Magnifika Graciela...

I väntan på min egen fotoutställning (ha ha ha !!!!)...kan man ju gå på andras. Jag har exakt tre minuters väg hemifrån mej till Arbetets Museum, och där finns just nu en magnifik fotoutställning av ingen mindre än Graciela Iturbide. Det är en ganska omfattande utställning tycker jag, med bildserier från olika perioder i hennes liv som fotograf. Produktionen som visas spänner från 70-talet och fram tills idag och är en utställning som är producerad av Hasselbladsstiftelsen. Många av er där ute i landet har säkert redan sett hennes bilder, i samband med att hon blev 2008 års Hasselbladspristagare...

Jag har aldrig sett bilder av Graciela Iturbide tidigare, annat än på nätet och så har jag bläddrat i en av hennes böcker en gång inne i en bokhandel. Jag har vetat, lite grann, vem hon är och att hon har tagit bilder av ursprungsbefolkning och indianer i deras vardag, och jag har sett bilder som jag vet att jag gillat, men inte mycket mer...Så man kan gott säga att hon och hennes verk har för mej varit ganska obekanta, fram tills i dag... 

Jag tyckte mycket om hennes bilder. De kändes mycket personliga och fulla av eget uttryck, samtidigt som de var mycket, mycket, vackra...

Änglakvinnan Sonoraöknen Mexico 1979 av Graciela Iturbide.

Graciela Iturbide blev alltså 2008 års Hasselbladspristagare. I motiveringen slog man fast bl. a. att hon " tagit dokumentärfotografin ytterligare ett steg genom att åskådliggöra förhållandet mellan människan och naturen, individen och kulturen, det verkliga och det psykologiska."             (DN 080306)

Så här såg det ut i dag högst upp i Arbetets Museum:

Vilken tur att jag har så nära till Arbetets Museum...Utställningen pågår fram till 6 december. Jag kommer att gå dit och titta flera gånger och fängslas och förundras över Gracielas bilder...och förstummas av ett stort konstnärskap. Härligt att dessa bilder är gjorda av en kvinna också, (å inte alldeles purung)....känns bra i min kvinnliga medelålderssjäl!

Har ni inte sett hennes bilder och är intresserad av storslagen fotografi...åk till Norrköping och Arbetets Museum!

Jag kommer att somna med hennes bilder på näthinnan - var så säker..., inte det sämsta...på återséende!

Tidig torsdagsmorgon

Denna lediga dag vaknade jag tio minuter i fyra, och kunde bara inte somna om. Typiskt när man tänkt sej en skön sovmorgon...så vad gör man? Jo, efter att ha givit upp sovning och provat läsning var det helt enkelt dax att traska ut i köket och göra lite frukost...sova får man väl  göra när man blir gammal...Blickade ut i höstmörkret från mitt köksfönster och njöt av min tomatmacka, och så fick jag en idé att gå ut på tidig fotopromenad,  så...efter några rejäla klunkar kaffe blev det en snabb dusch och så var det bara att invänta ljuset...

Strax före sex börjar mörkret att lätta och morgonljuset ta över. Min vana trogen styrde jag stegen ned mot Motala Ström och Industrilandskapet.

Arbetets Museum i morgonljus.

Arbetets museum - muséet utan engtréavgift!

Vy bort mot vattenfallen och Louis De Geer.

Bråttom till jobbet ?

Tidig morgonstädare.

Motala Ström, siluett av rådhuset.

Kaffesugen igen...men, Broadway café var fortfarande stängt...

På Kungsgatan hade det blivit liv och rörelse...

Somliga åkte cykel och somliga sprang...

Strykjärnet låg majestätisk i morgonsolen...men då hade jag fått fläckar på linsen...

Dax att styra stegen hemåt och fixa eget fika!

Hälsningar från morgonpigga jag!

Speglande fönster och skiftande grå granit...

Speglande fönster, skiftande grå granit, färgsprakande tegelväggar och skuggor som leker...Med en kamera framför mina ögon  har en ny värld öppnat sej. Vem kunde någonsin ana att det är så vackert i de egna kvarteren...i den gamla slitna arbetarstaden Norrköping!

Vacker gammal tegelvägg med rostig ventil.

Gångvägen vid Dragskvarteren. Ett staket kastar dekorativa skuggor.

Roligt att spegla sej i stora fönster...

...eller att leka med sin egen skugga!

Speglingar i ett fönster vid Holmentorget.

Tegelsten på tegelsten, hela vägen bort.

Tusentals gatustenar och en vackert formad lykt-fot utanför Arbetets Museum...

