TORSDAGSBILD vecka 41

Veckans TORSDAGSBILD är ett försök av mej att uttrycka mej lite extra konstnärligt bildmässigt...och jag gillade verkligen min bild, då för ett par dagar sedan när den kom till....men nu vet jag inte riktigt vad jag tycker om den längre...är den bara dålig och konstig? Intetsägande...Har jag redan tröttnat på min bild efter ett par dagar, eller var det den härliga stämningen som jag kände dels när jag gick omkring där mitt i solens glans vid fototillfället och fredagsstämningen med ett glas vin vid redigeringen som på verkade mej att gilla bilden...???? Och nu när vardagen tagit tag i en ordentligt och jobbet är besvärligare än vanligt, då tycker jag bara att bilden är ...dålig....eller är det för att jag la ut en nästan lika dan bild i Solen-poolen och inte fick några reaktioner på två hela dagar...Hur påverkbar är man egentligen?

Nedanför kan ni i alla fall se bilden. Jag har gått flera rundor runt Strömmen den senast veckan och det har blivit många motiv med speglingar...hus-speglingar, vackra grenar, broar gatlyktor etc som speglat sej i Motala Ström. Tycker endock att det var något visst med Strykjärnetspeglingen...

Strykjärnet och undersidan av "Kungsgatebron" som speglar sej i Motala Ström.

Här nedanför ser ni bilden som den såg ut när den kom från kameran...gillade bilden direkt när jag fick se den, men tyckte att bro-speglingen var för dominerande och lite konstig...och eftersom jag gillar det kvadratiska formatet så beslöt jag direkt att göra bilden kavdratisk och på så sätt förvandla den lite...

Tilläggas kan att det var starkt solljus nästan rätt in i kameran vid fototillfället. Det var tack vare att jag stod mitt under bron och dess skugga som gjorde det möjligt att få till denna bild. 

Skriv gärna en kommentar vad ni tycker!

Hälsningar Lena

Hallå där...är du spion, eller ..???

Jag...spion? Jaa, det kanske vore något...då skulle jag ju kanske kunna tjäna lite pengar på mitt fotograferande...men det sa jag inte till den barskt stirrande herren som hade dykt upp två meter från mej. Jag höll som bäst på att fotografera rätt in i det stora fönstret i den gamla byggnaden tvärs över Arbetets museum. Troligen finns där nu kontor och något tryckeri eller så...men det var ju helt ointressant för mej...det som intresserade mej var ju de vackra speglingarna av Strykjärnet...I dag var det helt rätt ljus, och jag hade stått där en bra stund med kameran riktad rakt in i fönsterrutan i den gamla fabriksbyggnaden...Nu när jag vände mej mot rösten stod där inte bara en herre, utan ytterligare tre stycken. De stod en liten bit längre bort och rökte och tittade på mej med intresserade blickar...och han bredvid mej hade alltså undrat om jag är spion...

Jag kunde inte låta bli att skratta ganska hjärtligt...jag insåg ju direkt hur konstigt det hela måst sett ut med mej fotandes rakt in i fönstret. Inte i en minut, utan snarare i tio minuter...det gällde att få rätt vinkel och inte få med en moppe som stod parkerad en bit bort...så jag hade trixat ganska mycket, ett litet steg till vänster, två steg bakåt och så lite till åt vänster...så försökte jag med lite större bländare, näpp, blända tillbaka...jaa, ni förstår nog. Dessutom var jag för tillfället iklädd svarta skor svarta byxor och svart lång kappa, endast en limegrön halsduk vittnade emot att jag faktiskt var iklädd riktiga spionkläder....

"Har ni inte sett hur vackert Strykjärnet speglar sej i den stora rutan" frågade jag glatt? Då var det den barskt stirrande herrens tur att skratta..."Speglingar???? Ha ha haaa...det är inte för oss vanliga döda...sånt ser inte vi!"

Rakt in i fönsterrutan...spioneri?

Campusbyggnad med spännande glasväggar...

...och med dekorativa serier på väggarna.

Fönsterspegling på hög höjd!

Ser trevligt ut...schackspelare inne i Stadsbiblioteket.

Hälsningar från Lena.

Balsam för ögon, öron och själ...

Onsdagen den 30 september 2009. Temperaturen visar 14 grader, himlen är blå och höstsolen skiner för full kraft. Jag har tagit mig en ledig dag...så har också min goda vän Catharina gjort, och vi befinner osst strax utanför Norrköping i riktning mot Kolmårdenskogarna. Där finns en fantastisk plats som kallas Getåravinen. 

Väl framme får man försiktigt via slingriga stigar försöka ta sej ned för branten ner i ravinen. Där porlar en bäck och naturen för övrigt liknar mer amazonas djungel än något som jag associerar till svensk skog. Vi följer bäcken åt ena hållet, förundrade över den storslagna naturen. Vi småpratar, fotograferar, plockar lite trattkantareller eller är bara tysta....Efter ett par timmar hittar vi två tjocka liggande trästammar och där vilar vi och dricker kaffe...hela tiden ackompanjerade av bäckens brus...  

Nere i ravinen.

Bäcken porlar meditativt...

Catharina hittar vackra fjädrar som hon plockar.

Överallt växer ormbunkar..lite vissna men väldigt vackra i alla fall...

Aldrig smakar kaffe bättre än ute i naturen!

Efter fika och lite skvallrande packar vi ihop och återvänder in till Norrköping. Vi beslutar att fortsätta vår lediga dag på Arbetets Museum. Efter alla naturintryck känns det perfekt med lite storstadskultur...och Catharina vill se utställningen av Graciela Iturbides bilder.

