Säveåns naturreservat i gult

Säveåns dalgång naturreservat ligger mellan Lerun och Floda och består till stor del av ån och branterna på båda sidor. Här är mycket lövskog men även inslag av gran och tall. För några år sedan var jag där på våren och tänkte redan då att ett besök på hösten säkert är fint när höstlöven är som vackrast. Nu är det inte varje år höstlöven blir så fina här i Göteborgstrakten men i år har det verkligen flammat upp i all sin färgprakt. Sagt och gjort, en tur utmed ån på lördagen blev det. Solen höll sig undan och molnen indikerade kommande regn så det var inte mycket till ljus där nere i dalgången. Nåväl, med stativ är ju inte det något större problem och med gråfilter på objektivet var det läge att jobba med långa slutartider.

Hillefors grynkvarn

Blir det kallt i vinter så åker jag dit igen liksom till våren när vitsippor och blåsippor visar sig.

Länstyrelsen

/Frode

Cykelcross, Frode goes sport again

Läste i tidningen söndag morgon att det var tävlingar i cykelcross i Slottskogen i helgen. Det är inte långt bort så jag satte mig på cykeln förstås, inte för att delta men för att titta på och fotografera. Jag hade inte så mycket tid på mig men fick i alla fall med mig ett heat. Cykelcross är litet av varje och deltagarna hade vad som för mig ser ut som racercyklar, kanske med aningen grövre däck. Det var en knixig bana upp och ner i skogen, över ett hopp, ett ställe där de fick hoppa av och bära cykeln över ett par hinder och en asfaltsträcka där de fick upp farten. Ett heat varade ca 40 minuter och jag kan bara tänka mig hur mjölksyreproducerande det var. Över 50 man startade samtidigt i två grupper, öppen och en för 15-16 åringar. Banan slingrade sig fram över en ganska liten yta så det gick snabbt att röra sig runt och få med sig olika delar av banan. Jag hade bara med mig kamera och 70-200mm (på fullformat) och saknade iofs min 35a en liten stund men det var inget stort problem.

Hoppet

Fartdelen och panorering

Över hoppet med lång slutartid

I skogen, den blivande vinnaren

Det var torrt i skogen så inget gegg men liten sladd blev det i alla fall

Knixigt

Segraren med känd gest, Pierre Stjernman

Tvåan med litet mer återhållsam gest, Alexander Blomqvist

Segraren i 15-16 årsklassen, Ted Pettersson

Hoppas namnen är rätt.

/Frode

På kurs i Istanbul

Att få åka en vecka på kurs i Istanbul måste ju ses som en stor förmån. Jag som undviker städer så gott det går blev ganska fascinerad av denna häxkittel till storstad. Det är väl en klyscha att i Istanbul möts Europa och Orienten men det är verkligen så. Här syns många religioner och gammalt och nytt blandas. Nya skyskrapor och gammal bebyggelse ligger sida vid sida, moderna affärer med märken som vi har här hemma och små butiker som ser ut som de alltid gjort (tror jag).

Det första intrycket blev förstås trafiken som verkligen är... mycket, inte så hetsig men det är trångt och trafikregler kanske finns om man säger så. Där man kan ta sig fram där gör man det också, spelar ingen roll om det är framför, bakom, till höger eller till vänster och alla tutar. På tal om att tuta så läser jag just boken "Dehlis vackraste händer" av Mikael Bergstrand. Huvudpersonen är i Dehli och blir irriterad över allt tutande varpå hans indiske vän förklarar det ungefär så här:

"Måste du tuta?" sa jag irriterat.
"Varför skulle jag inte tuta?"
"Därför att det inte hjälper ett dugg när man sitter fast i en kö. Ingen kan ju ändå flytta på sig."
"Nej, inte just nu i denna direkta stund. Men så fort det blir grönt ljus så kan allt möjligt börja hända och då är det bra att vi redan har börjar tuta på varandra, för då vet vi också på ett ypperligt sätt var vi har varandra."
...
"Här i Indien är vi glada för våra fina tutor och lika glada för att folk tutar tillbaka på oss."

Det är alltså inget irriterat tutande utan bara en vänlig markering att vi finns. Skulle det vara uppskattat här tro?

Vårt hotell ligger på en stor gågata, Istiklal Caddesi, som slutar vid Taksimtorget, där det var lugnt just då. Åt andra hållet slutar den i trånga gränder ner mot vattnet och bron som leder över till de berömda basarerna och moskéerna. Tyvärr blev det av naturliga skäl bara tid till kortare promenader på kvällarna, kursdagarna slutade vid 5-6 tiden men lördagen var ledig och då var vi några som åkte ut till den lilla ön Kinaliada där vi badade och slappade.

