Håll i och håll ut!

Och med dagens blogg-bild (genom ett fönster) passar jag på att slå två flugor i en smäll; dels att stilla min alltmer tilltagande lust att börja blogga igen...så nu gör jag nya försök! Dels att skriva lite om min förkärlek till en viss sorts bilder. Nämligen bilder som kan sorteras in under benämningen "less is more". Ni vet sådana där bilder med få detaljer, rena ytor, tydliga linjer och eventuellt med någon enstaka människa som bidrar med lite liv. Sådana bilder har alltid höjt pulsen hos mig - nästan på vippen att ge mig lyckorus.

Ofta är det även den typen av bilder som kommer ur min egna kamera. (Som ovan) Och det finns gott om den typen av bilder på nätet, särskilt på sådana sajter där det gäller att fånga någon med en liten tumnagelbild. Inom street-kategorin har den typen av bilder blivit mycket populära tycker jag. Eller också är det bara jag som SER den typen av bilder???

Det jag slogs av dock häromdagen var hur kortlivade de flesta av sådana bilder ändå kändes för mig; de har stor wow-faktor i några korta ögonblick, men är sällan intressanta någon längre stund. De blir liksom färdigtittade supersnabbt! 

Men är det kanske sådana snabba bilder vi orkar med, eftersom vi översköljs av bilder nu för tiden?

Nåja, nu har jag börjat blogga igen i alla fall! 

Söndagslek

16/8

Bara 47 veckor kvar...

Norrköping 10/8

Dags för lite svärta...

vid fallet 9/8

På Motala ströms spegelblanka yta simmar två änder fram i sakta gemak. (På vattenytan kan man se speglingar från hus och från Strömmens cementkant). Samtidigt bara ett par meter ifrån änderna, forsar stora vattenmassor ned för det stupande fallet. Men fåglarna har nog vant sig att leva i området. Och just vid kanten på vattenfallsväggen har jag ofta sett fåglar. De verka hitta någon sorts mat där som fastnat mot den skrovliga cementkanten. I synnerhet på morgnarna innan vattnet har satts igång med full kraft.

Konstig, konstigare, konstigast?

Jag skyller på dubbelexponeringsknappen...

hundpromenad 9/8

Eller kanske jag kan skylla på min foto-utmaningslista? Klart är dock att jag har kommit hem med annorlunda (och konstigare?) bilder, sedan jag startade med mina utmaningar. Vilket också förstås ger avtryck här i bloggen. Men det är roligt att fotografera igen - yes! Och med mina utmaningsförsök så har även prestigetankar kring fotandet försvunnit.

Att hitta lusten i fotograferandet igen - efter ett svart år, var den främsta anledningen till att jag började ge mig själv fotoutmaningar. Men jag insåg också hur urdålig jag var på att handha mina (för mig relativt nya) kameror, vilket ju inte går för sig när man verkligen ska försöka få till den bild man tänkt sig.

Och dessutom vore det ju kul att kunna utnyttja andra funktioner och knappar, än basic, som finns i kamerorna; till exempel dubbelexponeringsknappen...