...och svischhh...någon cyklar förbi över de gråblå skimrande gatustenarna.

Fotograferar rakt in i Konserthuset Louis De Geer.

Del av Konserthusets moderna omvandling.

Iakttagen bakom gardinen...

Inte långt hemifrån finns en grönskande tegelvägg.

Långa promenader med obestämt mål i stadsmiljö är för mej vad skogspromenader är för många andra. Jag trivs ofantligt bra  bland husväggar, betong och spännande vardaglig eller hisnande arkitektur. Staden bjuder på sådan fantastisk blandning av form och färg, och finns liksom bara runt omkring, nära och behändigt.  Det är väldigt spännande att se vad tiden gjort med olika material och att se hur det gamla  får samsas med det nya eller helt enkelt har stöpts om i tidsenligare design.

Och nu för tiden får kameran följa med på dessa promenader, något annat är helt otänkbart! 

På återseende !

Söndagen den 23e augusti

Söndagen den 23e augusti var en riktigt varm och härlig dag och jag var och hälsade på min  snart 98 åriga mormor. Kvar från den dagen finns förstås härliga minnen, men också en hel massa bilder som jag faktiskt glömt bort, insåg jag igår kväll när jag satt och tittade igenom en massa oredigerade bildfiler...

Underbart härligt att sitta och tänka på den dagen och titta på dessa bilder nu när hösten nalkas och shortsen skall bytas ut mot långbrallor....tänk att det bara är 14 dagar sedan, det är nog inte riktigt höst ännu...eller? 

 Trots sin höga ålder bor mormor kvar i sin lägenhet och sköter det mesta själv. Hon har ganska ont i ett utslitet knä och väldigt dålig syn på ett öga, men det hindrar henne inte ifrån att vilja vara med på det mesta, bara hon orkar...och besök är hon väldigt glad i...

När man kommit hem till mormor vankas det först och främst  fika förstås, och mormor börjar genast att fixa. Nu för tiden serveras där pulverkaffe, hon har blivit modern... Jag hade köpt med mej färska frallor och i mormors kylskåp hittade vi lite god skinka. Vädret var varmt med milda vindar och augustisolen värmde sådär lagom, som gjort för balkongfika på mormors nya balkong...

Samtliga bilder är från söndagen den 23e augusti, och mormor är helt med på noterna...

Min mormor är den absolut härligaste och gladaste person jag känner. Att få sitta några timmar och fika och småprata med henne är bland det bästa jag vet. Dessutom är hon väldigt generös med att låta mej fotografera henne både i tid och otid...och jag är väldigt, väldigt tacksam för det...

Hälsningar Lena

Fika och fotografering i mitt kök.

Fika och fotografering, två härliga ord på F, som dessutom hör ihop...tycker jag i alla fall...

Kanske inte mina närmaste vänner är av samma åsikt...

Hemma hos mej fikar man bäst i mitt stora kök. Där brukar det i och för sej vara rätt stökigt, men lite plats runt köksbordet går det väl alltid att ordna till, och mina vänner kommer väl inte för att städa...det är ju kaffe och skvaller och glada skratt de vill ha! Och det är jag otroligt tacksam för, även jag älskar nämligen att sitta och fika och babbla  en massa om ditt å datt och glädjas över mina härliga vänner.

Men nu för tiden brukar också kameran vara placerad , jaa om inte på, så strax intill köksbordet, inprovad efter kökets ljusförhållanden, rätt inställd och klar...så när någon av mina kära besökande vänner (intet ont anandes) har placerat sej vid köksbordet och kaffet droppat klart och samtalet är i full gång, då trär jag kameraremmen över huvudet å börjar experimentera med tider och iso, och sen...tryck, tryck, tryck...kan du le lite mera...tryck, tryck...vänta jag måste ändra på skärpedjupet....tryck, tryck...flytta dej lite åt vänster så att inte dörröppningen kommer med....bra, tack...tryck, tryck....bra stilla så...RÖR DEJ INTE...tryck, tryck...JASSÅ vill du har mer kaffe, det har vi inte tid med...rör dej inte sa jag ju....

Två av mina allra käraste och äldsta vänninor har båda haft oturen (kanske de tycker!) eller turen (tycker absolut jag!) den här veckan att ha varit hemma hos mej och just fått känt på det där med att fika och fotografering nu för tiden hör ihop, i mitt kök...

Tove du är en riktig pärla!

Likaså du Catharina...!!!!

Tack för att jag får träna porträttfotografering på er...

Hälsningar från Lena.