Tid över i Stockholm

Familjen var ute i andra ärenden och vad gör man som tillfällig turist i den kungliga hufvudstaden? Jo, det gäller att hitta ett ställe som kan resultera i bilder. Inte bara bilder, för det kan man ta var som helst, utan något som touchar mitt intresse och ett ställe där jag inte varit förut. De flesta (alla) gånger jag varit i staden har stort sett varit fullbokade men nu hade jag alltså en eftermiddag/kväll att göra vad jag ville. Djurgården har jag inte besökt tidigare så det blev mitt mål. En titt på kartan och allra längst ut vid Isbladskärret ställde jag bilen och tog en runda i omgivningarna. Joggare överallt och många gråhägrar i luften och vid sina bon i träden.

Denna gången skippade jag stora utrustningen och tog bara med lillen, en Nikon 1 V1, med två pyttiga zoomar. Med adapter kan man montera övriga stora Nikonobjektiv så mitt 70-200 fick åka med också, den motsvarar ungefär 200-550mm på den lilla sensorn och jag har inte egentligen testat kombon så mycket. Det är egentligen en befrielse att packa lätt och det funkar kanonbra så länge ljuset är bra men när skymningen kommer ser man begränsningarna. Hur som helst hade jag en fin eftermiddag och kväll i vackra omgivningar.

Frön yr runt i den varma augustikvällen

Det blommar vid kärret

Kan fula hus och byggnader vara vackra?

Polkagris

Statoil i kvällsljus

Makalös måne

Vitkindade gäss

Månen var inte riktigt full men fin ändå tycker jag.

Ni som kan, ta tillfället i akt att besöka Arne Bivrins utställning Vilt och Vackert i Galleri Greger på Hornsgatan 46. http://www.fotosidan.se/blogs/arnebivrin/utstallning-13.htm

/Frode

Longboard-SM 2013, Taberg

1,1 km, 19% lutning som mest, hastigheter upp mot 80 km/t. Här kastar de sig ut på en bräda med fyra små hjul under. Det krävs mod, smidighet och skicklighet för att behärska och gamla MC-skinnställ kommer till heders igen. Det är inte bara tävling utan deltagarna får friåka och det är härlig stämning och gemenskap bland åkarna. Vår 15-åring deltog i juniorklassen där han var med fram till kvartsfinalerna. Som fotograf är det lätt att försöka fånga det spektakulära men att få fart i bilderna är väl det viktigaste.

Här följer en kavalkad. Jag gjorde inget för att hitta de bästa fotoplatserna eller de bästa vinklarna utan fotade från de platserna vi kom till utmed banan.

Och till sist de tre prispallarna

That's all for now.  /Frode

Californien, Longboard och spektakulära vyer

14-åringen (nu 15) hade litet egna planer för resan. Först var det att få åka till en affär söder om San Francisco där det finns mycket coola longboardgrejer. Att få köpa bräda, några uppsättningar hjul och annat var en stor sak. Tredje dagen i CA hämtade vi ut hyrbilen och det blev alltså första turen i vår Chevrolet Impala (den var inte riktigt som på -50 och -60 talen men ändå). Ut på motorvägen söderut mot Palo Alto. GPS är underbart när man reser och särskilt när man skall hitta en särskild adress. Inga problem alltså, vi hittade affären och G tog god tid på sig att prata och shoppa. Nästa steg i hans plan var att få åka på coola ställen. Första åket gjordes med Golden Gate och San Francisco i bakgrunden. När han tog sitt sista åk kom polisen och upplyste oss vänligt att det var förbjudet att åka där. Sedan blev det åkande på andra ställen som vi passerade.

Här är det Half Dome i Yosemite National Park i bakgrunden.

Genom en Sequoia-tunnel

En backe i Pismo Beach som han spanat in på Youtube, återigen bra med GPS :) Här skall det bli villor men gatan först. Han träffade också några av killarna som brukar åka här. G står där uppe i vit t-shirt.

Highway 1. En liten men brant backe ner till ett rastställe.

