Med 50 mm över axeln...

kom jag iväg trots halvdant väder. Jag styrde stegen ned till den gamla rostiga tuben nere vid vattenfallet (som så många gånger förr). Idag hade jag tänkt fota detaljbilder för en poster, därför hade jag satt på normalobjektivet. Och det passade ändå utmärkt, med sin sin stora bländare en dag som idag. 

Där vid vattnet var det kallt och rått och jag frös. Men jag hade ändå svårt att slita mej, för där fanns gott om motiv. 

I vattnet hade en dam fastnat. (Stackars henne!) Och jag undrar verkligen över de fint uppställda bootsen längst inne i tuben...

Norrköping...

Jag får väl stå ut med dej ett tag till!!! Och traska runt här på gatorna.

Och med dagens bild ställer jag också frågan om varför det (fortfarande) inte finns någon lämplig kategori att märka inlägg med för oss bloggare som mest visar stadsmiljö-bilder här i bloggen? Att kryssa i "intresse landskap” eller "intresse arkitektur" känns inte alltid helt rätt. Varför kan det inte finnas motivkategori; urbana miljöer, stadslandskap eller cityscape?

Dags för lite svärta...

vid fallet 9/8

På Motala ströms spegelblanka yta simmar två änder fram i sakta gemak. (På vattenytan kan man se speglingar från hus och från Strömmens cementkant). Samtidigt bara ett par meter ifrån änderna, forsar stora vattenmassor ned för det stupande fallet. Men fåglarna har nog vant sig att leva i området. Och just vid kanten på vattenfallsväggen har jag ofta sett fåglar. De verka hitta någon sorts mat där som fastnat mot den skrovliga cementkanten. I synnerhet på morgnarna innan vattnet har satts igång med full kraft.

Augusti-snö

...eller snarare effekterna av en dubbelexponering.

Vid vattenfallet Norrköping 2/8-20

Exponering 1; mot det forsande vattenfallet. Exponering 2; mot några turister som stod och beundrade utsikten över Motala ström. Sedan fixade kameran resten. En bild som jag tycker blev fin och fick följa med in i Lightroom. Men de flesta foto-försöken slängde jag redan på plats - det blev bara röriga bilder. Dock, efter ett tag tyckte jag nog att jag fick lite kläm på vilka motiv som skulle kunna fungera tillsammans.

Och det var väldans roligt att testa något som jag inte brukar göra. 

Men såklart...

första semestermorgonen måste ju bara inledas med en promenad till industrilandskapet och vattenfallet.

Och precis som vanligt blir jag ståendes vid den nakna vattenfallsväggen - som ju just bara är en kal vägg innan vattenflödet släpps på. Det är något med den mörka väggen som möter den ljusa himlen som tilltalar mig. Som får mig att vilja fotografera just där -om och om igen. 

Att det alltid är fågelliv där på morgonen gör väl sitt till. Men jag är ingen fågelfotograf och jag är inte intresserad av fåglarna egentligen, mer än att de bidrar till liv i mina bilder.