DET HÄR ÄR EN PARENTES

Peter kan du blunda?

Det här bara råkade fastna på linsen...men, är inte det här lite gatufotografi??? (och förresten är det bara en spegling av en Industrifasad som jag fotograferat...visserligen i ett fönster...)

Dax att ta cykeln hem...

Mitt emot Arbetets Museum  12/8 -10

Hälsningar Lena.

WALKING

Walking in Peking...

Och utmaningen fortsätter...

Bilder från den 11/8-10

(15-85 mm)

(De här var inte rara!) 

Inga industrifasader, fönster, vattendrag (eller rara par) här!

Ändock har jag stått mitt i Industrilandskapet...

Hälsningar Lena.

TJEJER PÅ GATAN

Dagens UTMANING var dubbel; För det första att hinna med att fotografera över huvud taget...och det jag fotade fick inte vara fönster, industrifasader, vattendrag, rara par...eller makro....

Men jag befann mig i city, så det fick helt enkelt bli lite folk på gatan. Det var ju ett av mina sommarmål, att träna på gatufotografering...(Jag lovar att vara lite mer fantasifull imorgon, Peter!)

Så fram med modet och så fick det bli lite damer och tjejer...för jag brukar mest fotografera gubbar...

Bilder från Norrköping city 11/8-10

(fotade med 15-85 mm...vilket jag inte är van vid...

det har mest varit 50 mm nu i sommar...)

missade skärpan lite här...

Dagens experiment;

fotat genom bussfönstret under färden...

suddig...men jag gillar bilden!

Hälsningar Lena.

(fotat in i en spegel...inte ett fönster!)

UTMANINGEN

Jag har fått en utmaning...kul!

Jag skall rikta min kamera nu i några veckor mot sådant som jag inte brukar fotografera...men bibehålla min stil...så från och med i morgon skall jag ge sjutton i att fotografera fler fönster, industrifasader, vattendrag, rara par...och makro. (Finns det något kvar? )

Tack Peter, för idén och utmaningen!

Och vi får väl se hur det går...men inspirerande känns det! Kanske fler som vill haka på, att inte fota det man brukar?

Inga husfasader nu...

Hälsningar Lena.

MOT OÄNDLIGHETEN OCH VIDARE

Man börjar alltid från en viss punkt, och därifrån vill man gå vidare...mot oändligheten. Så är det väl med det mesta här i livet, som man gillar i alla fall. Så även när man börjar att fotografera.

Man vill växa, så är det...samtidigt som man inte vill tänka för mycket på det...utan bara låta sig fångas in av känslan. Lite knepigt...men, i alla fall, utvecklas...det vill man.

Men hur vet man att man gör det? Är det något som man skall känna av själv...eller är det andra som skall berätta det?

Jag kan självklart se att jag inte står och stampar på min startpunkt, men borde jag kommit längre på det här dryga året som jag fotograferat? Och var står jag egentligen nu? Vad är det  jag behöver träna på...vad är det jag inte ser, som andra ser om mitt fotograferande?

Lägger man in bilder i någon pool, så får man faktiskt ganska sällan konstruktiv vägledning...mest beröm, av de som tycker ganska lika som man själv...eller tystnad om bilden inte är så bra.

Ibland har jag tänkt tanken...att jag skulle vilja ha en fotograf-coach. Någon som tittade på mina samlade bilder och berättade vad som syns...och vad som fattas...

Stockholm...vilken härlig stad att fotografera i...

blev nästan lite kär...

Men, nu är jag tillbaka i Norrköping...så nu får det bli Norrköpingsbilder, ett tag.

Har precis skruvat av mitt 50 mm och bestämt mig för lite vidvinkel imorgon...gillar mitt 15-85 mm också...och det har jag inte fotat så mycket med...

Hälsningar Lena.