Återigen en backe som han sett på Youtube, denna gången i San Francisco.

Jag trodde att resan var uttömd vad gäller bloggen här. Nu känns det så igen men...

/Frode

För er som undrar. Alla åk har utförts på ett ansvarsfullt och trafiksäkert sätt :)

Köge, Ribe och Mön. En dansk kulturhelg...

En kortsemester i Danmark kan väl aldrig bli fel? Lämnade jobbet på torsdag eftermiddag och åkte direkt ner mot Danmark med Köge som mål första kvällen. Vi skulle egentligen till Ribe men tyckte det blev litet långt så Köge alltså. Inget speciellt med det men när man ändå är i närheten blir det förstås ett besök på Arken, museum för modern konst. Vi hade bokat hotell i förväg och hamnade ganska centralt i Köge, en liten dansk stad som alla andra. Gamla hus och mysiga gränder runt ett torg och mera modernt längre ut. Vi gick ut på stan på kvällen och hade tänkt oss en matbit och en öl. När vi väl var på plats var köket stängt men en öl kunde vi alltid få. En fatöl blir bra. Av en ganska sur servitör fick vi varsin som skummet redan var borta på och smakade ungefär som lättöl. Var är Danmarks gemyt och goda öl??? Nåväl, vi bråkade inte men jag var ganska besviken. Nästa dag blev det alltså besök på Arken där den stora utställningen var verk av en dansk konstnär som hette Carl-Henning Pedersen. Har aldrig hört talas om honom men han har (och är) tydligen litet av en nationalidol. Tavlor, skulpturer mm i mängder, så mycket att det blev svårt att ta in. Mer om CHP senare.

Det jag ville se var den kinesiske konstnären och samhällskritikern Ai Weiwei. Han ställde ut huvuden av de tolv djuren som ingår i den kinesiska kalendern, själv är jag hund förresten. Tolv huvuden blev skapade i brons på 1700-talet för kejsarpalatset Yuanming Yuan i Beijing. Fransmän och britter plundrade palatset på 1800-talet och huvudena blev spridda över världen. Händelsen blev sedan en del av det de kallar den kinesiska förödmjukelsen, en stor händelse alltså. 7 av dessa huvuden finns idag medan de övriga fem är försvunna. Ai Weiwei har återskapat resterande fem huvuden efter hur han antar att de sett ut och nu kan man alltså beundra dessa på Arken.

I Ribe, Danmarks äldsta stad, finns en domkyrka mitt i staden på det nyrenoverade torget. Vårt hotell var närmaste granne. Runtom ligger riktigt gamla och välbevarade hus, t ex vårt hotell som byggdes 1581 efter en brand. Och nu tillbaka till Carl-Henning Pedersen. Koret i kyrkan blev renoverat på 80-talet och vägg- och takmålningar fick alltså CHP göra, dessutom mosaiken i korets fönster, en tillfällighet för oss som inte hade koll och såg utställningen på Arken. På förmiddagen faller ljuset fint in genom korets mosaik och övriga fönster så det blev mina motiv inne i kyrkan.

I Ribe råkade det vara jazzfestival denna veckan så det blev musik och god mat på kvällarna och dessutom gott öl som serverades av vänliga och trevliga människor, alltså har min tro på det danska gemytet och ölet återupprättats :)

På vägen hem tog vi vägen om Möns klint men hade inte tid att gå ner till stranden utan fick se den uppe från kanten. Sammantaget en händelserik och givande kortsemester i vårt gemytliga och trevliga grannland :) Många bilder blev det.

De tolv huvudena

Några hus i Ribe

Vårt hotell

Solen går ner även i Ribe

Det goda ölets återkomst

Detaljer och ljus inne i domkyrkan

Och till sist Möns klint von oben. Intressant med allt kalk som fälls ut i och missfärgar vattnet. Undrar hur mycket av Danmark som försvinner ut i vattnet här per år?

Tack för denna gång. Får se om det blir någon mer liten semestertripp i sommar...  /Frode

Californien, djur och fåglar utmed kusten.

