Promenad präglad av is

Vaknade alldeles för sent i morse, tittade ut och konstaterade att allt var inbäddat i en fantastisk dimma och med minusgrader så var det fin rimfrost överallt. Efter frukost och packning av fika och kamera hade solen tyvärr brutit igenom.

Att gå stigen utmed havet i Särö västerskog kan vara en vådlig färd. Efter morgonens dimma, fukt och minusgrader var allt belagt med en hinna av is. Största försiktighet var nödvändigt för att inte ramla. Jag höll upp kamera hela tiden för att den inte skulle få ta smällen om det sket sig. Det gick bra och efter en härlig mugg varm choklad och en clementin gick jag loss på de fina isflaken som hade blåst in i en vik och travat sig delvis på varandra. Isen har förmodligen smält och frusit igen och bildat fantastiska små konstverk. Att krypa på knäna med kameran och försöka fånga det hela med den nedåtgående solen som bakgrund skulle jag kunnat ägna hur mycket tid som helst åt. Egentligen ville jag haft kvar dimman där ute men detta fick duga i brist på dimma.

That's all for now folks.  /Frode

Att ge sig ut på djupt vatten

Idag gav jag mig ut på djupt vatten tillsammans med Mölndals strömstarar. Nja, vattnet kanske inte är så djupt men ni får tolka det bildligt. Strömstararna hoppar i det kalla vattnet, dyker, springer på botten och simmar för att få tag på mat i det strömmande vattnet. Små larver står huvudsakligen på menyn. Själv ger jag mig inte ut i vattnet men vad jag menar är att jag bara fotar på relativt lång slutartid. 1/20 med 600mm brännvidd. Går det? Det funkar med ett stadigt stativ.

Varför? Jo, strömstaren rör på sig nästan hela tiden men emellanåt fryser den till så att jag kan få skärpa på den, ibland är huvudet skarpt men den skakar på resten av kroppen eller tvärtom. Tanken är att få den där speciella känslan på vattnet, strömmande vatten. De kortaste slutartiderna som funkar är just runt 1/15 till 1/30, helst uppåt 1/15. En kompromiss mellan att få vattnet som jag vill och hoppas att staren kan hålla sig still under tiden. Några få bilder lyckas men de flesta hamnar i papperskorgen.

När jag väl är hemma vid datorn är det lika spännande varje gång, har jag fått med mig något att spara? Jodå, några få bilder duger. Men de andra då? Jo, som sagt hamnar de flesta i sopbingen men så hittar man de där litet udda bilderna, de som man kanske inte omedelbart tänker är bra men som har något annat. Så här kommer några av de som blir annorlunda och kanske litet roliga men jag slänger med några andra också.

De här två är mer som jag hoppas att de skall bli

Från min plats ser jag något helt annat. Under en järnvägsbro i mörkret har det bildats en underlig isformation och när jag studerar bilden ser jag att det ligger en gammal rostig bult intill, hoppas den inte har lossnat från något bärande...

Alltihop fotat med 600mm och lååååånga slutartider, i alla fall relativt långa :)

Det var allt tror jag.  /Frode

Rädda gamla dia

Jag har gått igenom en del gamla dia som behöver räddas för eftervärlden, eller åtminstone för mig och mina syskon med flera. Diorna är från slutet av 50-talet och framåt. Det som slår mig är hur bra Kodak Ektachrome har klarat sig, Kodachrome inte riktigt lika bra medan Agfa är rena katastrofen. Jag har testat olika skannrar, både flatbädd- och diaskanner men det tar sådan evinnerlig tid så man tröttnar snabbt. Jag har i stället köpt en Nikon ES-1 http://www.nikonusa.com/en/Nikon-Products/Product/Miscellaneous/3213/ES-1-Slide-Copying-Adapter-for-52mm-Thread.html och en stepring så att den funkar på mitt 60/2,8 makroobjektiv. Har kört både med blixt och mot dagsljus genom fönstret och det sisnämnda är smidigast om det ger tillräckligt ljus.

Autoinställningarna på kameran funkar bra, har kört med bländare 5,6 på stativ och då blir rörelseoskärpa ett ickeproblem i och med att allt sitter ihop så långa slutartider funkar fint.

Detta funkar relativt snabbt. Blås av diat, sätt det i hållaren och fota, nästa dia... och kör på.

Det som är kul är att det med ganska små medel går att rädda riktigt blekta och förstörda original. Här en bild som förmodligen är ett Agfadia. Efter några handgrepp i bildbehandlingen så blir resultatet ett helt annat. I Photoshop Elements finns autoverktyg som fungerar förvånansvärt bra för att rädda både blekta och färgförstörda bilder. Med litet koll på färger så går det också fort att korrigera färgbalansen utan autoverktyg.

De här två bilderna skall vara från våren 59. Jag själv i rött med ryggen mot kameran, syskon och vänner.

