SNABB-INLÄGG...

...med snabb-bilder.

Men jag vill bara tala om att jag är framme! :)

.

Stockholms central 10/4

jag fick vänta 10 minuter på Thomas, och skjuts...

.

.

Och tänka sig...mitt inlägg nummer 400!!!!!

Hur kan det vara möjligt?

.

NU, JUST NU, LÄNGTAR JAG...

...till snabbtåg 538 med avgång från Norrköping imorgon klockan 16.24.

Nu, just nu, längtar jag efter den där speciella känslan som infinner sig när jag äntligen slagit mig ned på det fredagsfulla tåget med fredagströtta pendlare. Nu, just nu, längtar jag till den där lilla flaskan vin som jag brukar unna mig, och till SJs räkmacka....

Nu, just nu, längtar jag efter att bekvämt luta mig tillbaka och blicka ut på det förbi-rusande landskapet.

Nu, just nu, längtar jag efter att vara på väg igen...mot Stockholm.

.

utanför tågfönstret precis för ett år sedan; 13/4-14...ganska grönt, eller hur?

.

.

.

.

ÖGONBLICKETS DILEMMA

Jag har ju gett mig själv i utmaning att rikta kameran mer mot människor istället för mot vyer, husväggar och snygga linjer. Hittills har det gått ganska bra, tycker jag. Men att gå från vyer och husväggar till människor kräver träning. Träning i att använda kameran på människor i det offentliga rummet.

När man fotar vyer och byggnader behöver man bara tänka på att bilden ska bli bra, men när man riktar kameran mot människor måste man också ta en viss hänsyn. Man hamnar ofta i någon slags ögonblickets dilemma; känns det här ok?

Ibland väntar jag in något slags hastigt godkännande hos den jag riktat kameran mot, kanske genom ett leende eller något speciellt blänk i ögonen. Det känns när man får det. Men ibland fotar jag i det tysta. Det är dagens bild från tåget, ett exempel på. Jag tror inte att mannen märkte att jag fotade honom. Vid sådana tillfällen är det bildälskaren och kanske egoisten i mig som tar överhand och jag knäpper av med vetskapen att det jag gör är inget olagligt...

Men som sagt man hamnar ofta i ögonblickets dilemma; ok eller inte...

.

Mellan Norrköping och Stockholm igår kväll...13/3

.

.

Ni får gärna komma med synpunkter på mina tankegångar och goda råd.

Hur tänker ni och agerar när ni fotar i det offentliga rummet?

.

.

.

(arkivbild...)

.

Nu ut i Stockholmsvimlet!

Tionde december

"Hon hade precis satt sig till rätta med en kopp kaffe. Utanför tågfönstret svepte Stadshuset förbi och framför henne syntes Mariaberget i morgondiset.

Hon var på väg hem igen. Till sina barn. Till Norrköping, sin lägenhet och till sitt jobb.

Men hon var lika mycket på väg ifrån...

Ifrån sin bästa vän och älskade. Ifrån deras värld tillsammans. Och ifrån ett Stockholm som hon allt mer började att förstå sig på.

Till och ifrån.

Till och ifrån."

.

Norrköping-Stockholm tur och retur

Nu för tiden åker jag väldans mycket tåg, och jag gillar det. Det är vilsamt. Kostar man dessutom på några extra kronor på biljetten och åker i första klass är det gott om plats i kupéerna, och ofta lite folk. Då kan man breda ut sig med tidningar och laptop och ha det hur skönt som helst. Man kan också sitta och titta på det framrusande landskapet, och förundras över hur det skiftar karaktär beroende på väder och ljus. Och man kan passa på att fotografera lite. 

Visserligen blir det riktiga snapshots och resultatet ofta suddigt av fart och av skitiga rutor och man får en del speglingar på köpet. Men det är i alla fall spännande fotografering tycker jag...- man vet aldrig riktigt vad som fastnat förrän man kollar i datorn.

Från spår 10 Sthlm Central

...

Över Årstaviken

...

...Januari-landskap

...

Susar förbi Södertälje

...