På Etnografiska

Det blev inga gatufoto-försök i helgen. Istället för att vistas på stan blev det bland annat en skogsutflykt och ett besök på Etnografiska för Thomas och mig. Men jag hade ändå det här med porträtt och svartvitt i tanken. Och jag tänkte, man ska ju fota sina nära och kära lite mer...

I skogen blev det inte många bilder tagna, jag är verkligen ingen skogsfotograf, men på Etnografiska kändes det spännande att använda kameran. En bild på Thomas visade jag ju igår. I den hade ljuset en avgörande betydelse. Och jag hade lite tur för den var ett snapshot. Här kändes det spännande med den uppbyggda miljön av glasmontrar. 

.

På Etnografiska museet Stockholm 15/3

Thomas kollar in spännande föremål...och jag kollar in honom...- kan det bli en bra bild här månntro? 

Vi hade lite olika fokus så att säga... :)

.

.

Men det fanns verkligen mycket att se i museets samlingar och montrar. Det tyckte jag också, trots min foto-iver. Och allt var väldans fint presenterat, dessutom.

Ett besök kan varmt rekommenderas. Jag tror att alla åldrar kan hitta något spännande att titta på där.

.

.

.

.

Och så fanns där också en liten shop

med fina smycken, och annat smått och gott.

SÖNDAG

Ibland hamnar man bara någonstans, som på ett museum.

Typisk söndagsförströelse...

.

.

Etnografiska Stockholm 15/3-15

Thomas fick vara modell...

bilder av fotografen William Matlala

utställning; The Other Camera 13 sydafrikanska fotografer 1950-2013

.

.

Och så fanns där en fotohörna, med rekvisita... 

Fast ljuset var inge vidare.

Men roligt hade vi  :)

.

i hörnan satt en ormtjusare...

.

och en kvinna med gevär...

(fotograf Thomas Engström)

ÖGONBLICKETS DILEMMA

Jag har ju gett mig själv i utmaning att rikta kameran mer mot människor istället för mot vyer, husväggar och snygga linjer. Hittills har det gått ganska bra, tycker jag. Men att gå från vyer och husväggar till människor kräver träning. Träning i att använda kameran på människor i det offentliga rummet.

När man fotar vyer och byggnader behöver man bara tänka på att bilden ska bli bra, men när man riktar kameran mot människor måste man också ta en viss hänsyn. Man hamnar ofta i någon slags ögonblickets dilemma; känns det här ok?

Ibland väntar jag in något slags hastigt godkännande hos den jag riktat kameran mot, kanske genom ett leende eller något speciellt blänk i ögonen. Det känns när man får det. Men ibland fotar jag i det tysta. Det är dagens bild från tåget, ett exempel på. Jag tror inte att mannen märkte att jag fotade honom. Vid sådana tillfällen är det bildälskaren och kanske egoisten i mig som tar överhand och jag knäpper av med vetskapen att det jag gör är inget olagligt...

Men som sagt man hamnar ofta i ögonblickets dilemma; ok eller inte...

.

Mellan Norrköping och Stockholm igår kväll...13/3

.

.

Ni får gärna komma med synpunkter på mina tankegångar och goda råd.

Hur tänker ni och agerar när ni fotar i det offentliga rummet?

.

.

.

(arkivbild...)

.

Nu ut i Stockholmsvimlet!

RUTIGT OCH RANDIGT

Nästan lite som serierutor...och mest på lek.

.

I Kulturhuset

på en scen...

.

.

...och nedanför.

.

.

Och suck, ni ser....det blev lite mer linjer.

(Men nu är det slut på silhuettbilder på minneskortet, i alla fall...)

SER MAN LINJER SÅ GÖR MAN...

...det kan inte hjälpas!

Men jag lovar, jag tog bara tio minuters paus från min utmaning. 

.

8/3-15

Och det är ju i alla fall människor bland linjerna, flera stycken till och med... :)

.

.

...och rutan med färg är ju väldigt liten.