Solen lyser över staden

Gatorna ser ut som vanligt, så här tidigt på morgonen ser man några få morgontrötta som är på väg till eller från arbetet eller andra som tar en morgonpromenad med hunden. Idag känns det annorlunda, sommaren och värmen har kommit och människorna ser gladare ut, livsandarna återvänder, det är en tid för återhämtning och möjlighet att spendera mer tid med nära och kära. Några har redan börjat sin sommarsemester och andra har den framför sig.

Som så många gånger förr svänger jag av från huvudvägen till arbetet in på mindre och mer intressanta gator eller till någon av stadens kajer. Det finns fortfarande många platser som jag inte har upptäckt, många byggnader som jag inte har betraktat och många gator som jag inte har besökt. Ofta låter jag bara impulserna bestämma åt vilket håll mina steg ska ta mig, men jag söker ofta efter en historia som berättar om platsen eller människorna som har bott eller arbetat där.

På bilden nedan ser man till häger Arvsfurstens palats och lite längre bort Rosenbad.

Arvsfurstens palats till höger i bilden uppfördes ursprungligen av fältmarsalt Lennart Torstensson mellan åren 1647 – 1651.

Det är en viktig historisk byggnad  från Gustav III:s tid på 1700-talet.  Först hette huset Torstensonska palatset.  Gustav III köpte den byggnaden  åt sin syster Sofia Albertina 1783.  I mars samma år instiftade hon ett fideikommiss av fastigheten för det regerande kungahuset. Palatset skulle efter hennes död tillfalla Gustav III:s andra son Karl Gustav och efter honom den äldsta av dess manliga arvingar. Men eftersom han dog redan samma år, endast knappt ett år gammal, fick fideikommissets andra paragraf tillämpas vilket innebar "den äldsta Sveriges rikes arvfurste, som näst efter kronprinsen äger rätt till Kronan".

Man byggde under Sofia Albertinas tid om huset så att det liknade  det gamla Operahuset lite senare bytte huset namn till Arvfurstens palats.

Staten köpte huset 1902 och några år senare flyttade  utrikesdepartementet hit och de använder nu hela byggnaden.

”Fideikommiss

 Man mottar en egendom i förtroende och man förbinder sig att överlämna densamma i samma eller bättre skick till nästa generation. Strikt betraktat äger alltså inte fideikommissarien - innehavaren av fideikommisset - egendomen (även om han står som lagfaren ägare till egendomen). Man äger rätt att nyttja dess avkastning men han kan inte förfoga över egendomen, till exempel genom att sälja hela eller delar av densamma - i varje fall inte utan tillstånd av Fideikommissnämnden, som är den myndighet, som övervakar fideikommissens rättmätiga hanterande”

Kväll vid Gullmarsplan

Här om dagen fotograferade jag ett båtdop, efteråt när jag gjorde i ordning bilderna på jobbet tog jag bilden på solnedgången från mitt fönster.

Att drömma sig bort en regnig dag

Tankarna svävar iväg till en solig och skön eftermiddag i april, vi har precis druckit en espresso på ett torg och fortsätter promenaden genom staden.

Varför torkar italienarna tvätten på lina?

Det finns många fördelar med att torka tvätten på lina utomhus.

1) Ekonomiskt - Det medför självklart ingen kostnad att torka tvätten på lina. Sol och värme gör jobbet.

2) Doft - När du torkar kläderna doftar de bättre än om de torkas i en tumlare.

3) Krympning – I tumlaren krymper kläderna betydligt mer än vid torkning på lina.

4) Enklare strykning – Man sparar mycket tid på enklare strykning.

5) Buller – Torkning på lina är helt tyst.

6) Skador på kläder – Man spara massor med pengar för att kläderna slits mindre vid torkning på lina.

Hemma igen (ny version eftersom den förra blev korrupt)

I dag blir det en bild från en magisk natt i Venedig. Staden har en aura av magi och mysterium på natten, det måste upplevas. Stadens ljud tystnar vid tiotiden på kvällen, restauranger och barer stänger vid elvatiden och vid midnatt är bara nattflanörer ute, staden är stängd.

Kvällarna är gjorda för vandringar längs Venedigs mörka och tysta gator.