Det låg förväntan i luften...

.

Junikvällen var ljummen och bryggan var en given mötesplats. Där fanns enskildheten. Där var det vackert. Och, som de hade längtat; efter värmen, efter sommarlovet och efter varandra!

Och jag smög förbi, obemärkt.

.

(PS. Jag tillät mig fantisera lite kring bilden - har förstås ingen aning om vem jag fotograferat....)

.

Söndagsfrukost

Utomhus. Finns det något bättre?

.

Dagens bild visar ett stulet ögonblick. Ett sådant där ögonblick som jag snodde åt mig med min kamera, när jag traskade omkring en morgon i Gamla stan. Jag gillar att gå omkring och fotografera människor i stadsmiljöer. Och nästan alltid är det situationerna jag vill åt. Som här. Den kändes lite speciell och de två unga kockarna (?), som förmodligen hade rast, gjorde sig bra mot husväggen. Men egentligen kunde det ha varit några helt andra som suttit i morgonsolen och ätit frukost. Eller det kunde varit en helt annan situation som ådragit min uppmärksamhet.

Men ibland funderar jag över hur de som blir infångade - som blir fotograferade, tänker om det hela. Förstår de att det är situationen som är anledningen till att jag höjer kameran? Inte att det är just dem, som personer jag "vill åt"? Många bryr sej säkert inte - människor med kameror dräller omkring överallt nu för tiden. Men jag kan också tänka mig att en och annan av de som blir fotograferade verkligen undrar varför någon okänd kvinna vill fotografera just dem? 

Majmorgon

Jag är ute på promenad i Industrilandskapet. Det är vackert och rofullt. Motala ström brusar och luften är full av fågelkvitter. Inte en levande själ möter jag. Men det är kallt, väldigt kallt för att vara en bit in i maj.
Så nu ska det smaka gott med lite kaffe! 

.

.

Trevlig helg!

Lägger in en gammal bild på tuben, som jag hittat på webben, tycker den är så bra!

.

.

UNDER TIDEN

...mamma och pappa står och väntar i världens längsta glasskö, kan ju jag kolla in den här coola bilen.

Utanför Halvars glasskiosk 1/5-17

Igår var det fullt med flanerande människor ute på gatorna i Norrköping. Somliga hade nog gett sig ut för att kolla in raggarnas traditionella 1 maj-kortege. Andra hade förmodligen längtat hela vintern efter en glass från den legendariska glasskiosken Halvars. (Som  bl.a. Uffe Lundell sjunger om). Jag trodde inte mina ögon när jag fick se två megalånga köer, som bara fortsatte och fortsatte mot var sitt håll på promenaden. Hur glassugen kan man bli?

Själv kände jag mig lycklig och fågelfri med att bara knalla omkring med en kamera över axeln för första gången på flera månader. Men, det är bra konstigt det här med fotografering; de bra bilderna uteblev totalt. Trots att jag var jätte-fotosugen, och trots att det fanns gott om motiv. Kan man bli ringrostig, helt enkelt ??? =)

På vägen hem gick jag i alla fall förbi tobaksaffären, och köpte mig en GB-glass - och tänka sej, ingen kö alls!

VÄLKOMMEN SKÖNA MAJ!

Idag på tåget... (1/5-17)

.

Jag har tillbringat vintern utan kamera. Jag blev helt enkelt tvungen att lägga undan den för att hinna med mina studier. Men idag kände jag starkt suget till fotandet igen. Tyvärr hade jag inte med mig någon kamera idag heller när jag åkte tåget hem från Stockholm. Vilket jag ångrade jäkligt mycket!  Men nu får jag väl plocka fram den i alla fall. Kameran alltså.

Men jag sparkar i alla fall gång min blogg igen med en mobilbild jag knixade till idag, tagen i knepigt ljus - men jag var bara tvungen. Paret såg så ömma ut mot varandra och de drog sig mot fönstret där en riktigt skarp vårsol flödade in. Och jag vet - bilden är riktigt risig kvalitetsmässigt, men den känns hoppfull! Precis som livet just nu känns för mig. Välkommen sköna maj!!!

.