Helgeandsholmen
Den holme i Stockholm där Riksdagshuset ligger heter som bekant Helgeandsholmen. Varför?
År 1320 omnämns Helgeandsholmen för första gången i en skriftlig källa. Då bekräftade ärkebiskopen indirekt att hertig Valdemar Magnusson tidigare hade donerat ön till Stockholms helgeandshus, vilket torde ha instiftats omkring 1300 – det är omnämnt 1301. Ett helgeandshus kan beskrivas som ett kombinerat sjukhus, ålderdomshem, fattighus och barnhem, alltså ett hem för folk som på ett eller annat sätt behövde vård och omsorg.
Helgeandshusen förekom tidigt i Europa, de första svenska husen uppstår under tidigt 1300-tal. Husen var en viktig del av medeltidens omsorgsväsen.
En anledning till att helgeandshusen blev så vanligt förekommande, kan ha varit att ”fattigdomen under medeltiden hade ett andligt värde, i synnerhet om den var självvald”. Att hjälpa en fattig eller sjuk medmänniska måste ha framstått som en god och förhärligande gärning.
Mycket av det vi vet om de svenska helgeandshusens organisation och regelverk härstammar från
skriften ”Ordning för Stockholms Helgeandshus och Hospital”, som utfärdades av Gustav Vasa år
1533.
Om man kan lita på stockholmshusets ordning som en någorlunda representativ källa även för
övriga svenska helgeandshus så var deras uppgift att ta emot två fullständigt olika kategorier av
människor. Den ena gruppen var välsituerade åldringar som mot en stor engångsbetalning –
motsvarande priset för ett gott stenhus i staden – fick fri kost, logi och omvårdnad intill sin död.
Den andra gruppen bestod av fattiga, sjuka och gamla. De gamla som togs emot skulle ha ”gott rykte” och vara såpass gamla eller sjuka att de inte längre kunde ”hålla hus och hemman uppe”. Unga och gifta människor kunde tas in om de var såpass sjuka att de var onyttiga för samhällets bästa.
Hälsningar, Bjarne
Överallt i den gamla staden döljs historia som är
värdefull ta del av.
Härligt det.
Gun-Inger