Nästa bild är jag själv, tydligen en spännande segelregatta att spana in.

Det pilligaste är att försöka ta bort fläckar och damm, vågar inte ta ut diorna från glasramarna och det sitter nog en del skit mellan glasen.

/Frode

Spegellöst alternativ?

Har köpt på mig en lillekamera, inte först och främst för att jag behövde den utan för att jag var nyfiken och för att de säljer den till grymt bra pris nu. Alltså en Nikon 1 V1 (svart). Har fortfarande svårt för kameror i olika färger. Är det åldern tro? Saker skall vara som det alltid har varit. Kameror skall alltså vara svarta.

Nåväl, till kameran kom det ett 10-30mm objektiv vilket motsvarar ca 27-81mm om jag har räknat rätt, ett trevligt omfång på en standardzoom. Till det köpte jag också den lilla konvertern FT1, alldeles för dyr för att vara ett rör med bajonett men också en av anledningarna till att kameran var intressant. Jag köpte också den lilla blixten som är förvånansvärt bra, vridbart huvud åt alla håll och lyser ut bra. Mindre bra är att fattningen är special, det går alltså inte att koppla på en annan blixt eller annat tillbehör som har standardfattning. Litet surt eftersom jag har en Nikon ME1 mikrofon, och det finns ändå uttag för en extern mikrofon. Hur tänkte de där? Skall mikrofonen hänga löst eller skall jag fästa den med tejp?

Fanns det inga intressanta alternativ? Jo, säkert, men ett stort plus är att jag använder Nikons CaptureNX2 för bildbehandling, kan alltså ta kamerans RAW-filer, med ett annat märke hade jag fått använda annat program, och att jag med adaptern FT1 kan använda alla mina andra objektiv.

Den lilla 10-30zoomen funkar bra, kommer att bli en trevlig kamrat på resor och att ha med i ryggsäcken varje dag. För vanlig vardagsfotografering är jag positivt överraskad, bilderna håller god klass och hanteringen är enkel och smidig även om det finns en och annan blunder, t ex omkopplaren för film/foto/andra varianter. En liten ratt som nästan är omöjlig att inte ändra läge på när man håller på, smått irriterande. Filmer blir bra och det är kul att kunna använda mina teleobjektiv.

Att montera mitt 300mm är kul men inte så givande, det motsvarar 810mm och jag kan dessutom använda mina telekonvertrar, t ex 2x. Då snackar vi monstertele. Tyvärr blir det väldigt svårt att använda i praktiken och nu till en av de stora skillnaderna mellan denna typ av kamera och en vanlig systemkamera. Fokuseringen!!! Det är inte lätt att sätta fokus korrekt, autofokus blir värdelöst, den missar allt för ofta och jagar fram och tillbaka när jag använder tele. Skall jag fota en fågel är det bara tur om skärpan hamnar rätt. Det är heller inte så lätt att få ett vettigt grepp om ett 3-kilos objektiv och den lilla kameran. Med adaptern FT1 kan bara en central fokuspunkt användas.

Mitt 70-200 är nog det som fungerar bäst på den lille på telesidan. Lagom brännvidd och trots allt ett relativt lätthanterligt paket. Faktiskt ett alternativ att bära med sig på promenader i stället för stor systemkamera med 300mm och att ta med på resor där fotografering inte är huvudsaken.

Det bestående intrycket är ändå att det blir mycket av en peka och skjut-kamera. Det är verkligen stor skillnad på hanteringen när det går undan, t ex flygande fåglar eller annat som rör sig snabbt. En ”riktig” systemkamera klarar helt enkelt krävande uppgifter mycket bättre och annat var väl egentligen inte att tro. Eller?

Koltrast med V1 med 300/2,8

Pilfink med V1 och 70-200/2,8 vid 200mm

Pilfink med V1, 300/2,8

V1 med 10-30 (för 1-serien).

Här ligger kamerans styrka. Att alltid ha med sig och att utnyttja det relativt stora skärpedjupet som den mindre sensorn ger. Man skall heller inte blända ner för mycket, kanske bara ett steg, sedan förlorar objektivet i skärpa.

Till sist en filmsnutt med V1 och 300/2,8. En gråhäger uppflugen i ett träd en bra bit bort. Det är ganska mörkt. Tyvärr litet halo runt fågel och grenar pga litet slarvigt redigerad hög- lågdager.

/Frode

Tappad fisk

eller, Så kan det gå om men leker med maten

Kungsfiskaren har precis fångat en liten fisk och förbereder sig på att mumsa i sig läckerheten. Fisken brukar få rejält med stryk och skall vändas rätt innan den slukas. Här gick det dock åt skogen, undrar om fisken överlevde? Det gjorde kungsfiskaren, det dröjde inte länge förrän nästa fisk var fångad.

Hon ser litet förvånad ut :)

/Frode