Fem minuter
Blått är flott...
Om bilden; ett ögonblick från Köpenhamn. En kvinna på en bro, strax ovanför mig. Från håll såg hon ut som någon slags modern samuraj, redo för strid...och precis som rubriken antyder, så var det den blå klänningen mot den blå himlen som fångade min blick. (Jag måste köpa en himmelsblå klänning...=)
För övrigt har jag en fundering över hur stora bildfiler ni lägger in i era bloggar? Finns det någon rekommenderad storlek?
Favoritplats?
För min del iallafall en favoritfotoplats.
Om bilden; en av Strykjärnets väggar belyst av reflekterande morgontidigt solljus. Bredvid, uppstickandes ur Motala ströms vatten, Jan Svenungssons femte skorsten.
Och idag inledde jag sommarsäsongens första riktigt tidiga morgon-promenad i industrilandskapet. Det var en härlig känsla; strosa omkring utan att frysa, uppleva morgonljuset och fågellivet. Och inga andra människor inom synhåll. Bara jag och en kamera.
I solens sken
Om bilden: Ett verkligt snapshot, så inställningarna var inte riktigt optimala. Men som jag tidigare berättat så är jag förtjust i den hårda råa känslan som betong ger - och räta linjer är också min grej. Så jag gillar bilden. Dessutom tycker jag det är kul och utmanande med solsken och skarpa skuggor.
För övrigt är det ju förstås väldans härligt med vårvärmen och att äntligen komma över halltröskeln med kameran igen.
(Om nu bara läget runt omkring oss i världen kunde lugna ned sig lite…)
Äntligen
...lite solsken! Och äntligen orkade jag ut på en promenad.
Jag har varit sjuk nu i tre veckor i någon slags influensa. Dock visade covid-19 testet negativt - men jag undrar om det inte kan vara fel? En av mina närmaste kollegor har testat positivt och min arbetsplats (en förskola) är så hårt drabbad av covid att igår stängde utbildningskontoret verksamheten hos oss fram till den 30 november.
Jag hoppas verkligen det blir bra till slut...
Bilden är nog är ett exempel på min vurm för minimalism, arkitektur och de skarpa kontraster mellan ljus och mörker som fotografering i solsken kan ge.