Tant bland tanter

Så kom jag då iväg till "TANTER"-utställningen - jag, en tant bland tanter. Eller kanske inte, för nu för tiden stretar man ju emot och drar på sej jeansen - jag också, trots att jag förmodligen redan klivet in i tant-åldern. Men Bernt-Ola Falcks dokumentära tant-bilder gillade jag verkligen. Vilken liten pärla till utställning! Och jag hörde att fotografierna väckte stor igenkänning, av de få besökare som liksom jag tagit mej allra högst upp i Strykjärnet en solig söndagseftermiddag. "Å kommer du ihåg, sådär såg det ut i tant Ellys vardagsrum." "Kolla in kappan - precis som den mamma hade."

Jag blev också nostalgisk, flera gånger, för förutom de fina tant-porträtten är många fotografier fulla av små prylar och detaljer från förr. Och vem blir inte nostalgisk över vackra porslinsskålar från 50-talet i en teakhylla och dagstidningar fint ihopvikta och pedantiskt travade i hög...

Och ovillkorligen vandrade tankarna iväg till min mormor som jag började träna fotografering på, med min första systemkamera...så jag letade bland mina äldsta hårddiskar och hittade några gamla jpg-filer i ganska uselt skick...

 mormor 2009 (97 år) en het sommardag

i favoritfåtöljen vid den öppna balkongdörren

En skön fåtölj kan väl aldrig va fel....

.

Gnesta 28/7-18

I lördags avnjöt Thomas och jag vårt sjunde Gnesta-plank. Det var väldans varmt, så besöket blev inte så långvarigt. Men det var förstås kul att som vanligt få åtnjuta lite bra fotografi och få prata bild med några av fotograferna. 

.

I ett fönster någonstans

...hänger det fullt av fotografier. 

.

Och när jag hittade den här bilden med alla fotografier, bland alla mina bildfiler, så tänkte jag att det är rätt fantastiskt det här med fotografi i alla fall - att det faktiskt är möjligt att frysa ett ögonblick av det pågående livet och bevara det. Ögonblick som man sedan kan plocka fram, när som helst och titta på och drömma runt. Eller för all del, bara återanvända i ett blogginlägg som ursäkt att få blogga...

Men det här med foto och att ta bilder har blivit en sådan vardagsvara att man nog ganska sällan tänker på hur fantastiskt det är med att kunna bevara ögonblick av livet i form av bilder.

Och...bilden med fotografier är från en oerhört liten fotoaffär/fotogalleri i Reykjavik. Ett minne från juli-16.

.

INSPIRERADE AV MAIER...

Kulturhuset Stockholm 19/3-16

men några speglar lägre ned hade inte varit så dumt!

.

GNESTABESÖK, GÄSTBLOGGERI OCH VACKERT SÅ ATT DET GÖR ONT...

Det blev en lite udda rubrik idag, jag vet, men dagens inlägg är lite udda; dels delar jag med mig av bloggutrymmet till Thomas och dels blir det ett litet ihop-plock av Gnesta och vackert...

Vi har alltså tillbringat dagen tillsammans, Thomas och jag och vi har varit en sväng till Gnesta och tittat på fotografier, vilket blivit lite av en tradition för oss. I Gnesta var det trevligt som vanligt men själva foto-evenemanget kändes en smula avslaget tyckte jag. Jag vet inte riktigt varför, men kanske Gnestaplanket behöver breddas eller utvecklas på något sätt? Fler utställare kanske?

(Och jag tycker fortfarande att det är dumt att två fotoevenemang, som Gnestaplanket och Säterdalen krockar med varann. Jag tror att vi som är glada fotoamatörer och fotointresserade är en viktig publik...)

.

Gnestaplanket och vägen dit och hem 25/7

.

.

Dagens största behållning blev faktiskt landskapet runt Gnesta, det vi susade igenom på väg dit och hem. Det var så vackert att det gjorde ont!!! Så vackert att till och med jag var tvungen att ge mig ut i grönskan med kameran...

.

.

.

Nu lämnar jag över tangentbordet till Thomas;

Gnesta. Platsen där jag en gång för fem år sedan lärde mig att videofilma, och samtidigt upptäckte att det är bättre med stillbilder....

Trots att jag varit där många gånger sedan dess har jag faktiskt inte sett något plank. Ändå är det ju därför jag oftast åkt dit, för att se planket! Det är något kryptiskt med språkbruket i fotokretsar, precis som i andra intressegrupperingar. Att bära omkring på en kamera innebär dock att man har legitimitet att röra sig i kretsar med helt andra vokabulär och intressen. Jag skulle ju t.ex. inte känna mig lika accepterad om jag gick omkring med en surfingbräda på nobelfesten, men med en kamera runt halsen är det mer OK.

Till nobelfesten lär jag aldrig bli inbjuden men till Gnestaplanket är det fritt att komma och naturligtvis ville jag det även i år. Och visst, jag hittade inget plank i år heller men brädväggar med bilder på är ju det man förväntar sig, och det hittade jag förstås.

Fotoutställning i all ära men för mig är det lika mycket resan dit och människorna på plats som har ett värde. Det finns många fina småvägar som leder till Gnesta, man kan vika av från motorvägen och uppleva det vackra jordbrukslandskapet på nära håll:

(foto; Thomas E).

Människor var det inte lika mycket av i år, kändes det som. Har "den svenska sommaren" skrämt bort många eller kanske jag bara inte var där vid rätt tid, eller så minns jag fel. Plankmästaren själv var såklart där, Bengt Björkbom här i samtal med John Arthur Ekebert:

(foto; Thomas E)

.

.

.

Hälsningar från mig;

(foto Thomas E)

och Thomas:

.