Högst uppe i Strykjärnet hänger Graciela Iturbides magnifika bilder kvar ännu en tid...tål att tittas på flera gånger!

Utsikt som inte går av för hackor!

Mera kultur...."Industrilandet-När Sverige blev modernt."

Tjorven i bakgrunden och många olika prylar från 30-talet, 40-talet och 50-talet på det rullande bandet...

Catharina bland hängande tvätt i utställningen "Smutsig tvätt-rena kläder."

Mycket motion blir det också om man väljer att gå i trapporna...

En annorlunda, avkopplande, stimulerande och helt fantastisk dag håller på att gå mot sitt slut...och jag vill verkligen ge ett råd till alla som känner sej lite vardagströtta...gör som jag, ta en dag och fyll den med balsam för ögon öron och själ! Det lever man länge på...tror jag...

Vinkar hej då till Catharina och vandrar backen uppför hem till mej....nöjd och belåten och medveten om att det fortfarande finns en karamell kvar, nämligen att tömma kameran och titta på alla dagens bilder...

Säger hej då för i dag och avslutar med en bild på mej ute i naturen...en bild som Catharina tog.

Min första TORSDAGSBILD...häng med!

Jag gillar torsdagar... det har alltid varit så. Torsdagsmorgnar är fulla av energi, man är i full gång med arbete, men man vet att arbetsveckan går mot sitt slut...man börjar sakta förnimma lite helgkänsla...Denna vetskap och torsdagskänsla har så länge jag minns påverkat mej på ett positivt sätt. Ny energi och arbetslust strömmar in i kroppen och man ger det där lilla extra på jobbet, samtidigt som det är lätt att ha ork kvar när torsdagen går mot sitt slut...för då är det ju snart fredag och helg...

...och i morse fick jag en idé...jag tänkte att det skulle vara kul att en gång i veckan lägga in bara EN speciell bild här i min blogg, återkommande....en bild som är tagen denna vecka och som på något sätt står för mina foto-idéer, för mina foto-tankar och för mina foto-försök just nu, eller är särskild representativ för min foto-utveckling...men bilden skall vara tagen i veckan, det känns viktigt. Så i morse föddes veckans TORSDAGSBILD...

Förhoppningsvis kan fler än jag ha intresse av min TORSDAGSBILD och mina funderingar kring den... (Tar tacksamt mot kommentarer kritik och funderingar, kring min bild!)

För närvarande tycker jag att det är väldigt spännande med "fönsterbilder". Att placera någon inomhus vid ett fönster, ger ofta bra och naturligt vackert foto-ljus. Själva kompositionen kan ju också bli extra intressant när man får med lite av miljön utanför fönstret. Dessutom är det ju väldigt spännande att fota rakt in i fönster både för att få med det som finns där inne och för att fota fönsterspeglingar.

God utsikt ...Catharina står högt uppe i Arbetets Museum och beundrar utsikten över Industrilandskapet.

Nästa torsdag kommer en ny TORSDAGSBILD...

Hälsningar Lena.

Friskt vågat hälften vunnet!

Måndag strax efter ett, och jag har lunchrast trettio minuter. Springer in och hämtar den inlåsta kameran och ger mej ut i okänd förortsterräng...Jag befinner mej i Navestad, närmare bestämt i Guldringens bostadsområde och går med bestämda steg mot ringens mitt. Framför mej ser jag gräsmattor och slingrande asfaltsgångar, stenlandskap, en och annan fontän och små lekplatser utspridda...säkert noga planerat. Jag provar att fotografera en av fontänerna och så lite vackert ogräs som envist växer mellan stora bummelstenar...njjaaeeee...inget vidare...min blick söker längre bort och jag ser en liten grön oas av träd. Under träden finns ett par bänkar och på två av dessa bänkar sitter det tre gummor av okänt ursprung....men gud vad de ser fina ut...de bara sitter, pratar inte...de ser ut att bara vänta...hjärtat slår till och jag vet direkt att dem vill jag fotografera!

Tittar hastigt på klockan och konstaterar att jag har sjutton minuter kvar på rasten....överlägger med mej själv hur jag ska bära mej åt, ska jag våga smygfotografera dem..eller...Tar hastigt två knäpp sådär lie i halvsmyg på dem, och fortsätter sedan fotografera terrängen....närmar mej ytterligare... försiktigt och fortsätter hela tiden "fotografera" (utan att trycka av) precis vad som helst runt dem, nu har jag blicken hela tiden på mej...En av kvinnorna drar sej undan så nu är det bara två kvar...(Snälla sitt kvar!) Hjärtat bultar och jag känner mej lätt knäsvag, men sedan fattar jag mod, ler stort och pekar på dem och ömsom min kamera och frågar om jag får ta en bild...???? (Snälla!!!!)  De nickar jakande och åtminstone en av dem ler lite....Så jag knäpper hastigt tre bilder, ler jättestort igen och inser samtidigt att jag måste springa tillbaka till jobbet...bums!

 Friskt vågat hälften vunnet !!!!... tänker jag medans jag småspringer bort till den förskola som jag för dagen arbetar på.

När jag går och lägger mej sedan på kvällen känner jag mej väldans nöjd med mej själv. (Vilken skön känsla att kunna göra det!) Men, det är inte bilderna i sej själva som gör mej nöjd...utan att jag har vågat att ta dessa bilder, att jag har vågat att fråga för mej helt okända kvinnor (som dessutom såg ganska barska ut!)...och att jag dessutom med klappande hjärta har fått till tre fyra bilder som i alla fall inte var oskarpa och superdåliga....

Jag känner att jag har växt lite...någon halv centimeter...

Hälsningar Lena.