Nu har jag inte sett hela kusten men en sträcka på drygt 40 mil från Pismo Beach i söder till San Francisco. Vi åkte förstås Highway 1 som går helt ute vid kusten. Här finns ett rikt marint djurliv och mycket sjöfågel och allt är lättillgängligt både på gott och ont. Bra på det sättet att det inte krävs några större strapatser för att få ta del av det och dåligt då det blir ganska mycket folk där det händer något.

Strax norr om Pismo ligger Avila Beach och litet längre ut, San Luis. Här i havsviken finns mycket sjöfågel och dessutom knubbsäl, havsutter och sjölejon. Pelikaner fiskar i havsviken nära land och för oss nya arter av t ex trut, vadare och strandskata. För att komma nära sjölejonen och havsuttrarna går man, eller tar bilen, ut på piren i San Luis. Havsuttrarna håller till runt piren och sjölejonen ligger på båtar och på avsatser under piren. Är man försiktig kan man gå ner till avsatserna och studera sjölejonen på nära håll. Vid trappan står det varning att sälarna och sjölejonen bits, inte att de kan bitas, men som sagt, jag gick ner väldigt försiktigt och satt bara två meter från den närmsta utan att irritera den men så fort det kom andra som inte var lika försiktiga fräste de ifrån och markerade tydligt.

Ytterligare en liten bit norrut ligger Morro Bay där havsuttrarna är huvudnumret. Inne i en skyddad vik ligger de och njuter av livet. Det är verkligen en stor upplevelse att få stå ganska nära och se hur de dyker efter mat, lägger en sten på bröstet och knackar musslor och krabbor mot stenen för att komma åt godiset. Några ligger med sina små på magen och bara gosar och andra ligger helt ostört på rygg i vattnet och ser ut att sova. Man blir liksom inte mätt på att titta på dem.

Vidare norrut kommer vi till San Simeon där sjöelefanterna, eller elefantsälarna håller till. Nu på sommaren är det inte så många där men på vintern ökar antalet och stränderna kan vara täckta av de stora köttbergen. Även här kommer man helt nära med bil men man får inte gå ner på stranden och störa dem. De flesta ligger och slöar där på sandstranden, en rolig grej är att de med framfenorna skyfflar upp sand på sig själva för att svalka sig, precis som de "riktiga" elefanterna. De gamla hannarna markerar mot varandra och sätter de unga på plats och de unga mäter sina krafter och tränar för kommande fighter. De äldre hannarna är rejält ärrade av alla hugg från konkurrenter.

När vi åker vidare kommer vi till den berömda klippkusten och broarna som man har sett så många bilder på, vackra vyer hela vägen och med gott om platser att köra åt sidan, stanna och njuta. Vi stannar förstås och tittar på den exotiska lilla stranden med vattenfallet, och kör genom Coastal Redwood-skog vid Big Sur. Vi hinner med en valsafari utanför Monterey innan vi avslutar med några dagar i San Francisco.

Sjölejon vid båt

Ömsar skinn

En hög sjölejon

Att få åka på mammas mage måste vara en höjdare

Krubbet serverat

En krabba är fina grejer och truten hoppas på rester

Dags att sova

Synkroniserade pelikaner

Det får plats en del i trunken

Sjöelefanter på playan

På (vid) vägen fick jag se Californian Condor vilket var helt överraskande och oväntat. Det finns bara drygt 200 vilda exemplar, en av världens mest sällsynta fåglar. Alla märkta med nummer och en del har radiosändare

Späckhuggare var underbart att komma nära, jag hade handen en meter från den stora ryggfenan men hann inte riktigt fram. Inte så illa ändå att få spegla sig...

Ingen av dem ville visa upp sig så där som man bara drömmer om.

Och till sist de fina Ground Squirrels som var med oss över allt.

Nu tror jag ämnet Californien är uttömt för min del men jag blir förstås sugen på att åka tillbaka...

Del 1

/Frode