Natt i staden

Jag älskar att vandra omkring i städer mitt i natten, efter en som alltid god och lång middag tog jag denna bild när vi strövade hem genom vår franska stad.

En kort dag

Årets kortaste dag är enligt almanackan den 21/12, men känslomässigt är nog denna dag den kortaste, den sista dagen innan det nya arbetsåret 2017 börjar.

Jag har i alla fall hunnit med några promenader med Gustav (terrier) och kan inte låta bli att njuta av den asketiskt vita snön.

På jakt efter den tik som löper

När barnen var små var man ibland ute i sandlådan när tidningsbudet kom. Idag är det vår terrier G som kräver att få gå ut, festblåsan tränger på och då menar jag med fest att det gäller att ha en välfylld blåsa så att han kan markera överallt.
Idag var han i alla fall först.

En gata i byn

Rue Obscure är en gata från år 1260, om man lyssnar riktigt noga så kan man höra hovarna.

Hus med många namn

Villa Lusthusporten, även kallad Wicanderska villan, Brinckska villan eller Liljevalchska villan.

Djurgården var ursprungligen inhägnad kunglig jaktmark med ingångar genom flera portar. Under 1600-talet fanns här ett lusthus som gav namn åt den närliggande porten. Blå porten, Djurgårdsporten eller Lusthusporten, är idag den enda bevarade portalkonstruktionen till Djurgården i Stockholm. Dess nuvarande läge vid Djurgårdsvägen, strax söder om Djurgårdsbron fick den 1968 efter att ha flyttats flera gånger från den ursprungliga platsen knappt 300 meter söder om nuvarande plats. Porten var ursprungligen en trägrind som stängde "Wägen till Stora Slätten" (Djurgårdsvägen) och en av entréerna till den inhägnad som sedan 1600-talets slut omgav Djurgårdsgärdet med de kungliga jaktmarkerna.

År 1873 fick grosshandlare Alfred Brinck arrendera marken och han lät bygga ett bostadshus efter arkitekt Hjalmar Kumliens ritningar. Huset var i stram italienskt stil och utgör stommen till det befintliga huset. På en karta från 1885 kallas det för Sommelii villa. Under Allmänna konst- och industriutställningen 1897, användes villan som presskontor och polishäkte.

Byggnaden såldes sedan till korkhandlaren Hjalmar Wicander. Han lät arkitekten Carl Möller bygga om huset till dess nuvarande utseende i en nybarockstil med jugenddekor som var högsta mode då.