Varför flyttar man en stad?

Kiruna är en relativt ung stad, visserligen fanns det människor i området runt det blivande Kiruna redan för 6000 år sedan när det som numera är Stockholm fortfarande var havsbotten. Gruvbrytningen startade i liten skala redan i början av 1600-talet då fanns även en kyrka i Jukkasjärvi. Den första järnmalmsgruvan öppnades nära Masungsbyn i mitten av 1600-talet. Provborrningar för det som skulle bli den nuvarande Kirunagruvan inleddes först på 1880-talet.

En gång i tiden sades det "Icke tjänar det något till att lägga järnvägar tvärs över dessa berg och floder, upp och utför höga backar och över stora dyrbara broar, för att få dem gå rakt emot odlingens väg och allt detta för att erhålla några lass smör och ripor". Inkomsterna från gruvbrytningen i malmfälten har varit en viktig del i det svenska välfärdsbygget.

När man besöker Kiruna gruva och anläggningarna runt omkring får man en bild av gruvbrytningens betydelse för staden. Malmtågen som lämnar staden sex gånger per dygn är till synes oändligt långa och över gruvberget lyser ljuset från industrierna bakom berget, arbetet pågår dygnet runt. Varje natt vid tvåtiden skakar staden av sprängsalvorna i berget. Fortsatt gruvbrytning är viktigt för Sverige och en förutsättning för Kiruna.

Resa till jordens medelpunkt, eller en bit på väg

I torsdags fick jag chansen att göra ett studiebesök i Kirunagruvan. Miljön är magisk, ödslig, vacker och lite dyster, att arbeta i en gruva är antagligen ganska ensamt. Cirka 90 procent av all järnmalm som produceras inom EU kommer från LKAB, allt är stort utom gruvgångarna. Jag fick chansen att åka ända ner till -1565 metersnivån, det är så långt ner man kan komma och en stor upplevelse. Jag hade inget stativ så alla bilder är tagna på fri hand.

Temperaturen 1,5 km under jord är cirka +20 grader, luften känns ren och i motsats till vad de flesta tror är det torrt, det vatten som syns kommer från verksamheten.

Februarimorgon

Nysnön ligger vit på mark och tak, det är jag och staden.

Det snöar i huvudstaden

Ljuset reflekteras mot de fallande snöflingorna så att luften nästan blir självlysande.

Lugnet före stormen

08.00, dags för en morgonpromenad innan dagens köp-rusch börjar. Staden vilar fortfarande och  jag är nästan helt ensam på gatorna. För min egen del är det först nu efter en lång höst, som Julens lugn äntligen börjar infinna sig.