Kan man fotografera (på) Skogskyrkogården?

Under ett besök i Stockholm nyligen stod ett besök på Skogskyrkogården på min önskelista. Jag har under det sista året blivit intresserad av arkitekten Sigurd Lewerentz och har (tillsammans med Wolfgang Gerlach, som delar samma intresse) gjort fotoutflykter till S:t Petri kyrka i Klippan och Östra kyrkogården i Malmö. Jag har även besökt Markuskyrkan i Bredäng och ville nu avsluta med Skogskyrkogården, som Lewerentz ritade tillsammans med Gunnar Asplund.

För den som vill fotografera är utmaningen med Skogskyrkogården att den (välförtjänt) är upptagen på UNESCO:s världsarvlista och därmed nästan har blivit ”sönderfotograferad”. Det innebär att både de kända byggnaderna (de flesta ritade av Asplund) och det av Lewerentz designade landskapet redan är så grundligt dokumenterade att det under några få timmars besök kan vara svårt att hitta ett personligt perspektiv.

En lösning är att kapitulera och göra ett besök utan kamera, en annan att ändå göra ett försök att hitta ”platsens ande” i motiv som inte hunnit bli överexploaterade. Jag valde förstås det senare alternativet och kunde besöka Skogskyrkogården en januaridag med lågt stående sol, växlande molnighet och frånvaro av snö.

Från huvudingången i kyrkogårdens norra del går den stenlagda Korsets väg upp mot Skogskrematoriet med dess Monumenthall och det stora Granitkorset. Det ritades av Asplund som en symbol för gravplats snarare än för den kristna tron. Bilder på korset finns till och med hos Adobe Stock men upplevelsen av motljuset på kors och stenväg gjorde att det blev nödvändigt med en egen bild härifrån.

Längs vägen ligger två mindre kapell. För mina ögon har de ett avvisande och nästan brutalt formspråk med sina massiva stenväggar och en mörk port som kan påminna om ett slags bunker. Men det var knappast så Asplund menade, och kanske är öppningen som speglar himlen ovanför porten ett tecken på en mer hoppfull avsikt.

Inifrån Monumenthallen kan man betrakta landskapet utanför, kanske som ett trösterikt uttryck för att livet går vidare efter individens död.

Den här bildkompositionen med lågt stående sol som lyser över enkla gravar i skogen är så vanlig att den har blivit utsliten. Men för mig symboliserade scenen begravningsritualens ord att ”jord skall du åter varda” så starkt att jag blundade för klichén. Kanske kan sentimentalitet någon gång innehålla en äkta känsla...

Almhöjden med sin Meditationslund brukar fotograferas från Monumenthallen över en stor damm, och det är nog så som Lewerentz har tänkt att den skall betraktas. Min bild är tagen från den andra sidan av kullen för att skapa ett annorlunda uttryck. Intressant nog verkar Lewerentz ha blivit inspirerad till Almhöjden av en målning av Caspar David Friedrich, Kulle och åker nära Dresden (1824)

Skuggspel från Almhöjden och dess träd över ingången till kyrkogården.

2023-01-30 09:33   syntax

Jag tycker att du har åstadkommit bra och personliga bilder från Skogskyrkogården. Det är en fantastisk miljö - men annars är jag inte så tänd på kyrkogårdar. Jag är nog på det klara med att mina nära och kära som inte är med längre inte finns där. Om det nu mot förmodan skulle visa sig att vi finns kvar efter döden, och kommer någonstans - så inte är det till kyrkogården.

Besvara

Svar från sveka 2023-01-30 22:16

Tack för din vänliga kommentar, roligt att du uppskattar bilderna. Jag har nog en mer positiv inställning till kyrkogårdar, både som platser för eftertanke och som gravplatser, där vi alla kommer att hamna. Den stora upplevelsen för mig på Skogskyrkogården var de enkla och anonyma gravarna i skogen. Jag fick där stöd för min tro att de flesta av oss kommer att vara bortglömda efter två generationer, och att det inte är någon stor sak.

Svara

2023-01-30 11:24   Wolfgang

Jag har aldrig besökt Skogskyrkogården, men har sett bilder och en dokumentärfilm och det är som Du säger att det är samma sorts bilder som man ser. Däremot tycker jag att Du har lyckats mycket bra att göra personliga bildkompositioner av kända motiv. Bra jobbat! Mvh Wolfgang

Besvara

Svar från sveka 2023-01-30 22:29

Hej Wolfgang,
Tack för din positiva kommentar! Det är ju en utmaning att hitta personliga perspektiv på välkända motiv och jag blir glad att du tycker dig se dem i mina bilder.
/Sven

Svara

2023-01-30 17:50   mojje

Det verkar vara en vacker plats, känns planerad och harmoniskt. Jag tycker att du har fångat känslan riktigt bra från en sån här plats, bilderna gör den rättvis och förmedlar det som jag känner till om denna plats. -Bra jobbat!

Besvara

Svar från sveka 2023-01-30 22:34

Ja, det är verkligen en vacker plats med en stor spännvidd mellan monumentala byggnader och designat landskap å ena sidan och de oansenliga gravarna ute i skogen å den andra. Det gläder mig om du tycker dig kunna uppfatta något av platsens själ i mina bilder. Tack för din kommentar!
/Sven

Svara

2023-01-30 20:42   mombasa

Kyrkogårdar är ju i sig gestaltningar av melankolin, sentimentalitet och eftertanke och det kan nog vara värt att då och då ge sig in i den typen av bilder, så sönderfotograferade de är. Det är kanske så att fotografiet är väldigt lämpat för att bearbeta de tankarna. Sista bilden tycker jag har de kvaliteterna på ett sammansatt sätt.
/Gunnar S

Besvara

Svar från sveka 2023-01-30 22:51

Tack för din eftertänksamma kommentar! En fördel med att besöka Skogskyrkogården en solig dag i januari visade sig vara de långa skuggorna. De illustrerar kontrasten mellan ljus och mörker och kan ses som en symbol för gränsen mellan liv och död. På en kyrkogård finns ju båda.
/Sven

Svara

Svar från sveka 2023-01-30 22:51

Tack för din eftertänksamma kommentar! En fördel med att besöka Skogskyrkogården en solig dag i januari visade sig vara de långa skuggorna. De illustrerar kontrasten mellan ljus och mörker och kan ses som en symbol för gränsen mellan liv och död. På en kyrkogård finns ju båda.
/Sven

Svara

2023-02-13 09:12   Vibybo

Måste erkänna, att kyrkogårdar varken är ett utflyktsmål, studieplats eller fotoplats för mig, med ett undantag, då jag vid ett tillfälle faktiskt tog några bilder på Östra kyrkogården i Malmö. Skälet var kontrasterna, då det är en fin oas i storstaden så flanerade och joggade folk bland de döda, det kändes helt rätt, livet går vidare.

Besvara

Svar från sveka 2023-02-14 19:32

En fördel med stora, parkliknande och genomplanerade kyrkogårdar, som Skogskyrkogården i Stockholm och Östra kyrkogården i Malmö, är att de fungerar utmärkt som utflyktsmål för de levande och att de därmed, kanske, integrerar livet med döden. Så tänker jag att begåvade arkitekter med humanistiska ideal, som Lewerentz och Asplund, kan ha resonerat, och då blir deras verk en fin gåva till människorna. Tack för din kommentar!
/Sven

Svara