Några sekunder

vid kanten av vattenfallet.

 Det är nog inte många städer som har ett vattenfall inne i stadskärnan. Men Norrköping har! 🙂

Mellan gatufotoinläggen...

stoppar jag väl in lite industrilandskap. Det kan inte hjälpas, trots att jag nu för tiden tycker att det är roligast att både rikta kameran mot människor, och att stoppa in den typen av bilder i bloggen. Men bor man tre minuters gångpromenad mot de gula industribyggnaderna och Motala ström så gör man! Och det är mycket meditativt att ströva längs vattnet tidiga försommarmorgnar och knäppa ett och annat knäpp...

 svårt låta bli speglingarna i vattenytan...

på vissa ställen var det gott om någon tjock sörja på vattenytan, kanske inte så trevligt - men ganska dekorativt! 

och så klart man måste gå och se Strykjärnets nyöppnade fotoutställning "TANTER"! Får verkställas i veckan...

Fotografen i rosa kjol...

Jag tyckte hon gjorde sig bra där mot den mörka väggen - inramad av industribyggnadens fönster, från vägg och vattenyta…

För er som inte är bekanta med platsen; det är i Motala Ströms vattenyta som fönsterspeglingen sker, och där vattenkanten slutar tar vattenfallet vid. Fotografen har alltså det forsande vattenfallet på sin vänstersida - man kan gå längs med vattenfallet en bit…

(från helgens minneskort)

Mitt vattenhål

Det är nog ingen som tvivlar på att det är industrilandskapet…synd dock att somliga måste förstöra så förbaskat.

Om bilden; Norrköpingsgula byggnader och värmekyrkans skorstenar speglar sig i Motala ström. På ytan dessutom en massa fint skum, ibland mer, ibland mindre - vart kommer det ifrån? Bilden tagen imorse under en ljuvlig morgonpromenad. Kamera d850 och Nikkor 14-24 mm.

För övrigt var det premiärtur med mitt nyinköpta Nikkor 14-24 mm. Visserligen köpt begagnat, men verkar fungera finfint. Kul med en riktig vidvinkel tycker jag. Och nu är det verkligen bra tider för inköp av begagnade objektiv, om man har en dslr. Annat är det om man vill sälja sin spegelreflex, i dessa spegellösa tider. Jag har kollat lite för jag funderar på om jag ska göra mig av med min d810. Men jag har inte bestämt mig riktigt. Den är inköpt ny för några år sedan och har endast gjort drygt 9000 exponeringar…- en så kallad corona-kamera som mest legat i garderoben. Grejen är att den kommer väl att förbli där, i garderoben alltså, sedan jag köpte min d850.

Ni får gärna ge mig kloka råd! 🙂

Och så det här med förstörelse. Det verkar tyvärr som Norrköpingsgula väggar lockar fram klotter…

Kaffe, toapapper och en mås

...kom med hem från Ica. Ja, och en bit av industrilandskapet också förstås.

Igen.

Det är helt enkelt så det blir för mig, ganska ofta, eftersom den förrädiskt vackra platsen med Motala ström och de gamla industribyggnaderna ligger mittemellan mitt hem och mataffären. 

Om bilderna: Eftermiddagssol och nästan ingen vind. De gamla industribyggnaderna speglar sig fint i Motala ströms yta. Precis ovanför vattenfallet vid vattenfallskanten gillar dessutom måsar att sitta. Här vid kanten fastnar allt möjligt skräp. Somligt ätbart.