Örn, björn och skitväder

Resan till Alaska började inte så bra och fortsatte i samma anda men trots det ett fantastiskt äventyr. Vi satt i planet till Köpenhamn med dörren stängd och klara för avgång när det började samlas "gubbar" vid ena vingen. En mås hade krockat med vingen under landningen och gjort en buckla i vingens framkant. Man kan tycka att en stor jetmaskin borde tåla litet mer men det var bara att kliva av. Inne på terminalen jobbade SAS för högtryck med att boka om alla passagerare. Vår rutt med destination Anchorage i Alaska via Köpenhamn och Reykjavik var kanske inte det enklaste att lösa. Vi fick samma flyg till Köpenhamn nästa dag och via San Francisco tog vi oss till Anchorage kraftigt försenade. Som väl var hade vi hyrbil som väntade i Anchorage och om vi körde vidare till Homer under natten skulle vi ändå hinna fram i tid för sista etappen med småflyg ut till Hallo Bay där vi under en vecka skulle umgås med björnar, Klockan fem på morgonen var vi framme i Homer, efter att ha kört de dryga 35 milen i beckmörker, och kunde ta igen oss ett par timmar innan det skulle vara dags. På morgonen fick vi beskedet att vädret inte tillät någon flygning och det var bara att vänta. Efter att ha suttit i Homer tre dagar och fortfarande inte kommit i väg fick vi chansen att i stället flyga till Silver Salmon Creek i Lake Clark NP och den tog vi eftersom det var högst osäkert att vi skulle kunna ta oss till Hallo Bay över huvud taget. Det blev tre dagar med två björnhonor varav den ena hade en två år gammal unge, ett ganska magert utbyte men ändå en härlig upplevelse. Vädret var inte på vår sida men med bra utrustning klarade vi det bra även om det blåste och regnade mest hela tiden. Vi skulle enligt originalplanen vara tillbaka i Homer på fredagen och försökte flytta fram tillbakaresan till lördagen för att kunna utnyttja tiden men fick ända flyga tillbaka på fredagen eftersom det enligt väderprognosen inte skulle gå att flyga på lördagen.

Vi var sju personer i gruppen + vår guide Cristopher Wiken från Ecowatch och flera av oss hade buffertdagar inplanerade (som tur var) + extra aktiviteter på gång så Hemresan var det ingen kris med. Innan vi åkte vidare ville vi få uppleva litet mera björn så vi delade gruppen i två och bokade en dagstur till Katmai NP för att titta på björnar som fångar lax. Turen på söndagen blev inställd pga dåligt väder så klart men vi som skulle åka ut på måndagen fick en fantastisk dag.  Efter det var vi några som åkte vidare till Seward för en heldagsutflykt med båt där det var mycket att se. Marint djur- och fågelliv och en maffig glaciärfront.

Efter att ha varit hemma ett dygn och tänkt tillbaka är jag trots allt väldigt nöjd med många minnen och bilder.

Varning för många bilder...

Den första vithövdade havsörnen vi fick tillfälle att fota.

Hoppande indianlax

Örnar satt i träd men lika ofta på antenner

Glad lax

Maffigt vid Homer

Den brömda Salty dawg saloon på Homer Spit. Väggarna är tapetserade med sedlar.

Örn på blåljus

Några resekamrater och litet utrustning. Äntligen iväg men inte till Hallo Bay utan till Silver Salmon Creek.

Här blev vi alltså strandade.

Campen och Restaurang Wiken.

Utrustade för regn och odjur.

Björnar

Vi lämnar Silver Salmon Creek.

Enorma ytor frigörs vid lågvatten. Det är lätt att förstå Hans Strands fascination över dessa mönster och former (utan att på något sätt jämföra mig med honom).

Från Homer mot andra sidan fjorden

Vi hade nöjet att få se en familj prärietrana i Homer

På grund av dåligt med björnar och för få dagar tog vi chansen att åka på ytterligare en björntur. Denna gången en bit in i Katmai NP med sjöflyg (pengarna började rulla ordentligt) till Moraine Creek. Ett mycket lyckat drag, här fick vi äntligen se laxfiskande björn helt och håller på deras villkor, vi var på besök hos dem. (Det var vi iofs vid Silver Salmon Creek också).

En liten rackare som var granne med björnarna, Arctic Ground Squirrel

En mycket fin båttur (om man gillar lååååånga båtturer) från Seward ut bland fjordarna.

Ger en uppfattning om glaciärfrontens storlek. Båten är en bra bit från fronten och det är ungefär halva fronten i höjd som syns.

Valen andas och en klassisk stjärt. Knölval och det var ungefär så här mycket vi såg av dem. Vi såg deras ryggar och den lilla fenan men ingen hade lust att hoppa för oss.

Sjölejonen kan klättra långt upp på klipporna.

Tydligen en ovanlig syn. Det var andra gången besättningen såg havsutter med bläckfisk.

Avslutar med några bilder den sista morgonen innan vi flög hem. Eagle River någon mil norr om Anchorage.

Jag vill tillbaka!!!

/Frode