Långsamhetens lov

.

För mej kan det vara att tillbringa söndagsförmiddagen i sängen med DN, surf och extra god frukost. Eller att lata mej i soffan med en rysligt bra deckare - heeeeela dagen! Eller varför inte, att prata minnen, matrecept och skvaller i timmar, över en fika med goda vänner? Eller att greppa kameran och gå på stillsam promenad, utan mål. Helt enkelt att gå dit stegen bär. Och fundera på ett och annat kanske. För mej är det också lite av långsamhetens lov att skriva blogg. Det gör jag ju enbart för mitt eget höga nöjes skull. Vilken lyx; välja ut egna bilder och fundera på vilka bokstäver jag ska knacka fram.

Naturen är också en fantastisk källa när man vill ge sig själv återhämtning och ledigt från måsten. I naturen är det lätt att varva ner och leva långsamt! Tänk att omslutas av grönska i en vacker skog, och dra in doften av barr och mossa. Eller att kliva ur bilen och ställa sig framför ett vidsträckt knallgult rapsfält - och förundras.

Ja, eller helt enkelt att bara sitta vid en strand, lyssna till vågskvalp och blicka ut över en glittrig vattenyta.

.

Och vi går en stund på jorden...

Slussen 2015

.

.

Söndagsfrukost

Utomhus. Finns det något bättre?

.

Dagens bild visar ett stulet ögonblick. Ett sådant där ögonblick som jag snodde åt mig med min kamera, när jag traskade omkring en morgon i Gamla stan. Jag gillar att gå omkring och fotografera människor i stadsmiljöer. Och nästan alltid är det situationerna jag vill åt. Som här. Den kändes lite speciell och de två unga kockarna (?), som förmodligen hade rast, gjorde sig bra mot husväggen. Men egentligen kunde det ha varit några helt andra som suttit i morgonsolen och ätit frukost. Eller det kunde varit en helt annan situation som ådragit min uppmärksamhet.

Men ibland funderar jag över hur de som blir infångade - som blir fotograferade, tänker om det hela. Förstår de att det är situationen som är anledningen till att jag höjer kameran? Inte att det är just dem, som personer jag "vill åt"? Många bryr sej säkert inte - människor med kameror dräller omkring överallt nu för tiden. Men jag kan också tänka mig att en och annan av de som blir fotograferade verkligen undrar varför någon okänd kvinna vill fotografera just dem? 

Majmorgon

Jag är ute på promenad i Industrilandskapet. Det är vackert och rofullt. Motala ström brusar och luften är full av fågelkvitter. Inte en levande själ möter jag. Men det är kallt, väldigt kallt för att vara en bit in i maj.
Så nu ska det smaka gott med lite kaffe! 

.

.

Trevlig helg!

Lägger in en gammal bild på tuben, som jag hittat på webben, tycker den är så bra!

.

.

MOBILEN, DIN BÄSTA VÄN?

Industrilandskapet 2/5-17

Njaee, men bra är den att ha, eller hur? Och rolig! 

Vyn är från Norrköping och Motala ström. Där vattenkanten slutar rinner ett vattenfall, men det syns inte från den punkt där jag står. Däremot är det förmodligen vattenfallet som gubben med vit skjorta fotograferar. Och de andra två också, kanske - selfies med fallet som bakgrund? 

Industrilandskapet har utgjort promenadstråk för mig nu i många år. Industrilandskapet är vackert och originellt med sina stora gula industribyggnader som numera är uppblandade med nybyggd spännande arkitektur. Dessutom tillför vattnet så mycket; liv, rörelser, speglingar. Och vill man möta på människor så behöver man inte bli besviken  - om inte annat brukar det alltid dyka upp någon turist. (Eller flera - som man kan passa på att fotografera!)

Fast jag fotograferade med en RIKTIG kamera.... =)

.