Nittonde december

.

Ikväll tar jag jullov, och åker till Stockholm!

Ikväll lämnar jag mina kvarter...för nya äventyr...

Trevlig fredag!

.

.

.

.

,

...och adventsljusen är på plats förstås!

Tionde december

"Hon hade precis satt sig till rätta med en kopp kaffe. Utanför tågfönstret svepte Stadshuset förbi och framför henne syntes Mariaberget i morgondiset.

Hon var på väg hem igen. Till sina barn. Till Norrköping, sin lägenhet och till sitt jobb.

Men hon var lika mycket på väg ifrån...

Ifrån sin bästa vän och älskade. Ifrån deras värld tillsammans. Och ifrån ett Stockholm som hon allt mer började att förstå sig på.

Till och ifrån.

Till och ifrån."

.

Fjärde december

.

  Kling, kling....

-Tjena Andersson, middagspromenaden?

- Nämen hej Marianne, har du slutat jobbet så här tidigt?

- Jajamensan...så nu blir det fika! Kommer du förbi och tar en kopp?

- Kaffe, jo man tackar! Precis vad jag gick och längta efter...jag är hos dig om en kvart!

.

.

.

.

.

Andra december...

Hon stod där länge. Helt stilla.

Kanske hade hon ett och annat att fundera över?  Kanske mindes hon Stockholm från förr? Eller stod hon bara där och njöt av stunden? Av den vidunderliga utsikten och av den milda majvinden?

Jag tyckte att hon såg ut som en filmstjärna från 50-talet...

.

Fåfängan våren -14.

.

.

.

Första december...

Dimman bäddade in staden som aldrig förr. Inga människor syntes, inga ljud hördes och runtomkring fanns bara gråvit fukt. Det var som att gå omkring i ingenting.  

Dock var hon smärtsamt medveten om att framför henne, någonstans, låg tågstationen. Egentligen nära, men kanske ändå för långt bort? Hon hade fyra minuter på sig, sedan skulle hennes tåg avgå. Det tåg som hon var tvungen att hinna med. Annars....ja, det vågade hon inte tänka på.

Istället började hon springa. Springa för sitt liv.

.

(Bilden har varit med förut i ett inlägg, men då i färg och inte beskuren)