang februari 2015. Del 3: 1.237 trappsteg, apor, skölpaddor och eventuella kobror

Torsdag 19/2

Efter alla tidiga mornar för dykkurser och utflykter var det skönt med en sovmorgon.
Jag promenerade in till Ao Nang och käkade färsk frukt som en sen frukost.

Jag tog bussen (dvs lastbil med bänkar på flaket) in till Krabi Town.

"Bussen" till Krabi Town.

Från Krabi Town taxi till Wat Tham Suea , Tiger Cave Temple. En 280 meter hög klippa med lodräta sidor, 1 237 trappsteg upp till buddhisttemplet på toppen. Efter att ha köpt extra vatten började jag gå de branta trapporna. Efter 250 steg var jag helt slut men fortsatte i etapper, för upp skulle jag!

Branta och långa trappor!

På varje avsats fanns antalet steg angivet. Aporna fick man passa sig för. De var tjuvaktiga.

De flesta vuxna aporna vände sig om när man siktade på dem med kameran, men den här ville gärna vara med på bild.

Jag stannade länge på toppen och fotograferade den fantastiska utsikten, den stora buddhan och folk.

En estnisk kille tog det här fotot på mig med den fantastiska utsikten i bakgrunden.

Spännande landskap åt andra hållet.

Den jättestora gyllene Buddhan. (Jämför med fotografen längst ut till höger.) Helgedomen var i alla fall inte heligare än att den gick utmärkt att använda för telecom-master.

Besökarna på toppen var ganska blandade. En del kom för utsikten, andra för att be.

Att gå ner var inte så jobbigt, men det såg ännu brantare ut. Tur att jag inte är höjdrädd.

Jag gick också en djungelstig i närheten, som gick runt bland mindre tempel och helgedomar. Det innebar några hundra trappsteg till innan jag var ute på själva stigen. När jag tog skydd under ett tak för en kraftig regnskur fick jag sällskap av ett par från Sibirien. (De tyckte att det var varmt i Thailand.) Vi gick sen en stor del av den några kilometer långa stigen tillsammans. Stora sköldpaddor fanns i mängder här.

Även om det fanns gott om småtempel och jag gick på en stig kändes det som att vara mitt i djungeln.

Sibirerna hälsar på en av sköldpaddorna.

De tog det här fotot av mig vid foten av ett jätteträd.

Det här templet fanns under en klippa mitt ute i djungeln.

Mot slutet av djungelpromenaden hörde jag ett ljud som lät som om någon slog ihop två stora träblock. Nyfiken som jag är bara måste jag kolla vad det var. Sibirerna gick vidare och jag lämnade stigen och och gick rakt ut i växtligheten. Mycket försiktigt, det finns en hel del otrevliga sorters ormar i Thailand. Kobror och annat, som antagligen är väl dolda bland löven. Kanske skorpioner också.

Mina skor kändes vara av  mycket olämplig typ just där.

Det som lät visade sig vara två stora sköldpaddor som stångades. Givetvis hade jag valt att inte ta med kameran som kan filma. Fan, fan, fan!

Det blev i alla fall några fotografier på slagskämparna.

Taxi tillbaka till Krabi Town, lite shopping, middag och sen buss (d.v.s. lastbil) tillbaka till Ao Nang.

Fredag 20/2

Jag promenerade till stranden. Fruktfrukost och kaffe på ett fik där.

Kan man få bättre frukost än så här?

Eftersom det var högvatten var det inget bra läge för snäckletning.  (Jag är ingen fanatisk samlare som jagar sällsynta arter eller så. Jag kan bara inte låta bli att leta efter vackra skal. Bara några få får följa med hem i slutänden, och de hamnar osorterade i en glasburk i köket.)

Ganska oväntat dök ett gäng med veteranmotorcyklar upp vid stranden. Kul!

Gammal BSA.

En del målar hellre akvarell än fotograferar. Inte fel det heller.

En av mina skor hade börjat gå sönder. Jag åkte till Krabi igen och hittade en skomakare som lagade den. 20 bath, ca 5 kr.

Skomakar'n höll till på utomhus med hela sin verkstad.

Jag käkade stekt ris med grönsaker till lunch innan jag åkte tillbaka till Ao Nang. Nu var det lågvatten och mycket intressant att titta på vid de torrlagda öarna. Jag hittade flera stora fina snäckor, men det var bebodda så de fick stanna där.

Den här stora krabban hade jag ingen lust bråka med, men en thailändsk pojke plockade upp den. Kanske den blev kvällsmat.

Även longtailbåtarna hade lågvatten.

Det var den kinesiska nyårsafton, vilket hade fått ett hotell att sätta upp en flera meter lång drake vid entrén.

< Del 2  ooOoo  Del 4 >