Det där med lusten...

Lusten, den är underbar - eller hur? Synd bara att den inte alltid är på samma ställe som man själv. Och synd också att den är så himla svår att fånga in, när man då och då får den i sikte. Lynnig är vad den är, tycker jag.

Men när man äntligen fått fatt i den ja då känns den obeskrivligt värdefull. Så värdefull att man nästan skulle vilja binda fast den. Med extra stark tråd. Kanske vid handleden eller så.

Och behålla den där, varför inte över sommaren?

Mitt liv går ständigt upp och ned med svårt sjuka barn bl.a. Och med det går också lusten starkt upp och ned. Jobblusten, matlusten, kärlekslusten, umgängeslusten, skrivlusten, fotolusten, blogglusten...kort och gott; livslusten.

Just nu är både livslusten och fotolusten på besök hos mig i alla fall...och jag vill så gärna behålla den.

Kanske finns det stark tråd att köpa på Clas Ohlson?

Min dotter i vårsolens sken...

Hälsningar Lena

Med löpardojjerna på...

Ibland måste det bara till förändringar i tillvaron. Suck.

Som att byta ut de kära sinnliga fotopromenaderna i maklig takt, mot löpardojjer och mer fartiga steg...tre gånger i veckan, runt Strömmen och Industriområdet.

Men en liten kamera går ju ned i fickan på träningströjan!

Och tänk...när jag stod häromdagen efter halva rundan och hängde över ett räcke och desperat försökte hämta andan, ja då tyckte jag att det var rätt bra. Att kameran var med, alltså. För trots min något dimmiga blick...ja så såg jag att det var ju rätt vackert där vid bron. Med betongen och speglingarna i vattenytan. Vackert och sparsmakat...och nedtonat.

Och just då kom det också en person gåendes på andra sidan vattnet - som på beställning, med en väldigt röd jacka. Rakt ut ur det grå, minsann.

Automatiskt hände det något. Trots skyhög puls och darriga ben och skrikande hårdrock i mina öron så blev jag plötsligt fotograf! (Hmmm...amatörfotograf förstås!) Kameran slet jag upp ur fickan, och efter en supersnabb koll av exponeringen...(såg lite trixigt ut, med mörkret under bron och vit himmel)...hann jag precis trycka av en endaste gång. Innan figuren med den röda jackan var borta.

Nåja, det var ju konditionsträning jag höll på med. Inte fotografering. Så ned med kameran och iväg igen.

Med lätta nätta löparsteg givetvis...hela vägen hem. :-)

Och bilden, den glömde jag bort...hittade den för en stund sedan...(Canon Ixus...sådär...men bra att ha i fickan!)

Utkanten av Norrköping...Motala Ström. 13/4-11

Hälsningar  Lena.

Ansikten...

Att fånga in ansikten det är vad jag mer och mer vill göra med min kamera. Så när det ges tillfälle och man sitter runt ett kaffebord med skapligt fönsterljus...ja då måste man ju bara passa på att träna lite, eller hur?

Jag skulle behöva investera i ett bra porträttobjektiv dock. Skulle vilja ha tillgång till kortare skärpedjup..och få till lite softare bakgrund, sådär direkt i kameran.

Förslag på bra fast porträttobjektiv till min eos 450...tas tacksamt mot. Förra sommaren lånade jag ett 50mm makro...som jag tyckte var trevligt, men det kanske finns bättre...om man mer vill träna på att fånga ansikten?

Och ge mig gärna kritik och goda råd på vad jag skall förbättra och tänka på vidare...

Bilder runt ett kaffebord hemma hos min mormor på äldreboendet. (Tillfixat på min laptop...så kanske färgerna är sådär...?)

...och för er som inte vet...i höst fyller min mormor 100 år!

19/3-11

(På bilderna ser ni också lite av min mamma och min dotter.) 

Hälsningar Lena

Fånga en sekund!

Jag har antagit en utmaning...

Så därför satte jag igång igår att prova lite smått...att få till bilder med exponeringstiden - en sekund. Så långsam tid har jag nog aldrig fotat med förut...

Men jag visste det; för att få till de bilderna som jag tänkt ut, så är det nog kamerastativ som gäller. Men lat som jag är...valde jag att testa utan. 

Men bilder blev det ju, annorlunda och suddiga bilder. Hmmm, får fundera vidare...

En liten kort sekund...går ofta obemärkt förbi. Men med kameran kan man ju faktiskt fånga den...sekunden. Och bevara den.

Det är inte jag som tänkt ut denna spännande idé...utan Thomas Engström. Läs mer här...

 http://www.bluepen.se/2011/03/09/1-sekund-av-ditt-liv/

Fyra fångade Norrköpings-sekunder, onsdagen den 9/3...

i parkeringshuset...

 fönsterputsare...

 rökare...

pastaätande son...

Bilderna är mina första stapplande försök med tiden en sekund...och är också därefter. Men, så roligt som jag hade igår, när jag fotade...det var länge sedan. 

Japp, och idag gäller det att fånga torsdags-sekunder! 

Och så kom solen då...

Jajamensan...så kom äntligen solen, hit till Norrköping. Sååå uderbart, som jag har längtat. Och vore det inte för att det är så himla kul att fotografera ja då skulle jag suttit hela dagen med näsan mot solen. Men inte nu, näää...idag gällde det ju att fånga andra vårlängtande soldyrkare...

Men, jag fick en helt fantastisk runda i solens sken jag också. Och minsann, var jag inte lite rosa på nästippen när jag sedan såg mig i spegeln...

Söndagens sol-fotorunda 6/3-11

 utanför ICA

 kunde inte låta bli från den här vinkeln också...

vilken härlig kvinna i sin svarta kappa...njöt i solen för fullt

 kunde inte låta att fota när hon gick...linjerna och kontrasterna var så fina...

 denna kvinna smög jag förbi...men en snabb bild fick jag

så söta och så våriga...

Glada vårhälsningar Lena!