M som i manuellt

En av mina utmaningar under januarisemestern har varit att lära mig att aktivt välja exponeringstider och bländarinställningar efter ljusförhållanden och vad för slags bild jag vill uppnå. (Och även ISO). Det har bland annat inneburit att jag under de här veckorna haft kameran inställd på M-läge för första gången under mina år med kamera. Och jag gillar det verkligen, jag gillar att jag på ett helt nytt sätt känner att jag har kontroll - att jag kan påverka, ändra, justera. Och göra det löpande.

Visst har jag tänkt på skärpedjup och exponeringstider i viss mån alltid, och skruvat lite på rattarna hit och dit. Men jag har hela tiden kört med någon form av halvautomatik. Kameran har fått bestämma minst hälften. Och oftast har det blivit ganska bra, förmodligen mycket tack vare att jag haft förmånen att fotografera med kompetenta kameror. (Jag gillade särskilt d3an - den visste hur jag ville ha det 😊).

Men hädanefter är det jag som bestämmer och från och med nu kommer utgångsläget få vara M-knappen.

(Och igår experimenterade jag lite med oskärpa...)

Vykort med vitt

från dagens promenad. Blev inte så långt för jag frös om händerna...

En överbliven bild

från minneskortet igår och min promenad ned till hamnområdet. En smått märklig bild kan tyckas med ljuskronan svävandes över hustaken, men jag gillar bilden så den får hänga med in här i bloggen.

Jo då, jag traskar på...

Men det har varit tungt nu några dagar. Covid-19-tungt. Ensamlivet och oron tär. Och det är som att det är svårare att få till de där bilderna man vill ha, när man inte är på humör. Så då har bloggen också fått vara.

Idag när jag kom ut var temperaturen på nollan. På en del trottoarer låg is och snö kvar men på gatorna var allt vitt borta - där blänkte asfalten svart och våt.

Och var är snön?

Jag hade ju beställt snöfall över Norrköping, till idag! Jag tror att industrilandskapet skulle göra sig fint i stora vita virvlande flingor... =)