Som sagt brukar jag med alla medel undvika städer men det var riktigt roligt att vandra runt i all trängsel och det öronbedövande ljudet. Maten var fantastisk, faktiskt bäst på de små litet enklare restaurangerna och magen klarade sig men då undvek jag alla kebabstånd och lockande färskpressad juice som erbjöds överallt. Jag vill tillbaka till Istanbul och ha litet mer tid att uppleva staden och kaoset :)

Juice

Gränd utan mycket trafik

Många väntar på det stora nappet. Galatabron eller Galata Köprüsü. I bakgrunden utsiktstornet Galata

Kvällssol och vattenförsäljning

Kryddor och nötter

En stor lastbil skulle absolut in i en smal gata och mannen i blått dricker obekymrat sin öl en meter från lastbilens hjul.

Många TV-kanaler. Hur många paraboler hittar du?

Kindpussen på Istiklal Caddesi

Spårvagnen som går mitt bland allt folk upp till Taksimtorget

Den fulaste minaret jag sett, påminner väl mest om plåtman. På Taksimtorget.

Pontiac Trans Am

Utsikt i solnedgång

Och så badet också förstås på Kinaliada

Alla bilder tagna med lillen, en Nikon 1 V1 med några olika objektiv.

/Frode

Äntligen dags för hjortarna.

Sedan ett år har jag väntat på tillfälle att åka ner till Danmark och Dyrehavsbakken strax norr om Köpenhamn för att fotografera hjortarna som går där i den stora slottsparken. I huvudet hade jag bilden av den ståtliga kronhjorten, brölande i morgondimman under en vacker ek. Jag gick nästan i mål. Vädret var det bästa med härliga dimslöjor och på vägen ut i parken vid sextiden på morgonen kunde vi höra tjurarna från flera olika håll. Vi spejade i mörkret och dimman och plötsligt kunde vi urskilja de första hjortarna. Vi följde ljudet längre in i parken och plötsligt hade vi en mycket ståtlig tjur som stod och vrålade ut sin lust mitt i flocken av hindar. Vi smög ett tag och fick snart tillfälle att börja fota. Det var fortfarande ganska skumt och inne bland de stora maffiga ekarna var det ett bra tag till ljuset skulle hitta ner.

I parken går kronhjort, dovhjort och sikahjort. Vi såg mest kronhjortar i olika grupper men även dovhjortarna sprang förbi på litet längre håll. Om vi såg några sikahjortar skall jag låta vara osagt.

Litet senare började joggare, cyklister och andra fotografer dyka upp och ljuset blev snart för vasst för att vara intressant. Efter några timmar tog vi oss tillbaka till bilen för några välbehövliga mackor och kaffe. En tur som verkligen triggar till återbesök, varför inte om  några veckor när höstfärgerna satt fart :)

Mina turvänner var

http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=166809

http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=9862

http://www.fotosidan.se/member/view.htm?ID=171486

/Frode

Olika sätt att...

fota en fjäril. I detta fallet en (eller egentligen tre) amiral. Jag har haft celebert besök i trädgården nu när min buddleja blommar. Sommaren har verkligen varit fjärilsfattig men de här varma fina dagarna i september har det alltså uppehållit sig tre stycken amiraler i trädgården. Jag har haft gott om tid att fota dem på olika ställen och i olika ljus. Det som slår mig är att trots de starka färgerna på vingarnas ovansida är det undersidan som verkligen är vacker när man får chansens att se dem på nära håll.

Jag har fotat med D800E och olika kombinationer av objektiv och telekonvertrar:

105/2,8 VR

70-200/2,8 VR II

och 300/2,8 VR II

och 1,4 och 2,0 telekonvertrar.

och även några med min kompakt Nikon P7000 för att få större skärpedjup. Det var en utmaning att komma in på bara några centimeters avstånd då kompaktens macroläge är vid objektivets vidvinkelläge.

Hur skall en bra fjärilsbild se ut? Tja, den får väl se ut hur som helst men jag tycker att skärpa i ögat är en viktig detalj och jag vill gärna ha hyfsad ögonkontakt om man nu kan ha det med en fjäril.

För att fota fjärilar behövs inget macroobjektiv utan det går bra med nästan vad som helst men en telekonverter hjälper förstås. Den sista är tagen med macro-105an nära närgränsen och med 1,4 konverter och beskuren.

/Frode