Ibland kan jag känna mig som en riktig tjuv...

Jag brukar nog inte ägna mig åt det som kallas gatufoto - egentligen. Men mina jaktmarker är i stan  - jag gillar huskroppar, betong, glas och snygga linjer. Och där mellan husväggarna finns det förstås människor. Som också känns intressanta, och ibland hamnar i focus av min kamera. För det mesta är det bara trevligt, och jag får ofta positiva reaktioner på mitt fotande. Många är nyfikna och jag har också varit med om riktigt spännande möten. Men många stressar helt enkelt bara förbi, förstås...

Men, ibland kan jag känna mig som en riktig tjuv, på jakt efter ögonblick. Ögonblick från andras dyrbara liv. 

Den känslan kan ramla över mig vid tillfällen då jag varit för snabb och höjt min kamera...och sedan sett oro eller ogillande i någons blick. Det händer inte ofta, men det händer. Och ibland när jag sitter hemma vid datorn, - som nu, och just tittar på mina infångade okända människobilder - kan jag få moraliska/etiska funderingar.

- Visst jag är på offentlig plats, jag står synligt med min kamera... och jag brukar försöka använda känslan, försöker vara varsam...men, ändå, jag vet inget om de här människorna egentligen. Jag har bara fångat något nanoögonblick ur deras liv och fått en bild som jag sedan är ägare till. En bild som jag kan rumstera om lite hur jag vill, och som jag kan kasta ut till offentlighet. En bild som sedan kanske hamnar i en hårddisk, redo att användas på nytt igen om tio år i något helt annat sammanhang.

Med den digitala utvecklingen och med bättre kamerafunktioner i mobiltelfonerna, och med draghjälp från Facebook och liknande har vårt fotande och synen på bilder snabbt förändrats. Väldigt snabbt tycker jag. Många lyfter inte ens på ögonbrynen när man håller upp en mobiltelefon för att ta en bild, och människor med digitalkameror syns överallt. Bilder har blivit lite av slit och släng...

Många tycker att det är en trevlig utveckling, men jag tror också att många känner sig rädd för den. Och alla vill inte bli infångade säkerligen och hamna i min hårddisk.

När man går omkring sådär på gott humör och känner fotoinspiration och kanske till och med har en speciell fotoidé man vill förverkliga, då är det lätt att man blir väldigt koncentrerad på just - att få till bilder. Och lätt att man glömmer bort de mänskliga aspekterna...vilket inte låter klokt, men jag har känt det flera gånger; man kommer in i ett bildtänk, och koncentrationen stannar liksom där.

Men mer och mer har jag börjat fundera på det här med foto-etik. Jag vet inte om yrkesfotografer har det i kroppen på ett annat sätt, eller om det kanske är individuellt. Men ju fler vi blir som springer omkring och fotograferar i tid och otid överallt, ju viktigare är det kanske att fundera på balansgången mellan att "få bilden" och känna in om det verkligen är läge. I synnerhet om vi vill ha kvar den ganska generösa lagen om fotografering på offentliga platser, och...för att slippa en växande misstänksamhet från fler och fler människor på gator och torg.

Och nu får ni ursäkta, men jag slänger in två gamla bilder här - bara för saken skull , idag känns det som mina funderingar är viktigast.

Tjuvfångad - har ingen aning om vem det är

Lovligt fångad - efter att jag frågat...

men jag har i alla fall ingen aning om vilka jag har fotat...

Oetiskt?

(och heller ingen aning vem...)

Hälsningar Lena

Windows

Titthål mot världen - utåt eller inåt...

utåt - mot den stora världen, eller nåja, mot industrilandskapet.

inåt - mot den lite mer privata

...eller svårigenomträngligt, begränsat.

Och jag gillar fönster!

Alltid spännande att höja kameran mot.

Hälsningar Lena

Jag har minsann också varit uppe tidigt och fotat!

...och då måste man ju skriva ett nytt blogginlägg - idag! Trots att jag förmodligen finns här lite längre ner i spalten...

Men, i alla fall...ibland kan det vara bra att bli kissnödig sisådär vid fyratiden. Och har man dessutom ingen toa pga av renovering, utan helt enkelt måste gå över till en annan lägenhet...ja, då upptäcker man hur vädret är - på gott och ont!

Men idag var det på gott, för när jag klev ut i arla morgonstund så var Norrköping insvept i dimma...

Klockan halv sex ungefär i morse...24/8-11

den gamla rostiga vattentuben, nere vid fallet

riktigt tät dimma när jag kom över på andra sidan

...och så mitt allra käraste foto-objekt förstås - Strykjärnet.

Och här hade dimman lättat lite.

dimmig vattenspegel

Hälsningar Lena

Wow, vilken bubbla!

Plötsligt hade jag hamnat uppe vid slottet.

Varför inte tänkte jag, här brukar ju Anders Skoglund ta fina bilder...och många fler med honom. Jag höll upp kameran och kikade. Det mäktiga slottet tornade upp sig och turisterna gick fram och tillbaka. Men mellan mig och slottet vällde det tyvärr in en massa fula turistbussar. 

Hmmm, inget direkt intressant för en som skall fånga en Anders Skoglund-bild. Jag provade att panorera med kameran, lite på måfå en bit bort istället - mot backen...

Då såg jag honom genom kameran, mannen med den blå t-shirten...han gick där helt i sin egen värld, och tuggade frenetiskt på ett tuggummi. Och just som fokuseringspunkterna pep så blåste han en megastor bubbla...

(Jag trodde bara att det var barn och tonåringar som gjorde tuggummibubblor...men ack så fel man kan ha! :)

Uppe vid slottet 29/7-11

Det är ju klart att bilden blev ju inte direkt snygg...men, händelsen kändes lite rolig, för precis när jag sänkte kameran så möttes mannens och min blick. Och genast förstod han vad jag hade fotat. Jag kunde inte låta bli att le stort och nöjt mot honom...och som tur var, fick jag ett väldigt hjärtligt skratt tillbaka.

Vissa dagar är bara bra dagar, eller hur?

Jaa, och så var det det här med Anders Skoglundbild...tyvärr - långt ifrån!

Hälsningar Lena.

Formatfunderingar...och fåglar.

Rektangel eller kvadrat...

Ibland bara ser man att en viss bild skulle göra sig bättre beskuren på något sätt...jag gillar oftast tight, ibland kanske för mycket. Och att pressa in motivet i en kvadrat kan också vara spännande.

Men ibland kan jag nästan ångra att jag håller på att laborera med format, för det kan sluta med att man varken vet ut eller in...

Och nu har jag börjat att upptäcka 3:4-formatet också...

Två bilder från igår, tagna på samma plats - bara åt olika håll, en rektangel och en kvadrat, med mindre rektanglar och kvadrater... :-)

flygtur...

bästa utsiktsplatsen...

 Ibland kan det vara skönt att bara stå still och titta sig runt...med kameran.

Hälsningar Lena.