Så där har jag inte ofta sett Nybroviken. Men någon gång har jag varit uppe hela natten för att promenera genom stan. Jag har verkligen upplevt det som Monica Zetterlund besjunger ("Åh vad det är skönt när mitt Stockholm är grönt"), Kanske den av hennes sånger som jag tyckt bäst om. En gång gick jag med min Yashicaflex 4x4 i handen, med diafilm. Det var en härlig liten kamera, men jag hade svårt att vänja mig vid att bilden blev bakfram på mattskivan. Den hade inte heller inbyggd exponeringsmätare, så jag använde en vid sidan om. Det fanns ju förr en del mästare som kunde göra korrekt bedömning av exponeringsvillkoren utan någon mätare, men för mig blev nog sådana bilder vanligen felexponerade. Fast det ska sägas att jag ofta får lite felexponerade bilder från digitalkameran också. Ofta överexponerade. Detta kan man förstås förebygga genom att ställa in exponeringskompensationen på kameran. Tyvärr slarvar jag med det. Överexponerade bilder är det svårt att rädda i efterbehandlingen.